Livets växlingar

 Då var en veckas karantän för corona över och jag är i stort sett symptomfri. Har inte varit särskilt sjuk, ingen feber, hosta eller huvudvärk som många har, inte heller något bortfall av smak eller lukt. Lite snuva och mina halsmandlar har svullnat upp, precis som dom alltid gör när jag är förkyld. 

Jag har också haft sus i huvudet/öronen som typ tinnitus, och det hade jag även efter första vaccinsprutan. Jag har också varit ovanligt trött och idag är första dagen på en vecka som jag inte har behövt sova en stund mitt på dagen. Men generellt har jag haft milda symptom och det får man ju vara tacksam för.

När man lever själv är största oron att verkligen vara ensam när man blir sjuk. Men jag är överväldigad över all omsorg och kärlek jag fått ta emot denna veckan! Gobsmacked som man säger på engelska. Min familj har hört av sig varje dag, det har även ett par av mina närmsta vänner. 

Andra vänner och arbetskamrater har kontaktat mej och kollat om jag behöver hjälp med något. Även om jag vet att jag har goda vänner, har jag ändå blivit helt varm i hjärtat av all omtanke jag fått ta emot. Jag är verkligen inte ensam!

Mat har jag beställt online, kört till ICA, ringt in till utlämningen och så har de kommit ut med mina varor och ställt dem i bagaget. Vilken service! Jag hade även en speciell önskan, nämligen att mina ägg skulle vara bruna (det är viktigt för mej) och även det löste de glatt. 

Att vara i karantän är ju enkelt när man lever ensam. Jag har inga problem med att vara själv och det har inte varit svårt att få dagarna att gå. Jag har inte känt det långtråkigt utan snarare känt att jag nästan börjar längta efter pensionen! Men det är ju tio år kvar...

Sen har jag förståss sett på en lång radda tv-program. Det finns ett otal matlagningsprogram, bakprogram, husfixarprogram, husköparprogram, deckare, tävlingsprogram och musikprogram. Som tur är har jag även Netflix och Disney+ och så finns det ju alla play-funktioner.

Jag har alternerat mellan min fåtölj och soffan, liggandes och sittandes om vartannat. Man blir öm i kroppen av allt stillasittande, jag är liksom inte van. Tänkte gå ut på små promenader men vädret har varit bedrövligt och jag har helt enkelt inte orkat. Ser fram emot våren när det blir mer lockade att gå ut.

Ser fram emot våren på alla sätt. Sol och värme, fågelsång och blomknoppar. Kunna plantera lite fröer och ställa fram utemöblerna och fixa till min uteplats. Kunna sitta ute efter jobbet och ta en kopp kaffe. Plantera vårblommor i blomsterlådorna. Åh, vad jag längtar nu!

Efter en veckas sjukdom är jag i stort sett frisk, efter en lång vinter kommer snart våren, bättre tider på alla plan alltså. Och det är väl en av livets glädjeämnen, att ha något gott att se fram emot. Ett bra jobb, våren, solen, värmen och allt som börjar växa och gro. Livets växlingar är det som gör det spännande!