söndag 29 maj 2022

Ont i tummen

 Jag har under de senaste åren haft mer och mer besvär med min vänstra tumme. Den har blivit allt mer svullen och stel. Eftersom jag är vänsterhänt blir det ett bekymmer. Till slut bestämde jag mig för att rådfråga vården och jag blev remitterad till en arbetsterapeut som kan det där med leder.


Efter lite tester kunde hon konstatera att det förmodligen handlar om artros, något jag misstänkt själv. Man kan inte ställa en definitiv diagnos utan röntgen, men alla symptom tyder på det. Tyvärr är det inget man kan bota, men man kan lindra symptomen och fördröja förloppet. Jag fick ett antal övningar jag ska göra två gånger per dag för att förhindra att den blir stelare.


Jag fick också en kompressionshandske att ha på nätterna för att mildra svullnaden och en artoshandske att ha när jag behöver belasta handen samt ett elastiskt bandage att linda tummen med vid behov. Detta är något jag får lära mej att leva med och än så länge är det inga större komplikationer.


Visst är det en konstant molande värk i tummen så ett par veckor tar jag inflammationsdämpande värktabletter och det har redan blivit bättre. Tillsammans med övningarna och framför allt kompressionshandsken på nätterna känner jag att det har vänt.


Men intressant är att jag som vänsterhänt blir tvungen att använda min högerhand mycket mer. Jag kan inte öppna ett burklock eller en flaska med vänster så jag får träna upp min högerhand. Jag har alltid haft lätt för att göra vissa saker med höger hand, tex måla och stryka, men nu måste jag göra fler saker.


Det som är svårast är det finmotoriska. Jag har liksom inte samma styrsel på höger som på vänster. Visst kan jag skriva men det ser ut som en femåring har varit framme. Förr fick man inte skriva alls med vänster, men det har en logisk förklaring.


När man skrev med bläckpenna, som doppades i bläck, var den skårad i mitten för att bläcket skulle rinna ut i spetsen. En högerhänt skriver sina bokstäver uppifrån och ner i en vågliknande rörelse, men en vänsterhänt skriver nerifrån och upp. Det funkar inte med en bläckspetspenna. Då blir det inget flöde, spetsen repar upp pappret och bläcket rinner inte ut i spetsen för att trycket blir fel.


Dessutom lägger man handen i det nyss skrivna och kletar ut det, precis som när man skriver på en griffel- eller whiteboardtavla. Så det fanns en anledning till att man var tvungen att skriva med  höger hand. För att befästa detta sa man att det var från djävulen att vara vänsterhänt. Man hittade ett citat från bibelns ordspråksbok ”dåren har sitt hjärta till vänster, den vise har sitt hjärta till höger” för att visa vad som var det rätta.


Man kan alltid förvränga ett bibelcitat för att få fram det man vill ha sagt, men ryckt ur sitt sammanhang blir det bara märkligt och osunt. Som i allt i livet, gäller det att se hela sammanhanget för att kunna bilda sig en uppfattning. Man måste själv ta till sig informationen innan man bestämmer vad man ska tro.


Precis som allt som vi möter på sociala media, vi måste kunna selektera vad som är sant och vad som är missvisande information i syfte att få oss att tänka på att visst sätt. Vad är en skröna, vad är gamla värderingar, vad är propaganda? Vi måste kunna tänka själva för att kunna avgöra lögner från sanningar.


Jag vet inte om det är lättare för en vänsterhänt att öva upp sin högerhand än tvärtom, men mycket i vårt vardagsliv är anpassat för högerhänta. Saxar, såsslevar, dukning, konservöppnare, stickning, virkning... ja det mesta är naturligt nog anpassat för de 90% som är högerhänta men det ställer till lite bekymmer för oss vänsterhänta, även om vi är vana vid det.


Det sägs ju också att vänsterhänta är mer intelligenta och kreativa än högerhänta, kanske för att vi har en annan kontakt med de olika hjärnhalvorna. En annan intressant iakttagelse är att de flesta högerhänta som får en hjärnblödning på höger sida blir förlamade i vänster sida men de flesta vänsterhänta blir förlamade på samma sida.


Vi är helt enkelt annorlunda kopplade i kretsarna! Många vänsterhänta är även vänsterfotade, dvs de sparkar boll med vänster fot tex. Men inte alla, en del högerhänta är bättre med vänsterfoten för det finns ju inga regler utan undantag, på båda sidor. 


Mina föräldrar är båda högerhänta men min dotter har blivit vänsterhänt som jag. Min farfar var också vänsterhänt men skrev med höger (för det var han tvungen till) och eftersom han jobbade bl.a. som murare tänker jag mig att det märktes inte särskilt mycket vilken hand som var den dominanta.


Jag får i alla fall lära mig att bli tuhänt, det vill säga att kunna använda både vänster och höger hand. Jag har ju redan övat genom att jag skriver på ett tangentbord med båda händerna och det går ju bra. Så nu gäller det bara att öva upp finliret och stabiliteten så ska det nog gå bra, det här!


söndag 22 maj 2022

En fulltecknad helg (som vanligt)

 I veckan har min syster varit nere i Småland med ännu ett flyttlass till sitt nya hus. Vi träffades på måndagen och bestämde stt ses på lördagen i Värnamo, gå på stan, käka och samtidigt träffa vår kusin som skulle komma ner från Göteborg.

När lördagen kom vaknade vi upp till regn så att gå på stan blev inte så lockande. Hastigt och lustigt bestämde vi oss för att istället åka till Helsingborg och gå på Väla köpcentrum. Det blev en mycket trevlig dag och det är inte så ofta vi är tillsammans alla tre, eftersom vi bor så mångt ifrån varann.


Förhoppningsvis kommer det att bli oftare framöver när syrran flyttar ner definitivt. Ju äldre man blir, ju viktigare blir det med den närmsta släkten. Vi delar samma barndomsminnen och kopplingarna till våra föräldrar. Vår kusin, som är vår enda kusin på mammas sida, känns mer som en syster än kusin.


Idag har jag fått tömma min uteplats på bänkar, stolar, grillar, krukor och dynboxen. I morgon påbörjas arbetet med att byta tak på min radhuslänga. De ska ha plats att bygga upp byggställningen runt huset. Det blir några stökiga veckor men det är bara att acceptera.


Alla blomkrukor har fått flytta upp till grannens trädgård, för där är de precis klara med takbytet. Det har varit ett slit och släp att få bort allt och nu är mitt förråd fyllt till bristningsgränsen. Trädgårdsbordet har jag dock varit tvungen att lämna kvar ute, det går inte att fälla ihop och det är alldeles för stort för att få in i förrådet. De får helt enkelt leva med det.


Men taket är dåligt och mossigt och stora klumpar mossa ramlar ständigt ner i mina rabatter och på uteplatsen. Så det ska bli skönt att slippa det. Hur de ska jobba runt mina pallkragar på framsidan är jag lite bekymrad över. Där finns inte mycket plats mellan dem, men jag kan ju inte heller flytta dem.


Men gu’ nåde dem om de kliver runt bland mina odlingar! Det får bara inte hända! Jag vet inte heller hur jag ska kunna skydda dem från byggjobbarna. Där spirar mina jordgubbar, smultron, rabarber, kryddväxter och min samling lavendel i olika färger och former. Tur ändå att jag inte hunnit plantera alla tomater än.


Jag hoppas att takbytet går fort så att jag får tillbaks min uteplats snart. Det är ju bästa tiden nu på försommaren att sitta ute i solstolen och njuta av allt som växer och gror. Samtidigt är jag glad att jag hyr min bostad och slipper bekymra mig om kostnaden för taket. Allt är ordnat och jag kan bara njuta av resultatet. 

söndag 15 maj 2022

På årsmöte

 I helgen har jag varit på Djurens Vänners Riksförbunds årsmöte. Några representanter från de olika lokalföreningarna möttes ihop med riksförbundets styrelse. Det är alltid trevligt att möta andra från olika föreningar och utbyta erfarenheter. Vi jobbar j med samma saker så vi kan hjälpa varann.


På lördagskvällen var det gemensam middag och sedan hade vi tillgång till vårt konferensrum hela kvällen. Vi hade Eurovisionsslagerfestivalen på i bakgrunden men det blev mest prat och skratt istället. En riktigt trevlig kväll.


Årsmötesförhandlingarna fortsatte och avslutades på söndagen innan en gemensam lunch intogs och sedan åkte vi hemåt. Det var kul att vara iväg med vännerna i min förening och kul att träffa nya vänner från andra föreningar. Föreningslivet blir så mycket roligare om vi kan ha kul tillsammans.


Men nu är jag ganska trött. En intensiv helg, uppe sent på lördagskvällen och sova på hotell. Att sova borta är alltid lite svajigt, jag vaknade flera gånger för att allt var ovant. Men sängen var skön och det fanns flera sköna kuddar. Sen är det ju lite lyxigt att bo på hotell, tycker jag. Inget jag gör ofta, precis.


En härlig frukostbuffé förståss också som sig bör på hotell. Även jag som är petig med vad jag äter, hittade en hel del att stoppa i mej. Då programmet var fullspäckat blev det inte någon tid att gå på stan, men annars hade det varit trevligt. Göteborg är en mysig stad och vi bodde precis intill femmanhuset.


Men det får väl bli en ny tur dit så småningom för shopping och sightseeing. Nu är jag i alla fall nöjd med helgen och längtar efter att få dyka ner i min egen säng. Borta bra men hemma bäst.

söndag 8 maj 2022

Detektivarbete

 Som singel händer det emellanåt att jag får in en och annan intresseanmälan, om man säger så. Alltså lite flörtande och ibland en fråga om en date. Men hur vet man vad det är för en man som tar kontakt? Man kollar Facebook.


ALLA i min ålder har Facebook, har de inte det är de suspekta. Eller om de har ett konto men det är högsta sekretess så man får inte se något. Vad döljer han? Eller så har de en bil eller någon annan pryl som profilbild. Inte ok. Bild på sitt husdjur? Jo det kan accepteras.


Har de Facebook och en öppen sida så är det vissa saker man måste kolla upp. Utbildning. ”Livets hårda skola”. Åh herregud... skäms du för din utbildning, eller har du ingen? Då är du inget för mej. Jag vill ha någon jag kan diskutera med, någon jag inte behöver förenkla mitt språk för så att jag blir förstådd. Jag vill ha någon med intellektuell kompetens.


Relationsstatus ”det är komplicerat”. Jaha, så du vet inte hur du har det, eller du vet inte riktigt om eller vad... jag är definitivt inte ute efter någon som låter relationen vara komplicerad. Det ska vara enkelt, trevligt, lättsamt och roligt. Definitivt inte komplicerat. Och jag vill absolut inte engagera mig i någon som redan har en komplicerad relation.


Sen måste man kolla inläggen. Är det en massa grejor som han delat från andra? En massa politiska eller kontroversiella åsikter? Jag vill ju veta vad DU tycker och hur du uttrycker det, inte en massa skräp som florerar på nätet. Ibland inte ens sanna.


Var har han checkat in någonstans? Platser man besökt kan säga mycket om en människa. Följer han något eller någon? Vad gillar han för musik? Har han några andra intressen? Passar det ihop med mina? En Facebooksida kan faktiskt avslöja mycket om en person om man vet hur man kollar upp den.


Har han barn, och i så fall, verkar han ha en kärleksfull relation med dem? Hur kommunicerar han med sin familj och sina vänner? Är det mjukt, humoristiskt och varmt eller spydigt och överlägset? Det är inte bara vad man säger som är viktigt, utan hur man säger det.


Ja, jag kollar upp dem som visar intresse för mej. Jag kollar deras Facebook, googlar på dem och tar reda på så mycket jag kan för att bilda mej en uppfattning om personen. Man kan aldrig vara nog försiktig och jag kan inte hjälpa att jag är lite misstänksam. Men att inleda en ny relation är alltid en riskabel satsning, oavsett om det är vänskap eller kärlek.


Vissa personer lockar till närmre bekanskap, andra vill man helst hålla på avstånd. När man är ung och blir kär så är det lätt att rusa iväg, men är man i mogen ålder tar man saker under moget övervägande. Det är så mycket mer än känslan för stunden som betyder något. Vad vill jag ha och hur vill jag ha det?


En man i min ålder ändrar man inte på. Man får ta det man får. Då gäller det att välja noga, för jag kan konstatera att i många fall har jag det bättre som singel än i en relation. Om man inte lider av ensamheten måste man väga för- och nackdelar och fundera på om det är värt priset. Men är det rätt så är det lätt.

söndag 1 maj 2022

Musik är glädje

 När jag var fem år började min mamma jobba. Hon hade varit hemmafru till dess med mina syskon och mej. Hur man klarade ekonomin och desutom kunde bygga ett hus, är en gåta. Men man levde enklare och man kunde uppenbarligen leva på en lön på den tiden, försörja familjen med tre barn och dessutom köpa en bil (kontant!).

Jag fick en dagmamma där jag var på förmiddagarna, eftersom mamma bara jobbade halvtid. Dagmamman bodde på andra sidan grönområdet, där det också fanns en lekplats. Ibland lämnade mina syskon mej där, senare gick jag själv.


Efter något år skulle min dagmamma få ett eget barn och vara mammaledig. Då fick jag en ny dagmamma lite längre bort, fyra gator bort. Det fanns inget lekis på den tiden men något som hette trafikskola som vi ungar gick på nån timme varje vecka. 


Jag minns att vi fick cykla på en bana med trafikmärken och vägmarkeringar. Granne med min nya dagmamma var en familj med en dotter som var lika gammal som jag. Vi gick på trafikskolan tillsammans och lekte ibland. Vi hamnade sedan i samma klass i skolan och vi är vänner än i dag.


En gång skulle min dagmamma iväg på något ärende och då fick jag helt enkelt vara hos grannfrun. Helt okomplicerat och smidigt för alla parter. Grannfrun och min dagmamma träffades ofta och fikade ihop så jag hade träffat henne en hel del.


Sen började jag skolan när jag var sju och då var det till att cykla själv. Det var inte så långt, någon kilometer, och man cyklade en bakväg bakom Konsum, över en å som rann ut i Nissan en liten bit bort. Efter bron över ån låg ett kapell och en kyrkogård. Det var lite otäckt, minns jag.


Ännu mer läskigt var det när det var mörkt. Som alla andra ungar i Gislaved skulle man spela ett instrument och många av oss sjöng i någon kör. Jag spelade mandolin och då var det till att cykla igen till skolan och ha musiklektion. Förbi kyrkogården gick det väldigt snabbt, kan jag lova!


Sen sjöng jag i Mellanstadiekören och det jag lärde mig där bär jag med mig resten av livet. En fantastisk körledare! Fortsatte med sånglektioner i gymnasiet men jag blev nog aldrig riktigt bra. De duktiga fick sjunga på skolavslutningarna, det fick aldrig jag. Men de tekniker jag lärde mig är alltid bra att ha,


Jag har alltid älskat sång och musik även om det inte är något jag sysslar med på fritiden så lyssnar jag desto mer - och i bilen skrålar jag högt till radion! Jag har gjort något försök för några år sedan att gå med i en kör, men det krävdes stt man kunde läsa noter och det är något jag aldrig lärt mej, trots mandolinkursen. Jag kör på gehör.


Men när jag hör en solist eller kör sjunga kan jag inte låta bli att analysera och ha synpunkter - men bara tyst för mej själv. Hur man andas och hur man uttalar vokaler. Sånt man övade på sånglektionerna. Det sitter i ryggraden. Men musik är en källa till glädje och något jag inte kan vara utan.