Det viktigaste först

 Ibland räcker tiden inte till för allt man vill, måste eller behöver göra. Trots att jag denna söndag fått en extra timme tack vare återgången till normaltid, har jag ändå saker kvar på min att-göra-lista. Men att leva här och nu, i stunden, får vara tillräckligt och i morgon är det en ny dag. Och blir det inte det, så spelar listan ingen roll. Det viktigaste är att man kan välja ut det som är viktigt. Det andra kan vänta. Liksom min blogg.

Höstsysslor

 Nu är det höst på riktigt. Alla mina plantor, både blommor och tomater, har gjort sitt och det var dags att tömma alla krukorna. Jag gjorde det smidigaste, lastade in alla krukorna i bilen och körde upp till trädgårdstippen och tömde dem där. Nu är jag klar för denna säsongen.

Även om det är lite sorgligt känns det ändå skönt att få ordning på trädgården och göra den redo för vintern. ”Mina” igelkottar försvann från matplatsen för några veckor sedan, så jag hoppas de sover gott under vintern. Jag har i alla fall gjort mitt bästa för att få dem tjocka och fina så de klarar vinteridet.

Istället har jag börjat mata småfåglarna. De hade börjat samlas i häcken så jag tänkte det var tid att hjälpa de små. Jag har en matstation för dem, en lång pinne med krokar där man kan hänga de olika matrören. Problemet är bara skatorna.

De är väldigt ihärdiga i sin jakt på mat, river ut småfåglarnas mat och skrämmer bort de små. Så jag funderade hur jag skulle kunna skydda min fågelmatare, så jag tog fram ett gammalt paraply som jag spände upp över fågelmaten och band fast det ordentligt.

Det skyddar fågelmaten mot regnet och faktiskt håller det borta skatorna. De behöver väl utrymme för sitt flaxande och vågar sig inte in under paraplyet. Så vinst för småfåglarna med enkla medel. Jag tycker det är trevligt att se småfåglarna hos mej och jag tycker väl om att ta hand om något eller någon.

Jag har i alla fall haft en massa tomater att ta hand om. I alla olika stadier av mognad. Jag har ju fått plocka av alla tomater, då plantorna vissnat. De har fått ligga i skålar på köksbordet för att mogna. De flesta har gjort det, och det blev för många för att äta så jag kokade tomatsås och hällde i burkar. Nu har jag så jag klarar mej ett bra tag.

De som inte mognade gjorde jag tomatchutney på gröna tomater, äpple och lök. Nu i dessa ekonomiskt tuffare tider känns det ännu mer viktigt att ta vara på allt man kan. Självklart har jag också varit ute i skogen och plockat kantareller. Det är ett bra proteintillskott i kosten - förutom att det är en delikatess förståss.

Jag fick även äpplen av en väninna, så av det blev det äppelmos. I samma veva passade jag på att plocka i ordning i frysboxen och där på botten hittade jag svarta vinbär, rabarber, jordgubbar och mer äpplen. Så det blev sylt på vinbären och rabarberna och jordgubbarna fick koka ihop till en härlig kompott.

Så den där lilla guldkanten på måltiderna är räddade nu, utan att det kostar skjortan. Det räcker ju att tanka bilen för att man ska bli dyster. Nästan 22:- litern för bensinen just nu, i krigets spår. Elpriserna har också rusat i höjden så jag är glad att jag inte har ett stort hus att värma upp. 

Flygbiljetter är också svindyra nu så någon resa till Australien kan det inte bli just nu. Hoppas att läget stabiliserar sig snart så jag kan komma iväg och hälsa på min son och sonhustru. De har byggt hus som de nyss flyttat in i så jag vill ju så gärna komma dit och se hur de har det! Facetime i all ära - inget slår verkligheten!

Fira pappa

 Idag har jag varit och firat min pappa som fyller 93 på tisdag. Det är fantastiskt att han fortfarande hänger med, även om kroppen är sliten och närminnet är fullt och inte mycket ny information går in. Men han kommer ihåg det mesta bakåt i tiden, känner igen oss alla och håller reda på alla barnbarn.

Jag brukar oftast laga mat när jag är på besök och han uppskattar verkligen god hemlagad mat. Annars kan det vara lite si och så med aptiten eftersom han inte längre känner hunger så ofta. Trots att mamma också är gammal nu, så tar de hand om varann så gott det går där hemma.

Jag förstår att det kommer en dag när de inte finns mer, men det känns konstigt att tänka på. Vi pratar i telefon varje dag så när den dagen kommer att det inte är möjligt med det dagliga samtalet, kommer det bli oerhört tomt.

De har alltid funnits där och hjälpt och stöttat så gott de kunnat. Jag har alltid kunnat be dem om hjälp och så länge de orkade har de varit väldigt duktiga på att jobba och fixa. Nu är det vår tur, vi tre syskon, att fixa åt dem istället. 

Ändå kan det inte hjälpas att vid varje födelsedag, varje jul, varje påsk de senaste åren, har man tänkt tanken att detta kanske är den sista tillsammans. Men än så länge har jag förmånen att ha dem kvar och därför håller jag fast vid de gamla traditionerna vid högtiderna så länge det är möjligt.

Självklart är det också en trygghet att ha dem i mitt liv fortfarande. De har varit med på hela min livsresa och alltid stöttat mej i mina stora beslut, varit glada åt mina framgångar och delat mina sorger. Precis en sådan förälder önskar jag själv att vara - och hoppas att jag är.

