Dofter bär minnen

Tänk vad en doft kan sätta igång både minnen och känslor! Doften av nybryggt kaffe när man kommer hem från morgonpromenaden. Doften av klippt gräs i sommarträdgården. Doft av saltvatten och tång när man närmar sig havet. Doften av blöt hund när man kommer in från en promenad i regnet med vovvarna. Matos i trapphuset. Stanken i soprummet. Doften av rosor en solig dag i mormors trädgård och jag är bara fem år och har en blå klänning med vita prickar.

En del dofter är angenäma, andra obehagliga eller besvärande. Jag bara måste stoppa ner näsan och dra ett djupt andetag i det tomma kaffepaketet när jag hällt upp det i burken. Andra som inte gillar kaffe, förstår inte njutningen i doften. Vi tycker olika, men de flesta uppskattar nog blomdoft och undviker avloppslukt.

När man kommer hem till någon så finns det alltid en specifik doft i varje hem. Ibland kan det vara så att doften i ett hem kan påminna om doften i ett annat hem. Det triggar ett minne från barndomen. Alla våra sinnen, doft, smak, hörsel, syn och känsel, hjälper till att förstärka våra minnen. Var och en av dessa sinnen kan var för sig starta en reaktion, ett minne, en känsla. 

Det sägs ju också finnas ett sjätte sinne, intuitionen. Magkänslan. Den där inre övertygelsen om något man inte vet. En känsla av vad som är rätt och fel. En oförklarlig känsla av obehag eller lust. Man vet inte varför eller hur, bara att man bör följa den där magkänslan annars kommer man ångra sig sedan. 

Jag har nu funnit harmoni och stabilitet i livet. Men jag har inga drömmar eller planer för framtiden. Ändå vill att jag gärna att något ska hända. Men vad är det där något? Status quo blir trist i längden, men hur finner man nya drömmar? Jag får hoppas på mitt sjätte sinne, på Guds ledning, på att livet inte är en enda lång raksträcka kvar till mål. Och om inget händer - händ själv!

H.D.S.L.

Du är vad du tänker

Det har varit populärt med självhjälpsböcker om positivt tänkande, att man genom att fokusera sina tankar kan förändra sitt liv och sin värld. Det tror inte jag. Det man kan förändra med sina tankar är sin attityd till det som händer. Jag kan inte förändra det som drabbar mej men jag kan styra min attityd. Hur jag reagerar och agerar påverkar fortsättningen av händelseförloppet. 

Jag tror jag vinner på att försöka bemöta händelser i livet med en positiv attityd. Att försöka se det goda, det lärorika, vad som kan användas till min egen och andras utveckling. För om jag väljer att bli arg, bitter, negativ så tillför det inget bra i mitt liv. 

När något svårt eller tråkigt drabbar mig så måste jag först tillåta mig att bli ledsen och arg. Men till slut så blir det dags att ta itu med framtiden. Att gå vidare, som man säger. Då måste jag bestämma mig om jag ska stanna kvar i känslan av sorg och förlust och fastna i bitterhet över livets grymhet, eller välja att se erfarenheten som något jag kan ta med mig som en lärdom. 

Förr eller senare kommer du möta någon annan som har upplevt eller upplever samma problem som du gått igenom. Då kan du förstå och stötta den personen som kanske ingen annan, just för att du har egen erfarenhet av situationen och vet att man kan gå igenom och komma ut stark på andra sidan. Du kan genom att bestämma dig för att inte låta omständigheterna bryta ner dig, bli både starkare, klokare och mer ödmjuk. 

Allt som händer dig kommer inte vara positivt även om du tänker positivt allt vad du orkar. Men du kan välja att göra allt du kan för att det ska bli en berikande erfarenhet i ditt liv. Våra liv är en mix av toppar och dalar, medgång och motgång, glädje och sorg. Men låt dig aldrig besegras av det onda utan övervinn det onda med det goda. 

H.D.S.L.

När vänster blir höger

Jag är vänsterhänt, en på tio av befolkningen statistiskt. Det sägs att vänsterhänta är mer kreativa än högerhänta rent generellt och det kanske är så. Jag är nog inte särskilt kreativ, möjligen lite klurig och vill gärna hitta lösningar på problem. 

För ett par veckor sedan skadade jag min vänsterhand, som jag skrev om då. Under dagarna som gått har jag varit tvungen att göra saker med höger hand istället för min vanliga vänster. Det har gått ganska bra trots allt, att måla mascara, borsta tänderna, jobba på datorn och rasta hundarna. Svårast är ju att skriva med "fel" hand, klä på sig och duscha. Men man tränar upp sig och kommer på små knep för att få vardagen att fungera. 

Det sägs också att vänsterhänta har lättare att göra saker med båda händerna än vad en högerhänt har. Det kan ha lite att göra med att vissa saker är anpassade för högerhänta och man måste lära sig att handskas med det. Det kan vara saxar, såsslevar och handtag. Men man lär sig att göra saker bakvänt eller med andra handen. 

Fördel är det när man ska tex stryka, måla och annat tröttande arbete. Kan man byta hand så orkar man längre helt enkelt!

Förr fick man inte skriva med vänster hand utan var tvungen att skriva med höger. Det hade sin naturliga förklaring. När man skrev med bläck och doppade en spets i bläcket så är det omöjligt att få det att fungera som vänsterhänt. En som skriver med vänster skriver bokstäverna nerifrån och upp, och då skrapar spetsen bara hål på pappret utan att släppa ifrån sig bläck. En högerhänt däremot skriver uppifrån och ner, för pennspetsen åt "rätt" håll över pappret och bläcket flödar ut från spetsen. En bläckpenna är helt enkelt designad för högerhänta! 

Sedan dröjde sig regeln kvar onödigt länge, trots att man fick både kulpennor och blyertspennor. Men på något vis kopplade man samman vänster med fel. Man till och med hittade ett märkligt citat i Bibeln från Predikaren där Salomo säger att den vise har sitt hjärta till höger men dåren har sitt hjärta till vänster. Jag tror inte han pratade partipolitik... Men vad han egentligen menade vet man nog inte heller... För jag tror inte han åsyftade vänsterhänta och högerhänta!

I alla fall är det helt okej att vara vänsterhänt, även om det är svårt att skriva på griffeltavla/whiteboard. Jag är ju född såhär. Man lär sig hantera situationerna och efter ett tag tänker man inte på att det skulle kunna vara ett problem. Precis som mycket annat i livet som inte är precis enligt mallen. Man vet inte om något annat och man tänker inte på det alls. Förrän någon annan ser mig skriva.. Nämen! Säger dom. Är du vänsterhänt?!

H.D.S.L.

Vad är rättvist?

Livet är inte rättvist. Dåliga saker händer bra människor och det kan vara svårt att acceptera. Vi vill gärna ha en logisk förklaring till allt som sker oss i livet. Vi vill gärna att livet ska vara rättvist. Men så är det ju sällan. När dåliga saker händer elaka människor kan vi tycka att dom förtjänat det, karma, som man sår får man skörda, den som gräver en grop åt andra faller själv däri... Men när dåliga saker händer de goda, de snälla, kan vi knyta handen mot Gud - även om vi annars inte tror på Honom - och ropa ett anklagande "varför?" 

Det är alltid lättare att acceptera och tycka det är i sin ordning när en ond människa får sitt straff, än när en god människa blir orättvist bestraffad. Men i världen pågår en ständig kamp mellan ont och gott, ibland får det ena övertaget, ibland det andra. Vi människor hamnar ibland i kläm och ibland i topp. 

Vi är bara människor och vi gör så gott vi kan. Vi gläds åt de som lyckas, men vi kan också känna ett styng av avund mot de lyckosamma, särskilt om vi själva inte tycker vi har samma tur.

Vi gråter med de olyckliga och lider med dom, såvida de inte är en elak typ som får det man förtjänar... Ja lite skadeglädje kan drabba oss också. 

För vi är ju bara människor och vi vill känna att vi har lite kontroll, vi vill bringa logik och konsekvens i en förvirrad värld. För någon rättvisa måste det väl ändå finnas här i världen. Eller?

H.D.S.L.