Livets årstider

Efter en vecka med ovanligt varmt väder, närmast tropiskt klimat, blev det höst över en natt. Men det är ju de sista dagarna i augusti, så helt naturligt att det blir höst. Värnamodagarna i helgen blev säkert ett lyckat evenemang tack vare det vackra vädret. Det är alltid roligt att det händer grejer på stan, människor möts och har trevligt. Jag har bara tagit ett par snabba svep genom evenemangsområdet, men det är kul med så mycket liv och rörelse på stan!

Förra helgen gick åt till att flytta dottern till Linköping för studier på universitetet. Så roligt att få vara med när hon inreder sitt första egna krypin, även om det inte är en egen lägenhet så är det ändå ett hyrt rum med hennes egna möbler och saker. Det var förståss lite vemodigt att köra hem ensam på kvällen, med henne kvar där, men ändå helt naturligt att hon ska studera vidare och inte bo hemma hos mamma nu när hon är vuxen.

Livet har sina egna årstider. Jag skulle nog specificera det såhär: våren, när du föds och växer upp. Allt spirar och gror växer och blommar ut. Du lär dig om livet och du mognar mer och mer. När du är typ 20 går du in i sommaren. Allt stabiliserar sig, du har vuxit klart men du utvecklas fortfarande. Du bär frukt, kanske får barn, köper bostad, bil, får ett bra jobb, ekonomin är inte lika ansträngd. Du lever livet, du är på topp, stark och frisk och lycklig. Så blir det höst, du är ungefär 50 och det är riktigt skönt att livet lugnar ner sig.

Du har det ordnat med ditt liv och det är okej att sitta i soffan framför tv:n eller en bok efter din dag på jobbet. Du gör det du vill, du har byggt upp en trygg och stabil tillvaro och du har slutat att bekymra dig över vad andra tycker och tänker. Du är trygg i dig själv och du vågar utmana dina egna gränser litegrann, du vill fortfarande utvecklas och lära dig nya saker. Men du kan också vila mer för att du har lärt dig att lyssna till vad din kropp och ditt sinne vill.

När du är 70+ går du in i vintern. Det blir lite kallare och lite stelare. Du har inte samma driv att växa och utvecklas. Förhoppningsvis känner du dig nöjd och kan sitta och njuta i din soffa och se tillbaks på ett gott liv. Du kanske får barnbarn som även kallas för livets efterrätt. Du går mot slutet av cirkeln men sånt är livet. Ingen lever för evigt. 

Vad jag kan konstatera är att det finns inga garantier för hur livet gestaltar sig. Kanske får du aldrig uppleva tillväxt, trygghet, stabilitet och lycka. Kanske blir hela livet en kamp, kanske blir det vinter direkt efter sommaren. Livet är oberäkneligt så det enda jag kan göra är att leva idag, glädjas idag för det som jag kan se är gott, ta vara på dagen och tillbringa din tid med de du älskar. För det som verkligen är viktigt är dina relationer. 

Vårda dina kära, var rädd om dina vänner, ta hand om dina släktingar. Du finns till på grund av mänskliga relationer i generationer, du får genuin glädje och styrka i gemenskap med andra. Är du ensam, hitta aktiviteter du är intresserad av där du kan träffa människor. Bemöda dig om att bygga vänskapsbroar. Pengar och prylar är bekvämt men ingen garanti för lycka. Att få ge och ta emot kärlek är sann lycka. Jag är lycklig!

H.D.S.L.

Vad är din styrka?

Man säger att "det som inte dödar, det härdar". Det kanske stämmer in på bergsklättrare eller samlare på stenåldern, men jag betvivlar att det stämmer på människor i livet som helhet. Det motstånd och de svårigheter jag möter gör mig förvisso klokare och mer erfaren. Men motstånd som vill förgöra mig gör mig bara ledsen och arg. Det gör mig inte stark.

Det som gör mig stark är det som är min trygghet. Min hjärtevän, mina barn, min familj, mina nära vänner. Ett bra jobb där jag får prestera mitt bästa, detta gör mig redo att uthärda svårigheter. Det är min fasta hamn när livet stormar. Där kan jag landa, oavsett om jag är stark eller svag, ledsen eller glad, arg eller rofylld. Bland de nära och kära kan jag vara mig själv, får jag vara mig själv, ska jag vara mig själv. Där är jag trygg.

Jag är välsignad som har människor runt mig som älskar mig. Jag har ett säkerhetsnät, jag vet att jag har människor jag kan lita på i min närhet. Jag är älskad och uppskattad. Det gör mig trygg och stark. Att bli utsatt för svårigheter är inget test hur härdad jag är, det bara drabbar vem som helst när som helst. Livet är inte rättvist, världen är full av ondska, men också av godhet och kärlek.

Vi lever i en terrorbalans där gott och ont ständigt strider mot varann. Ibland vinner den ena sidan, ibland den andra. Det beror inte på om jag är stark eller svag, alla människor drabbas någon gång av motstånd, motgångar, svårigheter och plågsamma upplevelser. Vi får alla smaka på livets grymheter på något sätt, men allt handlar om min reaktion.

"Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" är ett annat talesätt. Jag håller verkligen med. Människor kan ha det fattigt och eländigt men ändå vara glada och sorglösa. Andra kan vara rika och ha företag, tillgångar och projekt på gång men ändå vara förtvivlade och bekymrade. Kanske till och med mer olyckliga ju mer man har att bekymra sig över. 

När man möter svårigheter så kan man sätta sig vid vägkanten och gråta (det kanske man behöver en stund) men man ska inte stanna där. Eller man kan bli aggressiv, knyta nävarna och slåss mot väderkvarnarna. Eller man kan bestämma sig för att göra det bästa man kan av situationen, ta dagen som den kommer och glädjas åt det lilla i vardagen som ändå finns.

Jag behöver förstå att det är jag själv som är ansvarig för hur min själ mår. Hur jag tar det, hur jag hanterar mitt liv. Ingen enda människa lever utan att möta motstånd. Men ska jag ge upp, låta det knäcka mig eller ska jag bestämma mig för att kämpa en god kamp? Inte låta det onda vinna utan besegra det onda med det goda. Tända ett ljus istället för att förbanna mörkret.

H.D.S.L.

Årstidernas växlingar

Jag är nöjd med min sommar. Vädret har varit bra, sol och värme, men lite regn och blåst också. Vi har besökt västkusten och östkusten, men mest stannat i inlandet. Fem veckors ledighet var underbart och jag kom utvilad till jobbet. Där blev det förståss full fart på en gång men det är ju som det ska vara.

Det är mycket prat om vädret när man möts igen efter semestern. Det sägs att svenskarna pratar mycket om vädret men min dotter som bott i England ett år och min son som bor i Australien, kan intyga att det pratas väder överallt. Kanske för att vädret är en del av vår vardag, det drabbar oss men vi kan inte påverka det.

Vi kan bara försöka skydda oss från regnet, brännande solstrålar och virvlande vindar. Vi njuter av sköna dagar och söker oss ut i vårsolens glans. Vi lever i symbios med vädret, inte alltid en harmonisk relation, men vi kan bara gilla läget. Jag uppskattar i alla fall att det finns olika väder. Det vore trist att bo i en öken, även om jag gillar sol.

Men efter en behaglig sommar så blev det liksom höst på en gång. Det började regna ihärdigt, det blev kallt på nätterna och mörkret börjar komma närmare. Lika mycket som jag älskar sol och värme, blir jag lycklig av att komma ut en härlig höstdag, luften är frisk och klar, naturen byter färg och börjar producera frukt. Det är något kreativt över hösten. Hallon, svampar, rönnbär, ekollon, blåbär och lingon. Allt finns att hämta ute i naturen, fritt tack vare allemansrätten.

