Massor av småskägg

Jag har en dvärgschnauzer och jag är med i Dvärgschnauzergruppen på Facebook. Där finns drygt 2300 medlemmar från hela Sverige och några från övriga norden. Vi delar glädjeämnen och problem, vi ger varann råd, tips, uppmuntran och stöd. Vi delar bilder på våra små skäggiga älsklingar och vi gratulerar på födelsedagen. Töntigt kan tyckas, men då har man aldrig haft hund.

Det är mycket som min hund betyder för mig. Hon är min promenadkompis, alltid villig att hänga med ut. Hon sover tätt intill mig på natten, hon möter mig alltid med stor glädje när jag kommer hem, hon älskar villkorslöst och gränslöst. Hon har fått ta emot många tårar i sin mjuka päls för hon tröstar mej när jag är ledsen.

En gång om året brukar det ordnas en träff för Dvärgschnauzergruppens medlemmar. I år var vi på Öland, vi var knappt 70 deltagare som bodde på Eriksöre camping. Flera har både 2 och 3 hundar så det var ett stort gäng skäggiga fyrbenta som samlats denna helg. Men i stort sett alla håller sams! Något litet gruff har det varit från någon dominant kille, men över lag är det frid och fröjd och alla leker och nosar runt.

Däremot blir det full konsert om någon utböling kommer! En stackars Golden Retriver gick förbi när vi satt samlade vid grillarna på kvällen och den blev utskälld med besked! Det måste ju betyda att våra hundar faktiskt vet hur dom ser ut. Jag kan tänka mig att det är naturens fiffiga sätt att behålla raser och att det är sant att maka söker kaka, dvs man söker sin like.

Jag tror att det även är sant när människor söker partner. Man söker någon som passar, en like eller faktiskt en komplement. Man kan behöva någon som kompletterar mig eller så söker man sin jämlike som matchar mig. När man som jag börjar om med en relation i medelåldern känner jag mig lyckligt lottat att ha blivit förälskad i en man som är lik mig på många sätt.

Jag har haft tillräckligt med utmaningar och bekymmer i mitt liv, jag är så glad att slippa böja mig, gömma det som är jag, tystna och gå undan. Jag blir bekräftad och bejakad för den jag är. Jag är fri att göra det jag vill. Vi är lika på många sätt och det faschinerar mig. Mitt liv har fått en helt ny dimension.

Jag hade en trevlig helg på Öland, som gjorde skäl för sitt smeknamn "solens och vindarnas ö". Vi hade både sol och vind och glädjande nog inget regn. Det är roligt att träffa sina Facebook-vänner i verkliga livet, få gosa med massor av hundar och se glädjen hos våra skäggisar när de får vara tillsammans. Hunden är i sanning människans bästa vän.

H.D.S.L.

Den blomstertid nu kommer

Nu är vi enligt mitt tycke i den ljuvligaste tiden på året. Allt gror och spirar, allt grönt är så friskt och frodigt. Ängarna fylls med vitsippor och sedan kommer liljekonvaljer. Denna ljuvliga späda blomma som doftar så underbart! Även syrénerna börjar blomma nu och de doftar när man kommer i närheten av dem. På Rusarebo Äng vid sjön Hindsen såg jag också gullvivor och orkidéer, blåsippans tid var redan över.

Det är en ständigt pågående process på våren med olika blommor och blad som kommer och går. Det växlar från vecka till vecka i naturen och jag upphör inte att faschineras och glädjas åt allt. Solen värmer och vinden är ljum. Luften är fylld av dofter och fågelsång. När regnet kommer så blir allt ännu friskare och dofterna förstärks. Till och med doften av varm blöt asfalt känns somrig.

Änderna i Lagan ligger på ägg och hanarna simmar ängsligt omkring nära sin hona som ruvar. Snart kommer små andungar att simma i rad efter sin mamma. Fågelholkarna i Apladalen har fått nya hyresgäster som kommer stanna några veckor med sina små. Kvittret en tidig morgon är nästan öronbedövande! Full aktivitet i buskar och snår!

Ljuset är något annat. Det är ljust när jag vaknar och ljust när jag går och lägger mig. Jag har ett litet fönster utan persienn, det måste jag lösa innan sommaren för ljuset är störande när man ska sova, hur härligt det än är. Det är ju min första sommar i denna lägenheten. Det är mycket jag upptäcker hela tiden, om värme, ljus och att bo mitt i stan.

Det är som att vi människor vaknar upp efter en lång vinterdvala. Vi klär av oss dunjackorna, moonbootsen och öronmuffarna. Vi byter om till shorts, sandaler och ärmlösa t-shirts. Vi sätter oss på uteserveringarna, tar en fika och umgås med vänner. Vänner som vi inte träffat på hela vintern. Vi är nästan som björnar som vaknat upp ur vårt ide. Rufsiga och hungriga. 

I helgen gjorde vi även premiärturen på hojen. Att få hoppa upp bak på motorcykeln och dra iväg längs slingrande landsvägar är en härlig frihetskänsla. Jag ser naturen runt mig, känner dofter och pirret i magen när hjärtevännen gasar på är ren glädje! Det är inte svårt att känna lycka när våren äntligen är här! För efter våren kommer sommaren!

Vi som bor i kalla norden har ju längtat länge efter sol och värme. Så fort solen tittar fram så sträcker vi fram vårt ansikte och låter strålarna få värma och färga vår kalla, bleka hy. Vi bryr oss inte om varningarna om ozonlager och strålningsskador, vi bara njuter av sol och värme. Vi passar på, för i morgon kanske det regnar igen. 

Vi laddar vitaminer och skapar vår egen ljusterapi. Vi samlar krafter inför den oundvikliga hösten och vintern. Men den tänker vi inte på nu, vi bara njuter av våren och längtar efter sommaren. Vi bygger gärna upp stora förväntningar på den svenska sommaren. Något som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Regn, mygg, solsveda, vidbränt grillkött och en semester som försvinner alltför fort. 

Men nu gläds jag åt våren. Allt spirar och gror, allt frodas och växer. Allt blir bättre och bättre för varje dag och vi räknar dagarna fram till ledigheten. Vi drömmer och planerar vår lediga tid så att semesterveckorna blir ett race i upplevelser. Något att minnas under hösten och vintern som tar över så småningom. Men nu är det vår!

H. D. S. L.

Just när larven trodde att livet var över, blev den en fjäril

Det är inte alltid glasklart vad meningen med livet är. Vi jagar efter mening, vi vil ha förklaringar och svar. Vi vill ha rättvisa i livet och vi vill ha logik. Men tyvärr funkar det ju inte så. Livet är inte rättvist, dåliga saker händer både onda och goda, liksom bra saker. Livet bara drabbar oss med full kraft och vi har bara att agera och reagera på det som händer.

Ibland kan vi se en röd tråd genom livet när vi ser tillbaks. Vi kan se att min erfarenhet där ledde till att jag hanterade nästa sak annorlunda och då blev det en ny vändning. Jag är den jag är idag både på grund av och tack vare mina tidigare erfarenheter och upplevelser. Det är hur jag tacklar det som händer mig i livet som gör mej bitter eller bättre. 

Ibland undrar vi varför saker händer oss som är jobbiga. Vi undrar varför vi straffas, vad har vi gjort för ont? Men i så fall ger man mandat åt någon "domare" som dömer oss mitt i livet helt slumpmässigt och utan bevis, rättegång eller försvar. Jag tror inte på en sådan typ av högre makt. Jag tror på en god kraft som finns tillgänglig inom var och en av oss som hjälper oss igenom svåra tider.

Jag väljer att kalla den goda kraften för Gud och jag tror på att den hjälper mig att hantera motgångar, behålla harmonin när det klingar falskt och känna mig trygg och fridfull även om jag är i en svår situation. Jag tror inte det är något komplicerat, jag upplever det som naturligt och något som funkar som en nära relation med någon som vill mig väl.

Jag tror inte att alla av oss har en specifik, avancerad, världsomvälvande mening med livet. Jag tror vi slösar tid och energi med att jaga efter mening, förklaringar och logik i livets virvlande hav. Visst finns det enskilda indvider som gjort avtryck i världshistorien och gjort världen till en bättre plats. Men det finns många fler, som haft tid, pengar, intelligens och möjligheter men ändå gjort dåliga val och ondskan kvarstår trots alla framsteg och lärdomar vi alla borde ha gjort.

Men är det då så viktigt med mening? Är det så viktigt med logik och kan vi verkligen förvänta oss att livet är rättvist? Vem bestämmer i så fall vad som är rättvist? Är livet faktiskt enklare än så? Är det kanske bara att vara så bra jag bara kan, att ta tillvara mina erfarenheter, vara så vänlig och hjälpsam som det går, är det inte detta som är meningen med livet?

