Jag fick en aha-upplevelse idag. Jag såg en person som var och handlade och jag kände igen honom väl, för vi har gjort några projekt tillsammans på mitt förra jobb. Men han är lite märklig, ibland hälsar han så glatt, ibland bara går han förbi som om han inte ens känner igen mej. Jag har tänkt att han har väl varit distraherad av annat. Men idag fick jag förklaringen!
Först kom han, gick förbi mej ganska nära men ignorerade mej totalt. Jaha, tänkte jag. En sån dag... men bara någon minut senare kommer han igen - men med andra kläder och lite annat stuk på håret. Säger hej glatt och går fram till man nummer ett och det är då jag fattar! De är tvillingar!
Jag känner alltså den ena tvillingen men inte den andra - och vice versa. Det förklarade ju massor! Han är inte konstig eller märklig - han har en tvilling! När man tänker vidare så kan vi vara snabba att dra slutsatser baserat på den information vi har. Men inte helt sällan är det hela bilden.
Vi vet inte allt om alla, vi förstår inte allt om hur andra tänker och känner. Men ändå tycker vi att vi kan vi bedöma och döma andra utifrån den begränsade mängd kunskap vi har. Vi tror att vi fattar, vi tror att vi vet, vet bättre. Vi kliver upp på våra höga hästar och låter piskan vina.
Men vi alla har dolda sidor, dolda erfarenheter som vi inte delar med alla, problem, motgångar och sorger som få vet om. Saker som går på djupet och förändrar oss och formar oss till de människor vi är. Vem är jag att bedöma varför någon är som den är och om det är rätt eller fel?
Det är väl just det som kan bli problemet. Vem har måttstocken till rätt och fel? Vem avgör vad som är okej och inte okej? Jo, visst finns det saker, som till exempel att bryta mot lagen och det är ju aldrig okej, eller förtrycker eller behandlar andra illa, det är aldrig acceptabelt. Men det finns så många nyanser av grått i livets färgskala.
Ingen har mer rätt än någon annan att vara livets rättesnöre. Ingen av oss har facit till livet. Och förmodligen fattar vi inte meningen med livet förrän livet är slut. Som man säger, livet levs framlänges men förstås baklänges. Det är inte alltid man fattar vad som händer eller hänt förrän långt efteråt, när man kan summera resultatet.
Så var lite mer snäll mot den där personen som du tycker är lite knepig eller svår att förstå. Var lite mer ödmjuk i mötet med andra, var lite lyhörd för vad som sägs mellan raderna. Ha ett öppet sinne och lär dig att släppa det som faktiskt inte är din angelägenhet eller ditt problem. Du behöver inte korrigera allt eller ta ansvar för det som inte är ditt ansvar,
Den som är vuxen får faktiskt ta ansvar för sitt. Och du får ta ansvar för dig och ditt. Vill vi ha frihet att tycka och tänka som vi vill innebär det också att vi måste ge andra utrymme stt tycka och tänka som de vill. Det betyder inte att vi håller med, men vi ger varandra utrymme för individualitet och personalitet. Överseende är nyckelordet för detta.