Hjärtan lever för evigt

"Solen går hastigt ner, ett glödande klot som sjunker ner bakom linjen där himmel och hav tycks mötas. Den linje vi kallar horisont. En lysande bro av ljus följer solen över havet, från horisonten ända till stranden. Vågorna kluckar sakta och cikadornas sång skapar en nästan magisk atmosfär. 

Hennes kropp är fortfarande varm efter en dag i solen och hon skakar ur lite sand ur ena skon. Hon är behagligt mätt efter en romantisk och utsökt middag tillsammans med mannen i hennes liv. Den mannen som hon fick vänta så många år på att möta, den mannen hon inte ens visste fanns men som hon visste var den rätte när de äntligen möttes.

Efter så många år av hjärtesorger och olycka, ensamhet och förtvivlan, hade hon äntligen hittat fram. Nu hade hon äntligen fått ro och hon var fri. Fri att älska, fri att leva det liv hon bara kunnat drömma om. Hon tog hans hand och de vandrade sakta hemåt genom stan.

Det doftar av hav och solvarm strand. Palmerna rasslar mjukt i kvällsbrisen och de möter andra förälskade par, hand i hand. En fågel hade lyckats fånga en cikada och lekte med den innan den åt upp den. En och annan vildhund strök förbi men undvek kontakt med människor. De hade dåliga erfarenheter av folk och hade lärt sig vara på sin vakt.

Hon ville ta hand om dem alla, ge dem mat och omsorg, visa dem att människor också är goda. Men det var inte möjligt, de var för många och för skygga och tiden var så kort. Hon var ju bara här på semester. Nu var det istället tid för henne att ta hand om sig själv. Och att vårda kärleken.

Det spelar ingen roll vad framtiden kommer med för utmaningar. Hon lever här och nu och njuter av varje minut. Hon låter alla goda känslor få plats och tvekar inte att bejaka dom. Det spelar ingen roll att det tog henne 50 år att upptäcka kärleken, både till livet och till honom. Hon vet att deras hjärtan kommer leva för evigt."

Detta låter som ett utdrag ur en romantisk kärleksnovell, men detta är min verklighet precis just nu! Kalinychta från Kreta!

Hej Då Så Länge <3

Tant-varning

I jun förra året flyttade min dotter hemifrån och i januari i år flyttade sonen. Nu lever jag för första gången på 22 år utan barn hemma och det känns konstigt och naturligt på samma gång. Det är ju som det ska vara att barnen växer upp och flyttar hemifrån för att bygga sina egna vuxna liv. Så även om det är tomt utan dom så har jag det bra och jag vet att dom också har det bra.

När barnen bodde hemma då höll jag mej uppdaterad med musik, filmer och annat. Jag kunde låtarna som gick på NRJ, Mix Megapol och Rix FM. Jag visste vad det var för sorts filmer som gick på bio. Men när barnen flyttade ut försvann min motivation att hänga med. Jag bytte ut de kommersiella radiokanalerna till P4...

Här om dagen när jag satt i bilen så hamnade radion på en popkanal. Jag insåg att jag kunde inte ens hälften av låtarna. Det var en ovan känsla och jag konstaterade att jag inte ens gillade de nya låtarna. Så jag skiftade över till cd-spelaren som jag laddat med en gammal goding. Älskar sing-along i bilen där jag kan gapa för full hals utan att någon hör mej!

Jag har helt tappat kollen på de nya filmerna, och nu är dom nya för mej när dom kommer på tv... Jag väljer bort ungdomliga filmer och kollar gärna på klassiker som jag tittat på förr. Jag som aldrig ville se samma film två gånger! Kan det vara att jag faktiskt inte kommer ihåg allt i filmen, vilket jag alltid hävdat att jag gjort...

Jag har inte heller någon som säger åt mej vad jag kan ha på mej och inte. För så var det förut. Ungdomarna var ärliga och raka. "Men morsan" kunde dom säga "det där kan du inte ha på dej". Nu blir jag ibland osäker när jag inte har deras tydliga åsikter. Så då blir det det säkra före det osäkra. Tantvarning...

Men även om det blir tantvarning på mej, om mina ungar får säga sitt, så känns det okej ändå. Jag är ju 50+ nu och blir allt mindre beroende av andra människors åsikter, tyckanden och tänkanden. Jag är trygg i mig själv, det viktigaste är att ha någon att älska som älskar mig, att mina vänner uppskattar mig och att jag följer mitt hjärta. 

