"Att förlåta är inte att glömma det förflutna, det är att skapa en framtid."
Det satte ord på min egen upplevelse. Vissa saker kan vara alltför stora och alltför svåra för att någonsin kunna glömma. Minnena lever kvar för alltid, även om dess kraft bleknar med tiden. Men att förlåta är inte att överse med vad som hände eller att glömma att det någonsin hänt. Att förlåta är att inse att andra människor gör fel, kan göra dig illa och du vet inte exakt hur den andre tänker och fungerar. Du förlåter felen, övertrampen, misstagen, ja kanske rent av elakheterna, för att händelserna inte ska dominera ditt liv. Genom att förlåta kan jag sluta älta det som hände, sluta ifrågasätta varför och sluta anklaga. För det enda det resulterar i är att du hela tiden tänker på den person som gjort dig illa och som du egentligen helst skulle vilja glömma.
Att förlåta är att sätta punkt för det som hände för att kunna se framåt. Där är jag nu. Jag har genom att förlåta befriat mig själv och det blev en euforisk upplevelse! När jag släppte taget om det förflutna blev jag uppfylld av glädje och frid i själen. Jag fick en förnyad kärlek till livet och jag kan även känna att jag faktiskt tycker om mig själv!
För går man igenom svårigheter kan det till slut bli så att man tänker att det är självförvållat och att jag förtjänar inte bättre. Självkänslan går i botten och livsglädjen slocknar. Att förlåta har befriat mig från både självförakt och förakt mot den som gjort mig illa. Som att komma ut ur ett psykiskt fängelse. Att plötsligt se ljuset och höra fågelsången.
Nu är jag redo att ta itu med framtiden. Jag känner mig lugn och trygg och genom min tro på Gud är jag övertygad om att det finns en plan för mitt liv i framtiden. Bra saker väntar där ute, snälla människor finns runt mig och jag kan själv möta människor som går igenom svårigheter och kunna säga: "Jag vet hur det känns, men det kommer att bli bättre".
Jag har förlåtit, släppt taget och nu ser jag verkligen fram emot morgondagen!
H.D.S.L.
Hurra!
SvaraRadera