Jag tror det är enkelt att kommunicera med Gud, jag tror att meningen med livet är att göra idag till en så bra dag som jag bara kan, jag tror att vi drabbas av det onda men vi kan ändå fortsätta vara goda. Vi kan välja att inte möta en dålig attityd med samma mynt, vi kan välja att inte sänka oss till den nivån utan stå kvar på fast mark och fortsätta vara vänliga.

Livet kan ändras snabbt, det vet jag. Bara idag har jag fått följa med min pappa med ambulans till sjukhus och all oro som följer med det. Jag får vara tacksam över en effektiv sjukvård och han är i trygga händer så jag kan åka hem och vila. Jag har ett tryggt nätverk runt mig som bryr sig om hur jag mår. 

Jag behöver inte göra livet mer komplicerat än vad det redan är. Jag ska bara ta en dag i taget, en sak i sänder. Då blir inget övermäktigt utan jag kan behålla min sinnesro och inte låta mig ryckas med i andras sinnesstämningar eller händelser som är utom min kontroll. Det enda jag kan kontrollera är mig själv och min inställning till livet och människorna. Jag älskar livet, tar hand om mej själv och vårdar mina nära relationer. Det är meningen med mitt liv.

H.D.S.L.

När rädslor klingar av

När jag var liten var jag mörkrädd. Det är nog de flesta barn någon period i livet. Pappa försökte hjälpa mig träna bort det men det blev bara värre. När jag flyttade hemifrån sov jag alltid med en lampa tänd. Men när jag blev mamma så bestämde jag mig för att jag måste ta itu med detta. Jag började med att inte ta med mig ficklampa på kvällspromenaderna med hunden.

Är det fullmåne så blir det faktiskt riktigt ljust ute även utan gatlyktor. Sakta men säkert tränade jag bort min mörkerrädsla och nu har jag nästan svårt att komma ihåg hur det var, vilket hinder det var för mig i vardagen. Med en stark motivation och medveten träning så går det att komma över en rädsla som tidigare styrt mitt liv.

Jag hade under senare år även utvecklat en fobi för vatten, något jag alltid varit rädd för men nu var det skräck. Jag försökte att jobba bort det men det lyckades jag inte med. Det var också lättare att undvika vatten än det var att undvika mörker. Man märker inte när en rädsla övergår i en fobi, plötsligt är det bara övermäktigt.

När man möter något man är rädd för så sägs det att man har två alternativ, flykt eller försvar. Att springa därifrån, undvika situationen, är ju ett sätt att slippa utsätta sig för sin rädsla. Att försvara sig är ett annat sätt. Anfall är bästa försvar sägs det. Reptilhjärnan slår till och man hugger direkt. Men jag tror det finns ett tredje sätt.

Stanna och blunda. Som strutsen, stoppa huvudet i sanden. Eller som igelkotten, kura ihop dig och hoppas det försvinner. Jag var rädd för min ex-man, detta var mitt sätt att överleva i en destruktiv relation. Jag tror detta är ett typiskt kvinnligt sätt att hantera rädslor. Jag vet både av egen erfarenhet och av kvinnor jag talat med. 

Man blir extra lyhörd, man blir anpassningsbar såpass att man bleknar bort själv. Man väljer att inte se, man reagerar instinktivt för att överleva. Men jag tror också att en rädsla förstärker en annan, och så länge jag var fast i en osund relation kunde jag inte heller hantera min vattenfobi. Men de senaste åren när jag börjat ett nytt liv har vattnet kommit till ytan, för att vara komisk.

Jag upptäckte att när andra rädslor klingar av så blir det mycket lättare att hantera fobierna. De har inte lika stort grepp över mitt liv och när jag är trygg i mig själv och med mitt liv så kan jag lära mig att hantera min rädsla för vatten. Det handlar om att utsätta sig för situationer där jag förut kände mig rädd. Att möta min rädsla när jag känner mig trygg. 

När jag vandrade utmed havet nu på semestern så kände jag mig plötsligt fri. Jag är inte längre rädd, jag är bara lycklig och avspänd. Jag känner mig säker och trygg. Vattnet är inget hot längre. Jag har inget i mitt liv som hotar mig längre. Jag är fri. Den känslan är obeskrivlig för någon som varit fast i sina rädslor. Jag är äntligen fri.

H.D.S.L.