Lev och njut idag

Livet kommer inte med några garantier. Inga löften om ett långt och lyckligt liv, inte ens om man har en gedigen Gudstro. Alla får medgång och motgång i en mix under sin livstid, och ingen vet vad, när och hur. En del får mer och en del mindre svårigheter och hur man blir drabbad är inte logiskt och man ska inte ta det personligt även om det drabbar mig personligen.

Det som händer är varken straff eller belöningar, saker bara händer, slumpmässigt, det väljer man inte eller kan välja bort. Jag kan inte välja hur jag har det men däremot kan jag välja hur jag tar det, och på så sätt väljer jag ändå min livsstandard. Förnöjd eller bitter? Livsnjutare eller avundsjuk? Positiv eller negativ? Min inställning till livets drabbningar kan jag välja, och jag kan bestämma mig för att njuta av idag på bästa sätt.

Jag vet inte hur långt liv jag får, kanske 92 som farmor eller 83 som mormor eller så händer en olycka i morgon. Jag kan hålla mig frisk eller jag kan bli sjuk, inget vet något om sin framtid, man kan bara försöka hantera sin dag idag på bästa sätt. Att göra det bästa min idag idag är en möjlighet, ja en skyldighet mot mina nära och kära. Att älska livet oavsett vad livet serverar. 

För även om det skulle vara svårt idag så kanske något fantastiskt händer redan i morgon! Sluta aldrig hoppas, se det vackra i vardagen, se kärleken i din partners ögon. Våga ge ditt allt till den som älskar dig. Oavsett om ni får ett år, fem, tio eller trettio år tillsammans. Det är dagen idag som räknas. Bara idag. Lev helhjärtat och fullt ut.

Att våga leva helt och fullt är en risk, att våga satsa utan garantier för att vinna. Livet är ett vågspel och det kan vara lockande att dra sig tillbaka, sitta still i båten, inte utmana eller bli utmanad, se livet passera utanför mitt fönster. Tryggt, stilla och lugnt låter man livet gå, i ensamhet och utan risk att bli sårad. Men vad blir det för sorts liv?

Nej jag vill leva idag, leva till hundra procent. Skratta, gråta, älska, njuta, resa, utforska, lära, iakkta - ja vara nyfiken på livet och mina medmänniskor varje dag. Lära mig något nytt varje dag, göra något gott för någon annan varje dag. Att ge och att ta, att tillföra något bra i mitt sammanhang. Så att jag aldrig behöver ångra det jag inte gjorde. För det som är gjort är gjort och kan inte ångras.

H.D.S.L.

Drömma om i morgon men leva idag

"Tänk framåt men vänta på dom som tänker efter"

Jag gillar att planera och organisera och strukturera upp min tillvaro. Nu när jag vet att båda mina barn inte kommer att bo hemma permanent från nästa år, så kommer jag flytta till en annan lägenhet som passar mej, men ändå har plats för ungarna när dom kommer och hälsar på. Jag har varit på visningen, tagit lite bilder och fått en ritning.

Då går jag igång! Jag mäter, ritar, möblerar i tanken, funderar och ritar om. Jag går igenom mina tillhörigheter och tänker igenom vad som ska få följa med till det nya stället och vad som ska kasseras. Jag går i möbelbutiker och kollar utbudet på de saker jag vill skaffa nytt. Jag gillar att ha en plan och ett stort nöje är just att drömma och fundera.

Vi har också bokat en semesterresa, hjärtevännen och jag. Efter en sommar i Sverige med halvdant väder känns det underbart att få komma iväg till solen och sanden. Halva nöjet med att boka en resa är att drömma, längta, titta på bilder från stället och kolla på kartan. Jag har till och med en app från resebyrån som räknar ner dagarna till avresan. Om två veckor sitter jag på en ö i Atlanten, det ska bli underbart!

Men även om att planera, drömma och längta är ett nöje, får man inte glömma leva här och nu. Att ta vara på dagen och de möjligheter som kommer i min väg som inte är planerat eller förväntat. Jag tror att det är enklare att kunna göra det om man har en grundstruktur i livet som funkar. Man vet vad man har och hur man har det, och då finns det även utrymme för spontana infall.

Om man lever nära en person som är allvarligt sjuk, som jag gjort denna sommar, då blir man bra på att leva idag och ta vara på de små guldkornen som glittrar i vardagen. Framför allt förstår man att ta vara på varann och det som verkligen är viktigt. Att hitta glädje när allt är dystert, att kunna skratta åt varann när allt blir knasigt. Älska varann genom djupa dalar och svarta nätter, njuta av närhet när man varit ensam. 

Att dröja sig kvar i det förflutna kan också vara en fälla att fastna i. Antingen att man tyckte det var bättre förr, eller att man är bitter och besviken över det som har hänt och kan inte släppa det. Visst ska man tänka efter, men inte fastna i dåtid. Inte heller bara leva i drömmar om framtiden, att ägna hela sin tid åt att planera och fantisera. Balans är nyckelordet, men bara du kan avgöra din balans.

Vad gör dig lycklig? Att drömma om framtiden? Minnas den ljuva tiden igår? Eller kan du njuta av att leva här och nu? Jag hoppas det, för det är ju det som är vår verklighet. Dåtiden är ju passé och framtiden har ju inte hänt än. Så släpp din oro, njut av idag och av varandra!

H.D.S.L.

Förändring börjar alltid inifrån

När man flyttar till ett nytt område eller besöker en ny plats så behöver man lära sig att hitta på stället. Även om man studerat en karta i förväg så är det ändå ett virrvarr av vägar och stigar som man får lära sig att känna igen. Jag brukar försöka lägga märke till vissa riktpunkter som kan visa mig var jag är och vart jag är på väg.