Jag lär mig mycket om mig själv, utmanar mina rädslor och utmanar mig själv att göra saker som är obekväma eller ovana. Det får mig att växa och bli allt tryggare med mig själv och med mitt liv. Jag hittar saker jag tycker om att göra och jag prioriterar att göra dom. Om det är att bli tant så är det okej för mej!

H.D.S.L.

I just want some TLC

TLC - Tender loving care - är enkelt översatt ömsint kärleksfull omtänksamhet. Och visst behöver vi alla det, inte bara emellanåt utan ofta. Mitt gamla äktenskap var inte av den karaktären att jag fick särskilt mycket TLC. Så det var något jag saknade och längtade efter. Men jag visste inte hur jag skulle kunna få det.

När min gamla relation avslutades funderade jag mycket över vad jag ville ha i framtiden. Men kanske lika mycket över vad jag inte ville ha. När jag träffade min hjärtevän och vi inledde en relation så överträffade det alla mina förväntningar. För honom är TLC en helt naturlig del i förhållandet. Jag är en mycket lycklig kvinna.

Annars kan man tänka att det är svårt att anpassa sig till en annan människa när man är medelålders och skaffat sig sina vanor liksom ovanor. Man blir lätt bekväm och förändringar är lika åtråvärda som ett skoskav... Jag tänkte att jag än en gång måste stå tillbaka, välja bort det jag tycker om och förneka mina önskningar och drömmar. 

Men när man träffar rätt blir allt så lätt. Är båda partern mogna och vuxna kan man ge varann både frihet och trygghet. Jag kan göra allt jag tycker är roligt, precis som min partner har samma rätt. Man respekterar varann och önskar varann allt gott. Man gör inte varann illa och man talar och tänker gott om varann.

När man blir kär som ung vill man göra precis allt tillsammans. Inget blir roligt om den andre inte är med. Det är också lätt att bli svartsjuk och bevakande. När man blir kär som medelålders är känslan lika stark men livsvisdomen gör oss mer sansade. Vi ger inte upp allt vi har och är utan vi kan leva tillsammans utan att kväva varann. Att ge varann egentid är självklart.

Vi är två individer med socialt fungerande liv och nätverk. Vi har två familjer, två hem, två olika livshistorier. Att förena detta kan vara svårt om man tror att man ska göra om den andre för att passa in i mitt livsmönster. Men det är lätt om man ser den andres livsvillkor som en bonus, en tillgång, ett komplement. Vi är tillsammans för att berika varandras liv, för att stötta varann, ta hand om varann och göra saker tillsammans. 

Det gäller inte bara min hjärtevän, jag vill vara en positiv kraft i mina vänners liv, för de människor jag möter på jobbet och på fritiden. Jag vill vara en trevlig, positiv uppmuntran och bidra med lite ömsint kärleksfull omtänksamhet. Jag vill ge det jag själv saknade så länge. Jag vill ge det bästa jag har, det är inte pengar eller prylar, det är en gnutta TLC!

H.D.S.L.

Det är livsfarligt att leva - man kan dö

Idag har jag varit och hälsat på mina föräldrar. De bor kvar i min barndoms samhälle och befinner sig i livets höst. Pappa fyller 87 och mamma blir 82 i år. Jag förstår att de inte kommer finnas kvar för alltid, men det är svårt att tänka sig att dom en dag är borta. Jag försöker visa dem hur mycket jag älskar dom och att jag är tacksam över det liv dom gett mig.

Så krama dina nära och kära, visa hur mycket du bryr dig om dom och ta vara på tiden ni har tillsammans. Man vet aldrig hur lång den tiden är, vi bara vet att en vacker dag är livet slut. Livet kan bli långt, men det kan också bli kort. Jag har både släktingar som blev riktigt gamla men även ett och annat barn som dött.

Idag ger jag er någon annans text. Det är en flicka i 12-årsåldern som drabbades av cancer och dog efter något år. Hon visste att hon skulle dö och skrev ner denna hälsning till sin familj. Jag har översatt den från engelska och den är värd att läsas.

"Lycka beror på oss själva. Det kanske inte handlar om ett lyckligt slut, det kanske handlar om din historia. Meningen med livet är ett liv med mening. Skillnaden mellan det ordinära och det extraordinära är det där lilla extra. Lycka är en inriktning, inte ett mål. Tack för att du finns till. Var lycklig, var fri, ha tro, var evigt ung. Du känner mitt namn men inte min historia.

