första advent

 Idag är det första advent och det börjar närma sig jul. Jag har verkligen fått upp julstämningen denna helgen, först och främst har jag börjat julpynta här hemma. Adventsljusstakar, nissedörren med en massa tillbehör, kyrkan och en mijö runt den, krubban med allt som hör till, hyllan med alla änglar och lite glaskonst och det lilla soffbordet med en gammal bonad och lite ljuslyktor.

På lördagen var jag och dottern på gammeljul på Vadstena slott. Det var andra året vi var där så vi har startat en fin tradition. Där träffade vi också min gamla kompis Sia och hennes dotter. Så himla trevligt att vara tillsammans alla fyra!  På slottet var det mycket hantverk och jag hittade en kvinna som gjorde glaskonst - mitt stora intresse.

Om ni vill kolla in hennes alster, sök på Barbro Augustin. Jag köpte ett glashus med jultema och en böjd glasskiva som var dekorerad med en gran och pepparkaksgubbar. Helt fantastiskt vackra båda två! Så nu har jag köpt julklappar till mej själv! Båda har belysning, vilket höjer upplevelsen av glaset betydligt.

Lite annan julshopping hann vi också med, så jag känner mej så nöjd. På söndagen var jag först på adventsgudstjänst i kyrkan. Det är alltid stämningsfullt och man får sjunga adventssångerna illsammans i en fullsatt kyrka. 

Sen kom min syster och svåger på lunch och sen gick vi ut på stan och kollade på julskyltningen, tomtetåget och shoppade lite igen. En liten julklapp blev det. En mugg med glögg blev det också från Kvantums foodtruck som stod på stan. Tillbaks hem till mej blev det kaffe till oss.

När de åkt hem så hämtade jag en person som jag är kontaktperson åt. Vi tog en adventsfika tillsammans här hemma hos mej och tittade på allt pynt som jag plockat fram. Ja, sen var denna dag till ända. Nu avslutar jag en riktigt mysig helg med att blogga.

Planera för det oväntade

 I helgen har första snön kommit och även om jag starkt ogillar vintern får jag medge att snön gör mörka november lite ljusare. Men snart kommer säkert regn och slask, som sig bör innan det blir vinter på riktigt. Men jag blev lite inspirerad och började julpynta lite.

Nästa helg är det ju faktiskt första advent och då är det ju okej att inleda julen. Jag började med att putsa fönstren så att det ser vettigt ut när adventsljusstakarna kommer upp. Sen fortsatte jag med att sätta upp en liten tavelhylla, som blev basen till mitt lilla minitomteland, med nissedörren som centrum.

Ganska snabbt fyllde jag hyllan med tomtemor och tomtefar, julklappssäcken, julgranar, bil och husvagn med granar på taken, en liten kisse, igelkottar, hare, snölykta och ljuslykta och en skål med gröt. Jag har mer saker så jag måste skaffa en hylla till. Min dotter har virkat tomtens kläder - i miniminiformat - som jag ska fixa något sätt att hänga upp som om de hängde på tork.

Jag är inte den som plottrar runt julpynt lite här och där, jag skapar små miljöer med julpynt på mina två sidebords som står i vardagsrummet. Den ena miljön är min julkrubba, som min pappa har gjort, och den andra är andra små söta miniatyrer, mest änglar.

Jag har naturligtvis också en julgran, som är vit och som jag fyller med kulor i en massa olika färger, glitter i guld och färgade lampor som blinkar. Utanför huset har jag ljusslingor i mina fyra blomlådor, som har köldtåliga växter, mossa och grenar. Jag brukar också sätta upp en ljusslang på spaljén på baksidan.

Julen är redan planerad och julklapparna inköpta, så ingen julstress för mig. Jag tycker om att vara strukturerad och julen är inget undantag. Även om jag är strukturerad och välplanerad betyder det inte att jag inte kan vara spontan. Tvärtom. Finns det en grundläggande struktur finns det utrymme för flexibilitet.

Däremot tycker jag inte om överraskningar eller att inte veta vad som ska hända. Det gör mej stressad och inte det minsta road, även om det skulle kunna vara roligt eller trevligt. Kanske är det en typ av kontrollbehov, men det har sina rötter i min gamla historia. 

Så att göra upp planer är halva nöjet av att göra det. Att planera är också att bygga upp förväntningar och att ha något att längta till. Att planera en resa är jättespännande och roligt. Just nu bevakar jag flygpriserna till Australien för dit vill jag åka så snart det är möjligt. Tyvärr är priserna ungefär tre gånger så höga som normalt, så jag måste vänta och hoppas det stabiliserar sig.

Världen är i gungning, priserna på bränsle, el och mat rusar iväg, och man får kämpa för att hålla sig flytande. Det är extra kännbart när man lever ensam och bara har en lön att leva på. Det är tufft, minst sagt, och man får välja noga vad man ska lägga sina pengar på. 

Man får planera extra noga, köpa varor på extrapris, gå ner i standard på vissa saker och försaka andra. Det är nu man har nytta av sin förmåga att planera och vara strukturerad. Dessutom är jag bra på att laga mat och göra matlådor till veckan som kommer. Det sparar mej mycket pengar. Jag tar vara på det jag har köpt och slänger nästan inget, allt kan användas till något.

Vi vet inte om världen kommer att återgå till det vi kallar normalt, eller om detta är det nya normala. Vi får anpassa oss och ta dagen som kommer efter bästa förmåga. Vi har nog i alla fall lärt oss att vara beredda på lite av varje och ha både en b-plan och en c-plan. Kan man planera har man också utrymme för kompromisser.

Från skygg till trygg

 Jag har varit kattvakt en vecka åt två katter som tillhör en äldre man som hamnat på sjukhus. Han hade ingen som kunde ta hand om katterna under sin frånvaro så jag lovade ställa upp. När de kom så var de väldigt rädda och ledsna, inte konstigt med tanke på att de blev sända till ett hem de aldrig varit i hos en människa de aldrig träffat. De sprang in under soffan och låg där hela första natten. 

Kvällen därpå kom den ena katten fram till mej och plötsligt insåg han att det var ju riktigt trevligt att bli klappad och han började spinna högt. Den andra katten tittade fram under soffan men vågade sig inte fram till mej förrän dagen efter. Då kom även hon fram och lät sig bli klappad.

Nu efter en vecka så har jag två knäkatter som helt har glömt bort att vara rädda. Det är så roligt att se deras framsteg, för man måste ju förstå att det var en omtumlande upplevelse för dem båda att bli tagna hemifrån utan husse. De har ju ingen aning om vad som pågår och att husse snart kommer hem igen. Ur deras synvinkel är han ju bara borta.

Nu kommer husse hem igen och i morgon ska de få komma hem. Det blir säkert ett kärt återseende, kan jag tro. Katter är ju generellt inga flockdjur utan de tyr sig till sin människa, sitt hem. De är ofta lite försiktiga i mötet med nya människor, även om de är trygga i sitt hem.

Jag jobbar ju med hemlösa katter på min fritid och där är en av utmaningarna att få de övergivna katterna att lita på människor. De har fått lära sig att klara sig själva så gott det går, i en ständig kamp mot hunger, kyla och sjukdomar. Det tar ett litet tag innan de förstår att de är i trygghet. Men lyckan när det lossnar och de får sitt eget hem är belöningen för arbetet.

Djurens Vänners nya katthem i Värnamo är så fint och välordnat och där finns utrymme för ett antal katter, lite beroende på deras status och ursprung. Kommer de från samma plats, kan vi ha dem samlade i ett rum. Vi har totalt fyra rum i katthemmet. Men det är en ständig ström av katter som behöver hjälp och vi har kö till vår verksamhet, tragiskt nog.

Vi hoppas att lagen om märkning och registrering gör skillnad för katternas status i samhället. Då måste alla som har katt ta sitt ansvar som ägare, något som redan nu borde vara självklart. I somras kom även lagen om att man inte får låta okastrerade katter springa fritt. Detta har tyvärr inte fått stor genomslagskraft än, men när lagen om märkning träder i kraft blir det lättare att följa upp ärenden med okastrerade katter.

Det känns fint att hjälpa små hjälplösa djur och kunna ge dem en framtid och ett hem. Allt levande är värda respekt, djur liksom människor, oavsett status. Alla har ett syfte med sitt liv, även om just jag eller du inte kan se det. Även om det syftet kan tyckas vara simpelt, som att upprätthålla ekoblansen i naturen.

Men om någon av alla dessa delar falerar, blir obalansen ett faktum och hela vår natur kan bli lidande. Vissa arter blir för mycket och andra för få. I längden blir allt förändrat och i värsta fall kan arter bli utrotningshotade och andra arter ta över stora områden. Naturen strävar efter balans och det är även min strävan i mitt liv.

Att välja glädjen

 ”Find out what you like and do more of that”

Ett visdomsord som jag verkligen försöker att leva efter. Förra helgen var det fullt upp med Kvantumgalan på lördagen, en storslagen fest för all personal på Kvantum. Det var ett välordnat evenemang på Stadshotellet med mat, dryck, underhållning och priser till några anställda. På söndagen var jag hemma hos föräldrarna och fixade lite åt dem. 

Denna helg har varit fullt program också. På lördagen var jag i Skänninge och hälsade på min dotter och hennes sambo. Det är alltid en glädje att få tillbringa en dag med dem. Det gör mej så lycklig att vi har en sån fin relation och att vi trivs så bra tillsammans, och hennes sambo är en sån fin kille. Det gör mej trygg.

Idag söndag har jag haft ett annat intressant möte med en kär gammal vän. När jag pluggade i Skara 1984-1986 delade jag lägenhet ett år med en tjej som heter Cecilia. Skolan tog slut och våra vägar skildes åt. Vi träffades någon gång några år därefter men sen har vi bara haft kontakt via Facebook - välsignade Facebook!

Hon upptog vår kontakt för ett litet tag sedan och vi bestämde att ses och idag blev det av. Ett kärt återseende var det verkligen! Trots att vi båda upplevt både bra och dåliga tider, vi har utvecklats och mognat, så har vi ändå den där innerliga kontakten som vi hade från första stund när vi lärde känna varann.

Som man säger, mucket vatten har runnit under broarna, vi har hunnit med att gifta oss och skilja oss, fått två barn var (i ungefär samma ålder), jobbat, bytt inriktning i både livsval och karriär. Men ändå har vi kvar många gemensamma värderingar och vi delar många djupa tankar.

Jag åkte hem från vårt möte med en bubblande glädje i hjärtat, kände mej så full av energi och lycklig över att ha fått tillbaka en kär vän. Även om vi bor 30 mil från varann så kommer vi att träffas betydligt oftare i framtiden, vi har så mycket att prata om och så mycket gemensamt.

Det ger verkligen livsglädje att göra sådant jag tycker om, prioritera det och avsätta tid för det. Tvätten kan vänta och lite skit i hörnena är inget man dör av. Det blir i alla fall inte mycket disk när man inte är hemma. Nu väntar en vardag och sen kommer ännu en fullspäckad helg!