Jag försöker vara modig och gå på nya vägar och stigar, memorerar landmärken och går sammma väg tillbaka, även om jag egentligen vill gå rundor. Det händer att jag blir alltför djärv och plötsligt vet jag inte var jag är utan har gått vilse. Då har man två alternativ. Antingen vända och försöka hitta vägen tillbaka eller fortsätta framåt och hoppas man känner igen sig när man kommer vidare.

Allt eftersom blir jag mer och mer säker på vägar och stigar. Jag blir trygg i min nya miljö och behöver inte längre titta efter landmärken. Snart kan jag ta nya svängar för att jag vet att jag kommer känna igen mig när jag kommer ut på nästa väg. Jag utforskar trakten med nyfikenhet och mina steg är självsäkra.

Lite samma känsla är det när jag ändrar min inre kurs. När jag vill bryta gamla tankebanor, invanda tankemönster, beteenden som inte för något gott med sig. Först är stegen trevande, jag smyger mej fram och nästan famlar i luften med händerna framför mej. Jag halkar lätt tillbaks i gamla invanda mönster och får ständigt korrigera kursen. 

Jag kan gå vilse i mitt inre innan jag hittar en ny sund väg att gå. Allt är ovant och trögt men jag fortsätter för att jag vet att det leder till något som blir bättre. Att bryta med det förflutna är ingen enkel match, det är svårt att ändra på något som är gammalt och vant, något som man vet hur det funkar, även om det funkar dåligt.

Men när man sedan befriar sig själv från ett självdestruktivt beteende och hittar ett nytt sunt sätt att hantera livet, så ger det en sådan oerhörd glädje och styrka. Att vända något dåligt till något bra, att ändra det sjuka till något sunt borde vara självklart men det är svårare än man tror. Det är trots allt lättare att stanna kvar i något känt än att ge sig ut på okänd mark med risk att gå vilse.

Vi söker alla trygghet, kärlek och bekräftelse. Ibland har jag sökt det på fel ställen, med fel människor. Istället för att finna det har jag blivit mer instängd, låst, begränsad och utnyttjad. Det kan ta tid att inse att man valt fel och tid att bryta sig loss. Men vilken oerhörd styrka när jag funnit mig själv, och då kunnat möta äkta, riktig och sann kärlek. Jag är värd att älskas, både av mig själv och andra.

H.D.S.L.

Mentala muskler

Jag var på gymet idag och hörde två killar diskutera en träningsbok som dom hade läst. Det dom hade lärt sig var inte en massa praktiska övningar, näringsintag eller muskelgrupper. Nej, det dom hade lärt sig var detta: "Mental styrka är viktigare än muskelstryrka. För det får dig att fortsätta kämpa även när det tar emot".

Det har jag också förstått, efter att ha gått från överviktig soffpotatis till hyfsat vältränad (för en kvinna i min ålder) i medelvikt. Allt börjar på insidan. Om jag inte har den mentala styrkan, övertygelsen och beslutsamheten så kommer jag förr eller senare att ge upp. För det kommer tunga dagar.

Dagar när jag inte orkar lika många repetitioner av övningarna, dagar när jag är jättetrött, dagar när motivationen är obefintlig, dagar när jag är ledsen och orkeslös. Då finns bara den mentala styrkan kvar, den inre rösten som säger "ge inte upp, kämpa på, en gång till - och en gång till, kolla vad du åstadkommit fram till nu, bara fortsätt!"

Jag har inget recept på hur man får den där mentala styrkan, den måste man söka personligen. Den är individuell och triggas igång av olika saker. Att till och med använda sig av envishet och tjurighet är en tillgång när kroppen vill ge upp och gå hem och lägga sig. Gör det som funkar för dej. Och detta gäller ju inte bara träning.

Allt i livet som du vill förändra och har möjlighet att förändra behöver du finna en motivation och en mental styrka för att klara av. Självklart kan det också finnas saker i ditt liv som du vill förändra men inte har möjligheten, tex sjukdom. Men även då behöver du din mentala styrka för att härda ut. Din attityd gentemot en motgång, ett problem eller en utmaning är en stor del av lösningen. 

För mej har det varit bra med ett tydligt slutmål men även delmål och belöningar när jag uppnått dessa. Och då pratar jag inte om att unna mej en pizza eller bakelse. Nej belöningarna har varit ny jacka, nya stövlar, en fin hudkräm eller något annat som ger mig en boost. Något till mej, bara mej. Att se tillbaka och inse hur långt jag kommit blir så småningom också en morot. 

Min mentala styrka har vuxit i takt med min muskelstyrka. Jag har lättare med att hjälpa och stötta andra när jag själv är i balans och mår bra. Jag har lättare att må bra när jag är nöjd med mej själv och tycker om mej själv. Jag har lättare att tycka om mej själv när jag gjort mitt bästa med min hälsa och mitt utseende. Allt hänger ihop.

Så hjälp varandra med att bygga på den där mentala styrkan. Uppmuntra varandra, peppa varandra, beröm och stötta varann. Du blir allt starkare när du förstår att du gör det bra, både när du själv kan inse det och när andra säger det till dig. Alla behöver vi bekräftelse. Var inte så hård mot dig själv, oftast är vi vår egen värsta kritiker. 

Om man tror på en mening med livet får man ju också tro på att det finns en mening med att just jag finns här och nu. Att människorna i mitt liv finns där av en anledning och att jag kan göra en skillnad i andra människors liv till det bättre. Att ge vidare, "pass it on". Inte bara vara snäll mot de som är snälla mot mig utan bjuda andra på min vänlighet och hjälpsamhet. "Bring it forward". Om någon gör en god gärning mot dig, ge inte tillbaka utan till någon annan så att alla får chansen att ge och få.

H.D.S.L.