Alla tycker olika

Vi är alla individer och tycker olika om saker. Vissa saker är viktiga för en del men inte alls lika viktiga för andra. Det kan vara vardagliga saker som vett och etikett, ordning eller oordning, vad som är roligt eller inte. Det vi tycker är viktigt prioriterar vi och värdesätter och det kan vara svårt att förstå andras val och värderingar emellanåt.

Det du skrattar åt kanske inte jag tycker är lika kul, när jag viker mej dubbel av skratt kanske du tittar stort på mej och undrar hur jag är funtad. Ibland kan det vara svårt att förstå andra människors beteenden, men det som är viktigt är att jag respekterar deras val. Vi tycker olika och har all rätt till det.

Jag gillar alla djur och vill gärna röra vid dom och kanske till och med pussa dom, allt från hästar till grodor. Andra tycker att djur är äckliga, otäcka och smutsiga. Jag gillar laga mat och baka, andra tycker det är både tråkigt och svårt. Jag vill ha ordning och reda, andra trivs bäst i vardagsstöket. Viktigast är att ingen har rätt eller fel.

Det finns inget facit för livet, vi får göra så gott vi kan och följa vårt hjärta. Den enda regeln som gäller oss alla i alla tider är den som kallas den gyllene regeln. Allt du vill att människor ska göra för dig, ska du också göra för dem. Om vi ville alla våra medmänniskor väl så vore världen en underbar plats. Om alla accepterades för den de är skulle vi befria många.

För det är många som försöker vara något annat än det de är. De försöker vara andra till lags, göra det som förväntas av dem eller vad som passar in i det sociala sammanhanget där de lever. De vänder ut och in på sig själva för att leva ett liv som inte är deras eget. Av rädsla för sin familj, sin partner eller sina vänner. 

Jag är så glad idag att jag vågade bryta mig ur en tillvaro där jag inte kunde vara mig själv utan kände mig tvingad att vara någon annan, något annat än den jag är. Nu har det gått tre år och jag har hittat tillbaks till mig själv, och då kan jag också vara generös och kärleksfull mot andra. Jag kan åter älska och låta mig bli älskad.

Att vara generös och kärleksfull gäller även mot mig själv. Jag behöver kunna förlåta mig själv och acceptera mig själv innan jag kan göra det samma mot andra. Det är också en gyllene regel att jag inte kan ge något jag inte har. I harmoni med mig själv blir jag i harmoni med livet. En harmonisk människa är lättare att tycka om än en bitter person.

Du kan faktiskt välja att stanna i bitterhet eller besluta dig för att gå vidare. Du kan välja att förlåta dig själv och den som gjort dig illa, helt enkelt för att släppa det förflutna och få en ljusare framtid. Jag lärde mig det och blev en bättre människa. Fri och lycklig. Det senaste året har varit det bästa i hela mitt vuxna liv. Ibland tycker man olika. Men vet du vad, det är helt okej.

H.D.S.L.

Tjejsnack

 Ibland får man frågan från manliga vänner vad vi kvinnor pratar om. Det ska jag berätta. Vi pratar om allt. Jag menar ALLT. Om känslor, drömmar, tankar, kroppsliga funktioner och nära relationer. Goda kvinnor vågar tala med varann öppet om sådant som är genant, privat och personligt. Vi skulle aldrig tala kritiskt om den vi verkligen älskar och om vi lovat bevara en hemlighet så gör vi det.

Det är självklart att den som gett oss ett förtroende också kan räkna med att det hålls. Vi håller våra vänner om ryggen och vi är att lita på i ur och skur. Men om vi blir svikna kan vi reagera kraftfullt och gå till motangrepp med alla till buds stående medel. 

Vi har ett fåtal förtrogna, kanske bara en eller två, som vi delar allt med. Vi berättar om glädjeämnen och sorger, om problem och lösningar. Vi ger varann tips och goda råd, vi berättar om våra egna erfarenheter i hopp om att kunna hjälpa den andre. Kvinnor förstår sig på kvinnor, något som män har svårt med ibland.

Redan i tonåren, när vi började umgås med killar, så hjälpte vi varann att få det vi ville ha. Ryska posten var en populär lek i vårt gäng, en oskyldig anledning att få pussas och kyssas. Självklart visste tjejerna vem som gillade vem. När det var min tur att gå ut och vara "brevbärare" så viskade jag en siffra till dörrvakten, om det var en tjej. Om jag sa tre så visste hon att hon skulle peka på killen jag gillade som nummer tre.

Vitsen var att man fick pussa den man gillade och om man gjorde det många gånger så kanske han började gilla mej. På den tiden hade man halsband med namnet på. När man blev tillsammans med någon så bytte man halsband med den personen. I den åldern så vandrade halsbanden runt, kan jag lova...