Livets förändringar

 ”What would life be about if we didn’t let it change us”

 Jag gillar att snappa upp tänkvärda citat från alla möjliga ställen - böcker, filmer, musik, sociala media och i samtal med andra människor. Ovan nämda citat kommer från en känd brittisk tv-serie Downton Abbey. En serie jag följer via Netflix just nu.

Jag gillar klassiska brittiska dramaserier, kläderna och de sociala skildringarna av samhället då. I Downton Abbey skildras även klasskillnaderna mellan herrskap och tjänstefolk. Det känns som om det var väldigt länge sedan men det är bara 100 år sedan. 

I serien går man igenom första världskriget och det blir många förändringar i människors liv såväl som för hela Europa. Men som citatet säger, vad vore livet om vi inte lät det förändra oss? Det är väl det som livet går ut på?

Lära sig, utvecklas, växa, lära mer, förändra sig, få nya tankar, nya idéer, nya drömmar. För om stenåldersbarnen alltid hade gjort exakt som sina föräldrar, så hade samhället inte utvecklats heller. Utveckling är inte alltid smärtfri eller smidig men alltid nödvändig.

Kan man hitta ett förhållningssätt till förändring och möta den med nyfikenhet och inte skepticism så tror jag det blir lättare att anpassa sig till det nya. Det är i alla fall den erfarenhet jag själv har. Att möta nya utmaningar, nya metoder, ny teknik, nya bekantskaper - allt detta får oss att utvecklas och växa - om vi vill.

Men man kan alltid välja att inte vilja gå med framåt. Inte ens vilja försöka, försöka stoppa tiden genom att själv stå stilla. Problemet är att jorden fortsätter snurra, livet går vidare, världen fortsätter med ännu en ny dag, nya upptäckter, nya inovationer, nya möten mellan människor.

Så vi måste varje dag bestämma oss för vad vi vill med vårt liv. Vill vi stoppa tiden eller surfa på de vågor som kommer? Vad vore meningen med livet om vi inte lät livet förändra oss?

Hemlös och hjälplös

 I helgen har det varit invigning för Djurens Vänners katthem i Värnamo. Det har varit en intensiv period med att bygga och färdigställa katthemmet. Nu finns det två innätade rum, ett mer stängt rum med nätdörr och ett helt stängt rum för nyintagna katter som behöver sitta i karantän innan man vet hälsostatus.

Så fort katthemmet var färdigt och godkänt av kommunen och länsstyrelsen kunde vi ge oss i kast med ett ärende vi haft på väntelistan med ett okänt antal katter kvarlämnade på en ödegård. Det blev till slut 24 katter som flyttade in i katthemmet, varav 9 små ungar och tre mammor. Nu får de en chans att överleva och blomstra.

Eftersom de alla kom från samma ställe kunde vi låta dem samsas i de tre större rummen. Mammor och barn i ett rum, unga katter i ett och vuxna i det tredje. Vi har ett tillsynsschema där volontärerna skriver upp sig för olika pass, morgon, middag och kväll. Katterna ska ha mat, toalådorna ska tömmas och katterna ska socialiseras.

Katter som är födda i hemlöshet är självklart skygga och behöver lära sig att människor är snälla. Man måste vara lugn, mjuk och vänlig med dem. Vissa katter förstår ganska snart att livet är gott, andra är mer misstänksamma och har svårare att lita på oss. Det tar olika lång tid för olika katter att slå sig till ro.

Ju yngre katten är, ju lättare har de att anpassa sig till sitt nya liv. De små kattungarna är redan helt tama och alldeles, alldeles underbara! Det känns bra att kunna hjälpa dessa små hjälplösa, utlämnade åt sitt öde. En katt är självständig men klarar sig inte själv. Den behöver mat och husrum.

Många hemlösa katter dör en för tidig död. De svälter ihjäl, fryser ihjäl, dör av olika sjukdomar eller skador. Honor dör när de föder om något går snett, ungarna dör för att mamman inte kan ge dem tillräckligt med mat eller skydd mot väder och vind. Men ingen saknar en hemlös katt.

I juni i år blev det lag på att den som har katt ska se till att de inte kan föröka sig såvida det inte är uppfödning, som så klart ska vara registrerad. Till årsskiftet blir det även lag på att märka och registrera sin katt. Då blir ägaransvaret tydligare och man kan enkelt kolla om en katt är registrerad om den verkar vilse, och återbörda den hem. Om den inte  är registerad blir den omhändertagen, med Länsstyrelsen som ansvarig myndighet.

Syftet med lagen är att höja kattens status, de är ett husdjur likvärdigt med hunden. Inte likadan men lika mycket värd att respekteras, tas om hand och skötas om. Jag tycker att allt liv ska behandlas med respekt, oavsett status i folks ögon. Jag bär maskar från gatan till gräset, jag flyttar grodor och paddor till en säkrare plats, jag matar igelkottar så att de ska klara vinterdvalan, jag vänder på skalbaggar som hamnat på rygg, jag går försiktigt i skogen så jag inte trampar på något litet kryp.

Allt levande, människor, djur och växter, har sin plats i världen, var och en med sitt syfte. Vi lever alla beroende av varann, berikar varann och gläder varann. Visst är det både människor och djur som jag kanske inte personligen uppskattar, men det är inte min sak att bedöma deras roll i världen. Alla har sitt syfte, en del kanske bara för att få dig att bli en bättre människa,