söndag 26 februari 2017

Barnen växer upp

Sommaren 2015 flyttade dottern hemifrån och i början av 2016 flyttade sonen. När barnen är ute ur boet börjar en ny fas i livet som mamma. Man behövs inte på samma sätt som när man bor tillsammans. Fortfarande köper och lagar jag på tok för mycket mat, jag glömmer att ungarna inte ska ha något.

Man får vara ett stöd och en resurs för sina barn istället, nu när de inträder i vuxenvärlden och ska klara sig själva. Det blir telefonsamtal med frågor om matlagning, banken, försäkringar, sjukdomar och receptfria läkemedel. Jag ställer gärna upp och svarar på frågor så gott jag kan. Det känns ju naturligt att hjälpa dem vidare på vägen. 

I 20-22 år har jag gjort allt i min makt för att barnen ska ha det bra och få en bra start i livet. Inte bara tillgodose de primära behoven med mat, sömn, bostad och kläder. Mycket kärlek, djupa samtal, högläsning och roliga aktiviteter. Mina barn är viktiga, viktigast av alla människor i världen. De är värda det bästa som finns och jag vill hjälpa dem att uppnå det.

Jag kan med stolthet konstatera att mina barn vuxit upp till fantastiska människor. Kloka, empatiska, starka och med en målmedvetenhet att följa sina drömmar. Vi pratar ofta med varandra och vi delar tankar och känslor med varann. Det är fantastiskt att få vara bästa vänner med sina barn. En relation som utvecklats med åren.

Nu är det inte en vuxen som fostrar de små, nu är det tre vuxna som umgås, delar livets bekymmer och glädjeämnen  med varandra som har en gemensam historia. Vi är ett men vi är tre individer. En glädje, en styrka och en kärleksfull gemenskap.

Barn är en rikedom säger man. Inte så att det bygger kapital på banken men i hjärtat. Att vara deras mamma gör mig rik, att se dem bli ansvarsfulla vuxna gör mig lycklig. Det har ibland kostat på att vara mamma men det är värt varenda öre! En välplacerad investering. Deras framtid är min lön. Jag är rik!

H.D.S.L.

måndag 20 februari 2017

Leva som man lär

Idag blev det ingen bloggtext. Idag valde jag det viktigaste först. Idag tillbringade jag dagen med en person som behövde mig. Att leva som jag lär. Det känns gott.

H.D.S.L.

söndag 12 februari 2017

Hjälp det spökar!

För drygt ett år sedan flyttade jag från en stor trea i utkanten av stan till en stor tvåa i centrum. Barnen flyttade ut och en ny fas i livet började. Jag trivs jättebra i min lägenhet, den är ljus och luftig med en riktigt lyckad planlösning. Inglasad balkong och egen tvättmaskin med torktumlare. Massor med smart förvaring och ett riktigt schysst kök.

Om man inte stänger dörren till badrummet riktigt, så öppnar den sig själv på vid gavel. Vi skojade om det och sa att den gamla damen som bott där i 20 år (sedan huset byggdes) är på besök från andra sidan om man säger så. Men fler mystiska saker händer.

Som sagt så bor jag där ensam, min särbo har ett radhus på andra sidan stan, och den enda som finns hemma på vardagarna är min lilla hund. En lugn och snäll dvärgschnauzer på snart 9 år. Ibland sätter jag på tv:n till henne på eftermiddagarna när jag varit hemma på lunchen. Men ibland när jag kommer hem efter jobbet så är tv:n av. Vem har stängt av den?

Jag har en fjärrkontroll med fyra knappar där jag styr mina fönsterlampor i vardagsrummet och köket. De lever sitt eget liv. Plötsligt släcks en lampa. Ibland någon annan. Ibland ingen. Slumpvis. Här om natten vaknade jag kl 03 av att en lampa i vardagsrummet tändes. Det är alltid lika spännande att komma hem på kvällen och se vilka lampor som har tänts eller släckts.

Glödlampor går sönder på löpande band. Trots att jag köper lågenergi, ledlampor eller halogenlampor som ska leva många hundra timmar. Max en månad håller dom, sen smäller dom. Ofta lyser dom extra starkt sen slocknar dom. Jag köper lampor när jag veckohandlar...

Nä jag tror inte det spökar. Men däremot behöver jag få hem en elektriker för att mäta spänningen, för den verkar vara för hög. Visst är det bra med spänning i livet men nån måtta får det vara liksom! Dörrens gångjärn behöver en justering, sedan är det spökproblemet löst också. Allt har sin naturliga förklaring.

Däremot tror jag att det finns en andlig dimension i livet, som vi inte kan se men som vi kan uppleva som en känsla eller en tanke. Jag tror att det finns så mycket mer i livet än vad vi kan ta på. Men det är inte sunt att se spöken i allt som vi inte förstår eller kan förklara. Allt har sin förklaring, naturlig eller övernaturlig.

H.D.S.L.

söndag 5 februari 2017

Bara gör't

"Be the girl who decided to go for it. What is holding you back in your life? What do you need to just go for it?"

Jag följer vissa inspirationssajter på Instagram och då och då dyker det upp en ruta som tilltalar mig. Som citatet här ovan. "Bli tjejen som bestämde sig för att göra det. Vad håller dig tillbaka i ditt liv? Vad behöver du för att kunna göra det?"

Vad "det" är kan variera över tid. Det kan vara tillfällen som dyker upp, eller det kan vara en långvarig situation som behöver förändras. Men generellt kan man säga att det är bra att fundera på varför man väljer att göra eller inte göra vissa saker för att förändra sitt liv. Men det krävs mod.

Det är aldrig enkelt att göra förändringar i sitt liv, oavsett vad det gäller. Var vill jag bo? Vilka vänner vill jag umgås med? Var vill jag jobba? Vem vill jag dela mitt liv med? Men inte bara de stora livsfrågorna utan även andra beslut behöver vi tänka igenom innan vi bestämmer oss.

Byta bil? Leva hälsosammare? Nya glasögon? Köpa ny soffa? Skaffa husdjur? Frågor som mer eller mindre påverkar vår livskvalitet. Väl värda att tänka igenom men inte bara tänka utan sedan agera utifrån mitt beslut. Göra de nödvändiga förändringarna. Vad är det som hindrar oss?

Vi kan vara fega, rädda, misstänksamma. Vi kan ha svårt att bestämma oss, vi kan känna oss osäkra på att vi verkligen vet vad som är bäst för oss. Men om inte du själv vet vad som är bäst för dig, vem vet det då? Våga lita på din magkänsla! Lyssna på den där inre stilla rösten i ditt hjärta. Men låt inte känslorna rusa iväg med dig.

Känslor kommer och går, ibland flera gånger om dagen, så de kan man inte riktigt lita på eller bygga sitt liv efter. Stanna upp, tänk efter, lyssna in vad som verkligen sägs i ditt inre. Ta mod till dig och följ det. Skaffa dig god självkännedom och en gnutta självkontroll så ska du se att det blir lättare att fatta beslut och följa dina drömmar.

När man som jag kommit upp i medelåldern, så blir man allt mindre benägen att stillatigandes finna sig i allt. Jag vågar säga ifrån, jag vet vad jag vill och jag försöker nå det jag vill ha. Med det inte sagt att det alltid lyckas, men jag försöker och det är gott nog. Det handlar om sinnesfrid. Jag har livserfarenheter som gör mig klokare, starkare och mer lyhörd på samma gång. Jag duger som jag är och jag är värd ett bra liv. Precis som du.

H.D.S.L.