Nej, jag vet. Inte alla kvinnor är goda, ärliga och rakryggade. Just därför är det så skönt att man faktiskt kan välja sina vänner och närmast förtrogna. Det är inte alla som är värda mitt förtroende. Ibland lär man sig det den hårda vägen, andra gånger får man lita på magkänslan. Den har sällan fel. Lyssna till ditt hjärta, det talar sanning.

Det finaste man kan ha är en kärleksrelation med sin bäste vän. Att ha en innerlig gemenskap och älska varann djupt och ärligt är det starkaste man kan bygga en relation på. Jag önskar att alla får uppleva den känslan. Glöm aldrig att du själv väljer dina nära relationer, vem som får veta dina innersta känslor. Ibland måste man vara modig för att bryta det destruktiva eller fördjupa det som är äkta.

Dina bästa vänner ska ha det bästa av dig. Brutal ärlighet, transparans och uppriktighet, överlåtenhet och hängivenhet. Du ska kunna prata om allt med dina bästa vänner, precis som du ska kunna prata om allt med din partner. Var inte rädd att ge av dig själv till dina närmaste. Kärlekens matematik är magisk. Ju mer den delas, ju större blir den.

H.D.S.L.

Vidrig vintervärld

Nu är det riktig vinter i hela landet. Vi har -18 grader just nu och ett snötäcke på ca 5 cm. När det blir så kallt är det ofta klara soliga dagar och det är ju gott att få lite sol i ansiktet. Men i övrigt tycker jag det är vidrigt med denna kyla. Snö är inte heller något jag tycker om, så när någon säger nåt om vackra vinterdagar så säger jag näää!

Jag avskyr att frysa, bylsar på mig lager på lager och går fram som en michellingubbe. Hunden fryser också och får ta på sig jacka och fotsalva för att kunna gå ut på toa... Hon gillar inte att bli påklädd och insmord men vad gör man... Stackars liten. Blir det mildare så blir det kramsnö som fastnar i pälsen och hon ser ut som en michellingubbe.

Jag och hjärtevännen har varit i Stockholm några dagar, dels i ett ärende men mest för nöjes skull. Vi bokade ett trevligt hotell nära stationen och där fanns gym, pool, jacuzzi och bastu. Vi testade dessa faciliteter förståss men njöt nog mest av jacuzzin. Att glida ner i ett hett bubbelbad efter en runda på stan i iskylan var ljuvligt! 

För kylan kunde ändå inte hindra mej från att ta ett par shoppingrundor. På fem minuter hade jag promenerat från hotellet till city med NK, Åhléns och Gallerian som är de obligatoriska ställena för mej när jag besöker huvudstaden. Det blev ett par klädesplagg i påsarna med hem. Lite god mat på olika ställen blev det också förståss.

Vi hann också med att umgås med min barndomsvän som bor med sin man på Södermalm. Det är alltid roligt att träffas och när man har känt varann i 43 år sätter det ju en speciell prägel på vänskapen. Vi har många gemensamma upplevelser och erfarenheter som format oss. Det känns tryggt och jag kan vara mig själv.

Nu är det bara två dagar kvar tills sonen lämnar boet och flyttar till Australien för ett års studier. Det känns konstigt att inte få träffa honom på länge men jag är imponerad att han vågar och att han jobbat och sparat ihop till sin försörjning. Målmedvetenhet förverkligar drömmar, det är han ett bevis på. Jag är en stolt morsa som med spänning ser fram emot vad det kommer bli av denna unga man i framtiden.

Han kommer i alla fall inte att behöva frysa där borta "down under". Nu är det sommar där och vinter som här blir det ju aldrig. Han kommer säkert att få en resa för livet och upplevelser som kommer sätta spår i hans liv för alltid. Jag är glad att han följer sin dröm och jag har gjort allt för att hjälpa honom på vägen. Nu får jag släppa iväg honom som jag fick släppa iväg min dotter förra sommaren till England. Mamma väntar kvar här...

H.D.S.L.

Förändringar

Den senaste veckan har jag ägnat mig åt städning. Jag har tömt och städat ur min gamla lägenhet för att kunna lämna den. I tre år bodde jag där och det var förfärligt vad skit i hörnen det har hunnit samlas! Det dyker upp när man flyttar bort möbler och prylar. Men lite skit i hörnen är väl ett bevis på att man levt där, haft familj och hund och gäster. Nu är det i alla fall rent.

Jag har också återgått till jobbet efter en lång härlig ledighet. Det var en hektisk december både på jobbet och privat så jag både behövde och förtjänade ledigt. Flytten har ju tagit både tid och ork så nu ska det bli underbart att lämna ifrån mig nycklarna och lägga det bakom mig. Det sista jag tog med mig var taklamporna och nu är dom uppe här hemma i den nya lyan.

Idag är en speciell dag. Det är ett år sedan precis som jag träffade min hjärtevän. Ett år sedan våra blickar möttes, vi skrattade tillsammans och våra hjärtan började bulta i takt. På ett år har vi varit med om otroligt mycket och vi har lärt känna varann på djupet. Det har varit både roliga och sorgliga saker, både lättsamt och svårt. Men vi har funnit både glädje och styrka hos varandra och det känns som om vi alltid varit tillsammans.

En kärlek som bygger på vänskap, gemensamma värderingar och likartat synsätt på livet är nog en förutsättning när man skapar en ny relation i vuxen ålder. Man har en samklang och en grundton i själen som gör att allt går så lätt. En harmoni som skapar fantastiska melodier som får våra hjärtan att dansa. Melodier i både dur och moll.

Det är ju fashinerande när man möter en människa som man genast känner samhörighet med. Förutom min hjärtevän har jag några få nära vänner som jag känner en innerlig gemenskap med. Det kan inte beskrivas mer än att man funnit en själsfrände. Man förstår hur den andre känner och tänker utan att man behöver förklara sig. 

Ju äldre jag blir ju mer inser jag behovet av dessa vänner som är på djupet, på riktigt, man behöver inte så många sådana vänner och då behöver man inte heller en massa ytliga vänner. Kvalitet hellre än kvantitet. Jag måste ge mig själv rätten att välja vilka människor som jag släpper in i mitt liv. Dessutom kan jag uppskatta mitt eget sällskap och trivas i ensamhet emellanåt. 

Ett år med kärlek jag inte trodde fanns, ett år med intensiva upplevelser, ett år med mycket skratt men också med tårar, ett år med nya vänner, dotterns flytt hemifrån och nu är sonen på väg ut ur boet. Förändringar är ordet och jag försöker omfamna dem alla med en förväntan på att framtiden har idel goda händelser för oss alla.

H.D.S.L.

Sinnesro

Det finns en bön som kallas sinnesrobönen som lyder såhär: "Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden". Jag behöver släppa allt som är utanför min kontroll för att få sinnesro. Jag behöver våga ändra på mina egna tankar, handlingar och beteendemönster för att få sinnesro. Jag behöver förstå vad som är mitt ansvar att förändra och vad som inte är det för att få sinnesro.

Det som kan vara svårt att acceptera är att jag kan inte ändra någon annan människa. Det finns dumma människor som kanske ställer till det för dig i ditt liv men du kan inte ändra dom, bara ändra dig själv. Det kan vara att du måste lösa problemet själv eller gå därifrån och ta avstånd. Detta kräver mod, att våga ta ställning.

Det kan vara att byta jobb, skilja sig eller flytta från stan. Du kan göra en radikal förändring av ditt eget liv för att få sinnesro. För du kan inte ändra på situationen eller personen som gör dig olycklig. Ska du bli lycklig behöver du få sinnesro. Ro i sinnet. Frid i själen. Bara du är ansvarig för din egen lycka. Ingen annan gör dig hel eller komplett om du känner dig halv eller osäker.

Först när du finner ro i dig själv kan du finna lyckan. När du känner dig i balans och harmoni kan du ta emot äkta kärlek från andra. För när du inte har sinnesro letar du efter saker som du saknar i dig själv hos andra. Då hamnar du i en obalans i livet som gör dig beroende av andra människor för din lycka. Ett beroende som så lätt blir utnyttjat och du hamnar ännu längre från din egen sinnesro. Du försöker bli lycklig genom någon annan men det funkar inte så.

Jag har fått sinnesro. Jag har lärt mig skillnaden mellan det jag kan förändra och det jag inte kan ändra. Jag har förstått att jag kan bara bli en bra medmänniska om jag själv tycker att jag duger. Jag kan bara älska någon annan om jag kan älska mig själv. Jag kan vara en tillgång i min partners liv om jag själv har ett bra liv. Inte beroende av bekräftelse, utan beroende av gemenskapen, som både är att ge och ta.

Ikväll sitter jag i mitt nya hem och ser mig nöjt omkring. Allt har blivit som jag tänkt - även om jag stundtals drabbats av en oroskänsla över flytten. Men all förändring kostar, både fysiskt och psykiskt. Dessutom är anpassningsbenägenheten mindre ju äldre man blir. Men nu sitter jag här, allt är klart, allt är på plats, allt är fint. Jag känner frid här. Bara sista momentet kvar av det gamla - flyttstädningen. Blä...

Jag har tänt några ljus, ätit min kvällsmat, julpyntet är nedplockat och bortstädat. Här är så tyst och lugnt men vill jag ha liv och rörelse är det bara att gå utanför dörren. Där ute glittrar ljusen från gator och torg, i alla fönster tindrar stjärnor och lampor. Jag önskar dig ett år då du vågar ändra på sådant som skapar oro i ditt liv genom att välja det som ger dig sinnesro. Låt ditt inre ljus visa vägen.

H.D.S.L.