Dåtid och nutid

Idag har jag varit och träffat släktingar. Föräldrar, mostrar, bror, kusin och sysslingar. Det är något visst med blodsband, trots att man inte kan välja sina släktingar har man ett band emellan sig som känns. Man har en särskild omsorg om varann och man delar det förflutna. Vi delar samma gener och vi kommer från samma ursprung. 

På vissa sätt är vi lika varann och det är lätt att känna samhörighet för vi är alla en del av samma historia. Just idag samlades vi i ett hus där min mormor och morfar bodde när jag var barn. Huset är från 20-talet och innehåller två lägenheter, en på varje våning. Huset byggdes av min sysslings farfar men han dog bara några år efteråt. Då köptes det av min mammas mormor och sedan bodde då mormor och morfar där. 

Senare bodde mina mostrar och mamma efter varann i den andra lägenheten och även min bror med familj. Slutligen såldes huset och nu hyrs det ut och då hamnade min syssling i den ena lägenheten. I huset som hennes farfar byggt alltså. Förunderligt hur livets vägar svänger runt.

Jag tillbringade mycket tid i det huset. Min mamma är född där, mormor blev änka under tidigt 60-tal och levde ensam efter det. Eller ja, inte ensam. Hennes bror hade emigrerat till Amerika, gift sig och fått barn. Men tyvärr dog både barnet och frun och till slut flyttade han hem till Sverige igen och flyttade in till sin syster, min mormor. 

Som sladdbarn blev det så att jag ofta var hos mormor som sällskap till henne och barnvakt till mej. Min mormor var den snällaste jag visste och hon hade alltid tid att prata och pyssla med mej. Hon lärde mej dricka kaffe och hennes bror lärde mej engelska och spela Gin Rummy. Vill du ha lite skräp? brukade han fråga. Det betydde mynt, som han stoppat i byxfickan. För en femåring kunde det vara en mindre förmögenhet man fick i handen!

Vi är alla formade av vår historia till den vi är idag. Våra arvsanlag och vår sociala miljö skapar oss till de individer vi växt upp till. Det betyder inte att vi är slavar under vår historia, vi har alla ett val att bryta upp om vår nuvarande miljö gör oss illa, eller bejaka det och glädjas åt att vi är förunnade en trygg och harmonisk tillvaro. 

Min vän Michelle sa idag att det är inte hur vi startar livet som är det viktigaste utan hur vi slutar. Vi kan ha fått en dålig start men det betyder inte att fortsättningen blir dålig. Det viktigaste är att bli medveten om att jag själv styr mitt liv och att få mod att göra alla de förändringar som behövs för att göra mitt liv bättre.

H.D.S.L.