Jag kan bli irriterad på att det finns folk som har åsikten att folk skiljer sig alltför lätt och utan att kämpa. Det tror jag inte på. Att skiljas är inget lätt beslut och verkligen ingen enkel process. Jag tror att alla par kämpar så gott dom kan och orkar men ibland så räcker inte det. Ibland tar det stopp.
Det är inte många som skiljer sig och ger upp för tidigt, men det är många som väntar för länge med att prata om problemen. Då växer dom sig till slut övermäktiga. För alla par har problem. Stora och små, som kommer och går. Men det kan vara svårt att prata om problemen utan att såra den andre.
Så man är tyst eller ger små fina vinkar om det man tycker är ett problem. Men det är inte alltid den andre parten uppfattar det utan tycker att livet är ganska okej. Det har väl med förväntningar att göra också. Man har olika höga förväntningar på relationen och på livet i stort. En del finner sig i ganska mycket och är flexibla och fogliga.
Andra håller hårt på sitt och för att inte hamna i ständiga konflikter i sin vardag kanske den andre parten väljer att ligga lågt för husfridens skull. Människan är också oerhört anpassningsbar och kan lära sig att leva under omständigheter som kan tyckas helt främmande för någon annan. Men även det onormala kan bli normalt.
Om ett par väljer att skilja sig, är det en komplex situation och jag tror inte man fattar ett förhastat beslut. I mitt eget fall funderade jag i 6 år innan jag bestämde mig, men om jag ska vara helt ärlig så kändes det inte bra redan på bröllopet. Det är flera par som separerat som berättar samma upplevelse. Någonstans i deras inre ringde en liten varningsklocka som man ignorerade.
Att lära sig lyssna till den där inre stilla rösten är livsviktigt. Den rösten känner ditt innersta jag och säger sanningen. Var inte rädd att följa den rösten, du vet hur den rösten låter och du vet att den har rätt. Fortsätter du ignorera den så tystnar den till slut. Då går du vilse i livet.
Jag har fått öva upp min lyhördhet för den där inre stilla rösten, för jag hade valt att slå dövörat till den så länge. Men livet blir så mycket enklare när jag lyssnar till mitt inre, låter känslorna tala och kämpar för att gå åt det hållet. Jag är viktig, mina känslor räknas och jag väljer nu mitt liv och hur jag vill ha det. Det är verkligen på tiden och det kan jag tacka min hjärtevän för.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar