Där borta där det är tänt där har jag släkt

Rubriken ovan är ju inte lika rolig skriven som talad, eftersom släkt och släckt stavas olika men uttalas lika. I alla fall har denna helgen haft släktingar i fokus. Både mina och hans. - Vad ska jag förresten kalla Honom? Pojkvän låter ju barnsligt, älsklingen låter intimt, hjärtevännen kanske är bäst ändå?

Jag har två syskon, en syster och en bror. Min bror bor kvar i vår barndoms ort Gislaved, men min syster har flyttat 90 mil norrut till Långsele/Sollefteå. Så syrran och jag träffas ju därför inte så ofta. Visst finns det telefon, sms och facebook, men inget går ju upp mot att få sitta ner tillsammans och äta, prata och skratta. 

I lördags träffades vi alla tre syskon med respektive och så mamma och pappa förståss. Det blev en mycket trevlig kväll med just de där ingredienserna mat, prat och skratt. Min hjärtevän fick lära känna min närmsta släkt litegrann och vice versa. Det känns så bra att det sociala livet funkar!

Idag, söndag ,var det då min tur att träffa hans två syskon, en syster och en bror. Deras mor har nyss gått bort, så det var av en speciell anledning de träffades, men nu fick de chansen att träffa mig också och jag dem. Det är intressant med släktingar, i dem ser man sig själv, och jag såg likheter mellan dessa syskon men även likheter med mig. 

Söker man omedvetet en partner som passar in i min familj? Eller dras man kanske till det som verkar känt och bekant? Kärleken är ju en stark kraft och får man en partner som inte trivs med min släkt så väljer man oftare kärleken än släkten. Det kan i flera fall vara både rätt och sunt, men i andra fall borde man lyssnat lite mer på de som känner mig väl och vill mig väl.

För det finns ingen skönare känsla än när allt bara stämmer. När harmonierna slingrar sig i samklang runt oss och alla olika stämmor smälter samman till en symfoni. När man inte behöver spänna sig eller anstränga sig, när man kan vara helt avslappnad och sig själv. När människor jag tycker om får kontakt och gillar varann. Det gör mig så glad och tacksam.

För till syvende och sist handlar lycka om relationer. Inte om prylar eller rikedom, inte snygg titel och glassigt jobb, det handlar om vänskap och kärlek. Mänskliga relationer, ärvda eller nypåfunna, är det som i längden skapar trygghet och glädje. Det märks tydligast i livskriser av olika slag, sjukdom eller död, arbetslöshet, skilsmässa eller något annat livsomvälvande. Då spelar pengar och prylar ingen roll, då är det bara mina medmänniskor som kan ge mig tröst och en ny mening med livet.

H.D.S.L.