Igår gick mitt flyttlass till nya lyan och även om själva möbeltransporten bara tog 1,5 timme så är det en massa plock efteråt med allt bohag som är nerpackat i lådor. Jag höll på till sena natten igår och upp igen idag på morgonen. Bara en paus med julmat tillsammans med min son och min hjärtevän. En liten tur till affären också behövdes för lite kompletteringar.
Men det är så skönt att komma till en plats där allt är redo. Nya tapeter, nymålade väggar och tak, ny spis och nya vitvaror. En luftig och praktisk planlösning gör möbleringen enkel. Jag behöver inte fixa någonting, inte laga något, inte byta något. Allt är klart.
Jag pyntar
inför julen samtidigt som jag packar upp mina saker. Jag fyller upp hyllor, gardrober, skåp och lådor. Jag pysslar och nynnar för mig själv. Även om det är lite rörigt än så känns det ändå redan som hemma.
Visst kan man skapa sig en mysig miljö, en hemtrevlig inredning, men det är ändå den där hemkänslan som måste infinna sig. Den kommer inifrån och kan inte skapas med yttre attribut. Den där känslan av frid och harmoni är eftertraktad men trots det stressar vi runt och jagar efter prylar som ska skapa en känsla.
Istället för att inse att frid kommer från hjärtat. Frid kan man ha mitt i stormen. Frid kan man få i sorgen och kampen. Frid kan vi inte skapa själva genom att ha allt, få allt eller kunna allt. Frid är oberoende av våra omständigheter, den fyller oss om vi tar emot den och låter den uppfylla oss. Den är en gåva vi får utan att prestera något.
Nu sitter jag vid mitt köksbord, Ernst pysslar i min tv, levande ljus fladdrar med sina lågor, clementinerna på fatet doftar svagt och jag prasslar med julklappspapper och snören. Hunden sover på rygg i soffan och hon snarkar lite lätt. Friden har sänkt sig över mitt nya hem, friden som kom till mitt hjärta.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar