Jag hade sparat mina gamla skridskor som jag köpte när jag gick i mellanstadiet. Jag har samma skostorlek nu som då så när tillfället kom till slut att använda dem var jag så taggad! Jag har åkt en del med barnen när de var små, då kom de gamla skridskorna fram. Men nu är det många år sedan jag senast använde dom.
De har stått i sin fina röda originalväska i förrådet och vid varje flytt jag gjort har de fått följa med. Den där nostalgiska drömmen följde med dem. Så blev det dags. Jag snörade upp dem, nån gång under åren har jag bytt snören så de var nya och fina. Så tryckte jag ner foten i skon.
Det var hårt och trångt. Lädret hade blivit torrt och stelt för att jag inte hade skött om det. Skumplasten som de var fodrade med hade även det torkat och smulades sönder vid minsta beröring. Den gamla drömmen om skridskor var helt enkelt inte aktuellt längre. Det var inte ens kul.
Det kan säkert vara så med en och annan dröm vi har haft. Vi lägger dem på hyllan tills vidare, vi sparar på nostalgi och vi tänker att en vacker dag är det dags att plocka fram den där drömmen och börja leva den.
Men då känns det inte bekvämt längre, det skaver och är stelt. Det blev inte alls som jag tänkte mej i mina rosenskimrande drömmar. Verkligheten kom ikapp och jag landade med en liten duns. Men jag kunde också känna att det var dags att gå vidare.
Att skrota den där gamla drömmen och göra mig av med skridskorna. Det är bara en avlägsen grej från barndomen som inte har någon betydelse i mitt nuvarande liv. Jag hade inte heller vårdat dem eller gjort några försök under åren, bara ställt undan dem i väntan på vad? I väntan på det perfekta tillfället?
Vi kan bära på gamla drömmar som vi inte ens försöker fullfölja, vi väntar på att livet självt ska bjuda in till ett färdigt koncept. Men det kommer aldrig att hända och drömmen bleknar allt mer. Nej, nu är det dags att skapa nya drömmar, som är relevanta för mig här och nu och för framtiden, och det innefattar inte gamla skridskor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar