När barnen bodde hemma då höll jag mej uppdaterad med musik, filmer och annat. Jag kunde låtarna som gick på NRJ, Mix Megapol och Rix FM. Jag visste vad det var för sorts filmer som gick på bio. Men när barnen flyttade ut försvann min motivation att hänga med. Jag bytte ut de kommersiella radiokanalerna till P4...
Här om dagen när jag satt i bilen så hamnade radion på en popkanal. Jag insåg att jag kunde inte ens hälften av låtarna. Det var en ovan känsla och jag konstaterade att jag inte ens gillade de nya låtarna. Så jag skiftade över till cd-spelaren som jag laddat med en gammal goding. Älskar sing-along i bilen där jag kan gapa för full hals utan att någon hör mej!
Jag har helt tappat kollen på de nya filmerna, och nu är dom nya för mej när dom kommer på tv... Jag väljer bort ungdomliga filmer och kollar gärna på klassiker som jag tittat på förr. Jag som aldrig ville se samma film två gånger! Kan det vara att jag faktiskt inte kommer ihåg allt i filmen, vilket jag alltid hävdat att jag gjort...
Jag har inte heller någon som säger åt mej vad jag kan ha på mej och inte. För så var det förut. Ungdomarna var ärliga och raka. "Men morsan" kunde dom säga "det där kan du inte ha på dej". Nu blir jag ibland osäker när jag inte har deras tydliga åsikter. Så då blir det det säkra före det osäkra. Tantvarning...
Men även om det blir tantvarning på mej, om mina ungar får säga sitt, så känns det okej ändå. Jag är ju 50+ nu och blir allt mindre beroende av andra människors åsikter, tyckanden och tänkanden. Jag är trygg i mig själv, det viktigaste är att ha någon att älska som älskar mig, att mina vänner uppskattar mig och att jag följer mitt hjärta.
Jag lär mig mycket om mig själv, utmanar mina rädslor och utmanar mig själv att göra saker som är obekväma eller ovana. Det får mig att växa och bli allt tryggare med mig själv och med mitt liv. Jag hittar saker jag tycker om att göra och jag prioriterar att göra dom. Om det är att bli tant så är det okej för mej!
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar