Ursäkta, men vem är du?

Jag mötte henne på stan. Hon kom fram till mej och hälsade glatt. Så roligt att se dej Ann-Louise, utropade hon. Det var verkligen längesen! Hon var sprudlande glad och jag fick fullständigt stillestånd i hjärnan. Vem var denna människa?!

Hon verkade ju veta mycket väl vem jag var så jag kände mej alltför dum för att fråga vem hon var. Jag lät henne prata på, och hoppades att hon snart skulle säga några ledtrådar som kunde få mig att minnas vem hon var. Jag funderade och funderade och situationen blev alltmer pinsam. Vem är människan??

Jag förstod att hon kände mej sen länge. Klasskamrat? Nää.. Granne? Näpp.. Kyrkan? Kören? Åhhh... Vem? Var? Hon pratade på och vi hade tydligen flera gemensamma vänner från unga tonåren. Efter någon halvtimma gick hon vidare och jag åkte hem under ständigt grubblande. Vem var det där???

Så på kvällen, efter flera timmar kom jag på det! Det var en tjej som gick i paralellklass med mig i högstadiet och gymnasiet. Vi umgicks aldrig särskilt mycket så jag förstår inte riktigt grejen med att hon blev så glad över att se mej. Men det är ju trevligt att hon minns mig så väl och uppenbarligen har trevliga minnen från den tiden.

Visst kan det hända emellanåt att man träffar på någon som man känner igen men inte riktigt kan placera. Det kan vara att man möter expediten på Ica på gymet, att personen man känner igen är på en annan plats än var personen brukar vara när vi möts. Men det brukar snart gå upp ett ljus och man kommer på vem personen är. Men att det tar en halv dag var jobbigt.

Jag brukar kunna känna igen människor jag möter men det är lite svårare med att komma ihåg namn. Jag har verkligen satts på prov det senaste året när jag lärt känna många nya människor. Det är inte alltid lätt att komma ihåg vad folk heter, vilka de är gifta med, vad barnen heter och var de bor. Ibland måste jag fråga flera gånger...

Så ibland kan det vara skönt när jag märker att den jag möter inte riktigt har kläm på vem jag är. Det händer oss alla då och då att vi tappar tråden och inte riktigt känner igen personen framför oss. Det är inte ointresse eller att peronen är oviktig, men ibland kopplar det bara inte. Men förr eller senare brukar gåtan få sin lösning!

H.D.S.L.