När jag var fem år började min mamma jobba. Hon hade varit hemmafru till dess med mina syskon och mej. Hur man klarade ekonomin och desutom kunde bygga ett hus, är en gåta. Men man levde enklare och man kunde uppenbarligen leva på en lön på den tiden, försörja familjen med tre barn och dessutom köpa en bil (kontant!).
Jag fick en dagmamma där jag var på förmiddagarna, eftersom mamma bara jobbade halvtid. Dagmamman bodde på andra sidan grönområdet, där det också fanns en lekplats. Ibland lämnade mina syskon mej där, senare gick jag själv.
Efter något år skulle min dagmamma få ett eget barn och vara mammaledig. Då fick jag en ny dagmamma lite längre bort, fyra gator bort. Det fanns inget lekis på den tiden men något som hette trafikskola som vi ungar gick på nån timme varje vecka.
Jag minns att vi fick cykla på en bana med trafikmärken och vägmarkeringar. Granne med min nya dagmamma var en familj med en dotter som var lika gammal som jag. Vi gick på trafikskolan tillsammans och lekte ibland. Vi hamnade sedan i samma klass i skolan och vi är vänner än i dag.
En gång skulle min dagmamma iväg på något ärende och då fick jag helt enkelt vara hos grannfrun. Helt okomplicerat och smidigt för alla parter. Grannfrun och min dagmamma träffades ofta och fikade ihop så jag hade träffat henne en hel del.
Sen började jag skolan när jag var sju och då var det till att cykla själv. Det var inte så långt, någon kilometer, och man cyklade en bakväg bakom Konsum, över en å som rann ut i Nissan en liten bit bort. Efter bron över ån låg ett kapell och en kyrkogård. Det var lite otäckt, minns jag.
Ännu mer läskigt var det när det var mörkt. Som alla andra ungar i Gislaved skulle man spela ett instrument och många av oss sjöng i någon kör. Jag spelade mandolin och då var det till att cykla igen till skolan och ha musiklektion. Förbi kyrkogården gick det väldigt snabbt, kan jag lova!
Sen sjöng jag i Mellanstadiekören och det jag lärde mig där bär jag med mig resten av livet. En fantastisk körledare! Fortsatte med sånglektioner i gymnasiet men jag blev nog aldrig riktigt bra. De duktiga fick sjunga på skolavslutningarna, det fick aldrig jag. Men de tekniker jag lärde mig är alltid bra att ha,
Jag har alltid älskat sång och musik även om det inte är något jag sysslar med på fritiden så lyssnar jag desto mer - och i bilen skrålar jag högt till radion! Jag har gjort något försök för några år sedan att gå med i en kör, men det krävdes stt man kunde läsa noter och det är något jag aldrig lärt mej, trots mandolinkursen. Jag kör på gehör.
Men när jag hör en solist eller kör sjunga kan jag inte låta bli att analysera och ha synpunkter - men bara tyst för mej själv. Hur man andas och hur man uttalar vokaler. Sånt man övade på sånglektionerna. Det sitter i ryggraden. Men musik är en källa till glädje och något jag inte kan vara utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar