Semester och goda vänner

Nu har jag avverkat tre av fem semesterveckor. Jag har verkligen lyckats koppla av och njuta av långa sovmorgnar, lata dagar och sena kvällar. Precis som jag vill ha det. Har varvat trevliga utflykter med dagar tillsammans med goda vänner som kommit på besök. De två följande veckorna kommer innehålla travtävling, Västerviks skärgård, hemkommen dotter och diverse utflykter med henne. 

Dottern har bott i England i 13,5 månader och det har varit konstigt att vara utan henne. Men med dagens teknik är det ändå lätt att hålla kontakten via telefon, skype och messenger videosamtal. Jag har även varit där på besök och det var så kul att se hur hon hade det. Hur hon obehindat tog sig fram i Londons tunnelbanesystem var fashinerande. Bara för mej att hänga på!

Nu kommer hon hem för att packa om och flytta iväg till högskolestudier. Nu är hennes kommande fyra år utstakade och sen kommer nästa hållplats i livet. Sonen har avverkat den första terminen i Melbourne, Australien, och har tre kvar innan han ska ta nästa steg i livet. Just nu är hans vinterlov slut och andra terminen börjar på måndag. Ja, vinterlov. Uppochnervända världen down under...

Nu har sommarvädret kommit fram till oss och jag njuter av solen och värmen. Även om jag inte gillar att bada så uppskattar jag stranden och sanden. Eller bara sitta eller ligga i trädgården och vila. Lite böcker har jag laddat upp med också, en del är riktiga bladvändare medan andra har svårt att fånga mitt intresse. Då lägger jag den åt sidan och tar en annan bok. Varför tvinga sig igenom en dålig bok bara för att?

Denna sommar har verkligen gått i gemenskapens tecken för mig. Vänner, släkt och hjärtevännens vänner och släkt. Mitt kontaktnät har verkligen vuxit och det är oerhört berikande. Vad vore livet utan goda vänner! Dela upplevelser, tankar och inte minst en god måltid tillsammans.

Dom pratade om ensamhet på tv i förmiddags, hur de som är ensamma känner sig utanför och skäms för att de är ensamma. De håller sig undan för de vet inte vart de ska ta vägen och de är rädda för att söka kontakt, med risk att bli avvisade. Men det blir ju en dålig cirkel när den som är ensam gömmer sig i ensamheten. Hur ska vi kunna ta vara på dem då! Hur ska vi möta de ensamma? Hur ska vi ens veta vem som är ensam? 

Ett av råden var att skaffa sig en hobby eller ett husdjur. Att använda sig av det för att finna naturliga mötesplatser med andra människor. Då har man ju ett gemensamt intresse att utgå ifrån. Rädslan att bli avvisad delar vi alla människor. För vi har ju inte samma vänner och kontaktnät genom hela livet, alla behöver ibland söka nya kontakter och finna nya vänner. Även om man inte är ensam är det ändå inte enkelt att hitta en ny vän.

Jag har haft turen att både ha behållit gamla vänner från barndomen, vänner från tonåren och nya vänner mitt i livet. Mitt liv är rikt på gemenskap, vänskap och kärlek. Jag har personer omkring mig som jag kan prata med, få hjälp av och umgås med. Jag är tacksam för mitt liv, det har blivit bättre än jag nånsin kunde drömma om. Jag är sannerligen välsignad!

H.D.S.L.

Stinkande avlopp

Igår när jag diskade så blev jag plötsligt blöt om fötterna. Jag förstod inte vad vattnet kom ifrån, jag öppnade skåpet under diskbänken och där rann en liten bäck. Jag såg att det kom från avloppsrören och jag skruvade isär skarven, rengjorde delarna och skruvade ihop det igen. Men delarna var gamla och dåliga och jag fick det inte tätt.

Till slut fick jag tag på en duktig rörmokare som kunde komma på en gång. Han bytte delarna och sedan blev det både tätt och snyggt. Det hade runnit avloppsvatten i en plastlåda jag hade under diskbänken, det stank verkligen ruttet och de gamla delarna jag försökte rengöra luktade inte hallon precis.

När smutsigt vatten blir stående luktar det ganska snabbt illa. Att rengöra ett avlopp är inget för finkänsliga näsor. Det samlas smuts, fett och matrester i krökarna som sprider en obehaglig doft. Man behöver rensa upp, skölja ur och sedan ständigt ha ett flöde med friskt rent vatten för att skölja ur det gamla.

Precis som våra sinnen, tänkte jag. Vi kan fastna i gamla ruttna tankar som inte gör något bra för oss. Vi utvecklas inte, vi stannar i besvikelse, oförlåtelse och bitterhet. Sådana människor sprider ingen väldoft omkring sig, de har bara negativt att säga. Man behöver göra rent hus, skölja ur gammalt härsket och fylla på med nytt och friskt.

Man behöver ha en genomsköljning av sitt liv. Ett flöde av friskt vatten som fyller på vårt sinne med nya idéer, tankar och nytt hopp. För att få ett flöde gäller det att både ta emot och ge ut. Man får nya tankar, erfarenheter och tillgångar. Man ger ut det samma till människor i min närhet, det man har fått det kan man också ge.

Döda havet är dött på grund av att det inte finns något utlopp. Jordanfloden rinner ut i Döda havet, fyller ständigt på med friskt vatten men det stannar i Döda havet, det är som i en djup grop, och inget utlopp finns. Värmen gör att vattnet dunstar bort och mängder med salt blir kvar som dödar allt liv och växtlighet. Salter och mineraler som i sig är ytterst hälsosamma, men i för stora mängder blir det dödligt. Döda havet tar emot men ger inte ut. Det ser ut som ett fint vatten men är bara dött, frätande och bittert.

Vi blir friska och sunda genom att både ta emot och ge ut. Ett hälsosamt kretslopp för att inte bli sura och stinkande. Man kan inte ge det man inte har, därför får man tacksamt ta emot alla lärdomar, erfarenheter och gåvor som livet ger oss. Det jag fått gratis kan jag ge gratis. Jag blir lycklig av att göra gott mot andra.

Jag behöver älska mig själv för att kunna älska andra. När jag älskar mig själv så kommer kärleken att finna mig. Jag blir attraktiv för det positiva och drar till mig goda ting. Då kan jag ge vidare, sprida lite mer kärlek i världen och vara ett litet ljus i en värld som blir allt mörkare, grymmare och hårdare. Vi får aldrig sluta att bekämpa det onda med det goda!

H.D.S.L.

Semester är frihet

Jag rivstartade min semester med att åka ner till Steningegården. Det är ett vandrarhem och lägergård som ägs och drivs av Pingstförsamlingen i Värnamo. På våren och hösten är det olika typer av läger som hyr gården men under fem sommarveckor är det vandrarhem för allmänheten. Volontärer turas om att vara vandrarhemsvärdar och sköta trädgården mot gratis mat och logi. En arbetande ledighet med andra ord.

I helgen hade vi ganska fullbokat av ett större sällskap, en släktträff. Smart sätt att träffas, man hjälps åt att laga mat, man bor tillsammans och man har olika lekar och aktiviteter på den stora gräsplanen. De var så glada och tacksamma för möjligheten att få vara på gården, och jag blev glad av att kunna ta emot dem och ta hand om dom. 

Själva jobbet är inte så avancerat. Man tar emot bokningar, via telefon eller mail, man checkar in och checkar ut, man serverar frukostbuffé till de som beställt och man städar toaletterna. Man träffar många trevliga människor och det är alltid tid för en fika och en stunds småprat. Ett vandrarhem är mycket mer personligt och intimt på så sätt, än ett trist hotellrum.

I vinter har kök och matsal på Steningegården renoverats och det var en ren glädje att gå loss i det stora fräscha köket! Jag är ganska yvig i mina rörelser när jag lagar mat så det passar mig bra med stora ytor. Jag borde nog köpa ett slott och ställa iordning ett B&B med ett stort härligt kök. Men jag är för feg för att dra igång ett sådant projekt själv. Men drömmen återkommer emellanåt.

Nu har vi landat hemma igen och det är ändå rätt skönt. Packa upp, tvätta, vattna alla plantor på balkongen, sitta och slappa i fåtöljen. I veckan kommer en kär vän hit några dagar på besök och sen får vi se vad vi hittar på till helgen. Det får lusten och vädret bestämma. Frihet, det är väl vitsen med semester. Ingen väckarklocka, inga måsten, utrymme för spontanitet och infall. 

Det är fyra långa härliga veckor kvar på semestern. Första veckan var faktiskt bara kompledigt från den intensiva våren, så ni ska jag bara vila, mysa och ha det roligt. Träffa mina bästa vänner och om bara tre veckor kommer min unge hem från ett år i London. Det ser jag verkligen fram emot! Det kommer bli en bra sommar! Oavsett väder!

H.D.S.L.

Välja det som är viktigt, inte det som är bråttom

Det blev ingen söndagsblogg så då får det bli en onsdagsblogg, det är ju ändå semester och veckodagarna är plötsligt inte så viktiga. Jag jobbade med en stor konferens i helgen så när söndagskvällen kom och allt var över så var jag ganska slutkörd och mycket trött. Men det behövdes bara ett par dagar för mej att vila och komma ner i varv. Nu är det fem veckors semester på raken och jag bryr mig inte ens om vädret!

Jag har ganska lätt att prestera under press, jag blir taggad av att lösa problem. Det uppstår alltid oväntade och oplanerade saker när man har 300 gäster i fyra dagar på lunch, fika, kvällsmat och nattmacka, och dessutom i genomsnitt 500 ytterligare besökare på offentliga samlingar. Mycket mat och fika blev det och tunnor med kaffe bryggdes dagarna i ända. 40 liter kaffe och 10 liter tevatten serverades fyra gånger om dagen.

Med ömma fötter och svullna vader var det skönt att komma hem på söndagen. Jag har låtit bli att träna nu ett par dagar, är rädd att skada mig när jag haft så ont i mina ben. Jag är ju inte riktigt van vid att stå och gå 14 timmar per dag, sitter mer framför datorn i vanliga fall. Men det var väldigt roligt och trevligt med alla människor, som var glada och tacksamma.

Jag är också ganska bra på att släppa jobb och bekymmer. När en sak är gjord så skjuter jag det åt sidan och lämnar tankarna på det. Jag lärde mej det när jag jobbade på lokaltidningen. Som grafiker på kvällsredaktionen läste man många artiklar, notiser och referat. Upp emot 500 texter kunde det bli på en arbetsdag. Då var man tvungen att låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra. När jag kom hem på natten hade jag glömt allt jag läst.

Jag tror att det nu är min räddning från att känna stress och press och ångest när det blir för mycket på jobbet. När jag kommer hem och stänger dörren så är jag ledig. Även när det kommer samtal och meddelanden på min lediga tid så låter jag det inte ta över mina tankar utan det får vänta tills jag återgår till jobbet. Konsten att släppa taget. Konsten att välja det som är viktigt, inte det som är bråttom.

För vi har olika aspekter på vad som skyndar. Det kan kännas akut för någon, men objektivt finns det annat som är viktigare. Att kunna se det, att kunna selektera och inte dras med i andra människors tyckanden och känslor, det gör att jag behåller min balans, min harmoni. Att vara vänlig men bestämd. Att kunna hitta människor som kan hjälpa till och att ge dem förtroendet att sköta den biten. Då funkar livet, både på jobbet och privat, och jag skyddar mig själv från oro.

Oro är egentligen en överdriven tro på mig själv. För om jag oroar mig för något, tror jag ju mig kunna kontrollera situationen, lösa problemet, skydda mina barn från olyckor, vara den som får livet att funka smärtfritt. Men så är det ju inte. Oro löser inga problem, oro håller inte bekymmer borta, oro skyddar inte mina nära och kära. Oro är en gungstol, håller mig sysselsatt men jag kommer ingenstans.

Så oro är fjärran från mej, kanske för att det är så jag är uppfostrad. Varken mamma eller mormor var sådana som oroade sig. Jag har aldrig legat vaken och väntat på att barnen ska komma hem. Händer det något så ringer dom väl, barnen eller polisen eller sjukhuset. Jag är nog en bättre person i akutsituationer om jag är utvilad och lugn än om jag är hysterisk och utmattad av oro.

För saker händer. Oavsett om jag oroat mig eller inte. Att leva här och nu mår jag mycket bättre av. Jag instämmer med Krisina Lugn, som har ett härligt citat: "Jag oroar mig inte i onödan, jag gläder mej i onödan istället, det är mycket roligare".

H.D.S.L.