Dofter bär minnen

Tänk vad en doft kan sätta igång både minnen och känslor! Doften av nybryggt kaffe när man kommer hem från morgonpromenaden. Doften av klippt gräs i sommarträdgården. Doft av saltvatten och tång när man närmar sig havet. Doften av blöt hund när man kommer in från en promenad i regnet med vovvarna. Matos i trapphuset. Stanken i soprummet. Doften av rosor en solig dag i mormors trädgård och jag är bara fem år och har en blå klänning med vita prickar.

En del dofter är angenäma, andra obehagliga eller besvärande. Jag bara måste stoppa ner näsan och dra ett djupt andetag i det tomma kaffepaketet när jag hällt upp det i burken. Andra som inte gillar kaffe, förstår inte njutningen i doften. Vi tycker olika, men de flesta uppskattar nog blomdoft och undviker avloppslukt.

När man kommer hem till någon så finns det alltid en specifik doft i varje hem. Ibland kan det vara så att doften i ett hem kan påminna om doften i ett annat hem. Det triggar ett minne från barndomen. Alla våra sinnen, doft, smak, hörsel, syn och känsel, hjälper till att förstärka våra minnen. Var och en av dessa sinnen kan var för sig starta en reaktion, ett minne, en känsla. 

Det sägs ju också finnas ett sjätte sinne, intuitionen. Magkänslan. Den där inre övertygelsen om något man inte vet. En känsla av vad som är rätt och fel. En oförklarlig känsla av obehag eller lust. Man vet inte varför eller hur, bara att man bör följa den där magkänslan annars kommer man ångra sig sedan. 

Jag har nu funnit harmoni och stabilitet i livet. Men jag har inga drömmar eller planer för framtiden. Ändå vill att jag gärna att något ska hända. Men vad är det där något? Status quo blir trist i längden, men hur finner man nya drömmar? Jag får hoppas på mitt sjätte sinne, på Guds ledning, på att livet inte är en enda lång raksträcka kvar till mål. Och om inget händer - händ själv!

H.D.S.L.