Du har hört vad jag har gjort, men du vet inte vad jag har gått igenom. Kärlek är som glas, vackert att se på men lätt att krossa. Kärlek är sällsynt, livet är förunderligt, inget varar för evigt och människor förändras. Varje dag är speciell så gör det mesta av det. Du kan få en livshotande sjukdom i morgon så gör det bästa av varje dag. Livet är bara dåligt om du gör det dåligt. Om någon älskar dig kommer de inte släppa taget, oavsett hur svår situationen är. Kom ihåg att livet går upp och ner.

Ge inte upp något som du tänker på varje dag. Jag vill vara en person som gör din dag bättre och den som du säger har förändrat ditt liv sedan du mötte mig. Kärlek är inte hur ofta du säger Jag Älskar Dig, utan hur du visar att det är sant. Kärleken är som vinden, du känner den men ser den inte. Jag vill förälska mig i någon som jag kan anförtro mig åt. Kärlek är inte vem du kan se en framtid med, kärlek är den du inte kan tänka dig att leva utan. 

Livet är ett spel för alla och kärleken är vinsten. Bara jag själv kan döma mig. Ibland är kärleken smärtsam. Nu brottas jag med mig själv. Jag förstår din smärta. Drömmar är min verklighet. Det gör ont men det är oke, jag är van nu. Var inte för snabb att döma mig, du kan bara se det jag väljer att visa dej. Du vet inte hela sanningen. Jag vill bara ha kul och vara lycklig utan att dömas.

Detta är mitt liv, inte ditt, oroa dig inte för vad jag gör. Människor kan hata dej, bedöma dej, knäcka dej, men hur stark du står är det som gör dig - dig! Det finns ingen anledning att gråta, för att jag vet att du står vid min sida".

Jag slutar med ett citat av Richard Gere: "Ingen av oss kommer ändå härifrån levande så sluta hålla dig själv tillbaka. Njut av maten. Promenera i solen. Bada i havet. Berätta vad du döljer i ditt hjärta. Var galen, var snäll, var levande. Det finns inte tid för något annat".

H.D.S.L.

Gör världen lite varmare och vänligare

Var förvirrad, för det är då du lär dig något nytt

Var trasig, för det är då du kan bli hel

Var frustrerad, för det är då du kan fatta riktiga beslut

Var ledsen, för det är då vi blir modiga nog att lyssna till vårt hjärtas vishet

Var precis det du är just nu, göm dig inte för du är alltid värdefull

Det är genom svårigheter som vi växer som människor. Människor som gått igenom tuffa tider är mer äkta, empatiska och intressanta. De har ett djup som faschinerar och de förstår dina svårigheter. Därför borde vi se mer fatalistiskt på de problem vi möter i livet. Vi kommer lära oss av dem och vi kommer gradvis att bli bättre människor. 

Men varför ska vi sträva efter att bli en bättre människa? Duger jag inte som jag är? Jo, du duger och du är värdefull precis som du är just nu. Men det finns ändå en inre tillfredsställelse i att lära sig nya saker, utvecklas och förbättras. För visst behöver mänskligheten förbättras, det kan en enda titt på kvällens nyhetssändning göra fullständigt klart för oss.

Jag kan inte förändra världen men jag kan förändra mig själv. Om jag börjar med mig själv så kanske jag kan inspirera någon annan att förändras också. Tillsammans kan vi göra denna världen en liten smula bättre än den var igår. Men ibland behöver vi bli provocerade för att ändra våra liv, som blivit så bekväma och välbekanta. Förändring är alltid främmande och lite skrämmande.

Det är enkelt att slå sig till ro, tycka att nu är livet bra och det känns okej med det mesta. Jag gör ju så gott jag kan och mer kan man väl inte begära? Självklart ska vi kunna känna oss nöjda med det vi har, för då har vi allt vi behöver. Men livet kan ge oss utmaningar som kan kännas som att drunkna, sjunka ner i dyn. Det är först då vi verkligen upptäcker hur starka vi är och vad vi verkligen klarar av.

 Det som inte dödar, det härdar, sägs det ju. Det kan komma tider när vi inte ens är säkra på det, men när vi gått genom eld och vatten och kommit ut på andra sidan, då märker vi så mycket vi lärt oss. Ibland krävs det en viss distans innan vi kan se i backspegeln hur allt hänger ihop. Ibland ser vi ingen mening med det som sker men vi kanske inte ska fokusera på logiken eller rättvisan i livet. För där tror jag inte vi får någon tillfredsställande förklaring.

Idag får jag vakna och bestämma mig för att göra det bästa av min dag. Idag kan jag göra något gott för någon annan människa. Idag kan jag göra min lilla del av världen till en lite varmare och vänligare plats. Idag kan jag betyda något positivt för min medmänniska. Är det inte detta som är meningen med livet?

H.D.S.L.