Hösten kan också bjuda på härliga milda soliga dagar som idag. Att då få komma ut i skogen ger mig både frid och styrka. Att sedan komma hem med en stor hög kantareller gör ju inte upplevelsen sämre! När kvällarna blir mörkare får man tända ljus och jag pyntar min balkong med lyktor och tänder dem när mörkret faller på.

När hösten går mot sitt slut klär grönskan av sig och träden står nakna i väntan på vinterdvalan. Kylan slår till och vi pälsar på oss och drar upp kragen mot de bitande vindarna. Snö i bästa fall här i Småland, men slask i normalläge. Jag ser fördelar med slasket, man slipper skotta och ploga. Slipper pulsa fram i snödrivorna och hunden slipper snöbollar i pälsen och klumpar under tassarna. 

Vintern är kall, mörk och fuktig. Men den låter naturen vila och även vi människor drar ner på tempot en aning. Vi håller oss inne, tänder mer ljus och en brasa för de som kan göra det. Vi har mer tid att umgås med vänner och bjuder hem varann på middag. Vi planerar kanske en resa till våren och minns tillbaka på sommaren och hösten.

Så kommer våren smygande och väcker allt dött till liv igen. Blommor kommer i bestämd ordning, vitsippor, liljekonvaljer, hägg och syrén. Fåglarna letar partners och deras kvitter är överväldigande i skogar och parker. Så kommer sommaren tillbaka igen. Årstiderna avlöser varann utan skarvar. Ljudlöst, gränslöst, går de omlott. Dansar lite fram och tillbaks innan den andre tar över och skickar den förste på en lång, lång vila. 

Jag är tacksam för årstiderna. Jag uppskattar dem mer och mer ju äldre jag blir. Jag faschineras av skiftningarna och urkraften i naturen. Åter och åter igen detta kretslopp att födas, leva och dö och födas på nytt igen. Så varför skulle det inte vara det samma för oss människor, en av alla varelser i Guds natur!

H.D.S.L.

Många järn i elden

Förra söndagen fick ni inget nytt blogginlägg av mig. Vi var bortresta torsdag till söndag och åkte direkt därifrån till Alvesta för att äntligen hämta hem min dotter. Hon har bott i en förort till London i 13,5 månader och jobbat som nanny. Nu har hon återvänt hem, men inte för att stanna hos mej, bara mellanlanda. Snart bär det av till Linköping och fyra års studier på universitetet. Men just nu har jag henne hos mig och det är underbart.

Det är mycket som ska fixas och ordnas inför studierna och flytten. Vi har fullt program och far hit och dit för att skaffa saker, titta på rum och hälsa på släkt och vänner. Det är så roligt att få vara delaktig och kunna hjälpa till med det praktiska. Även om hon är väldigt strukturerad och företagsam så är det väl alltid bra att ha mamma vid sin sida! Vi är ett bra team, hon och jag.

Idag är det sista lediga dagen och i morgon börjar jobbet igen efter 5 veckors semester. Det ska bli roligt att komma tillbaks och jag är nyfiken på hur allt kommer att bli i höst. Jag hoppas förståss att vi kommer få fler gäster i vårt café, fler lunchgäster och fler konferenser på vår konferensanläggning. Jag hoppas att fler ska upptäcka vår varma och vänliga atmosfär, goda mat och mackor och trivsamma lokaler. 

Jag gillar att ha många järn i elden. Jag blir lätt rastlös och vill att det ska hända saker hela tiden. Och händer det inget så händer jag själv. Jag är en företagsam person som ser till att saker blir gjorda och jag gillar att få lösa problem som uppstår. Då går jag igång, som man säger. Jag uppskattar omväxling och jag har inget emot tvära kast och omprioriteringar. 

Jag får allt detta på mitt jobb och när alla gör sin del så flyter det på bra. Men självklart är vi sårbara och det är viktigt att alla gör sin del i organisationen. Alla är viktiga och betydelsefulla och ser till att helheten funkar. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk, sägs det. Det är så sant. Allt samverkar, alla bär sin del av verksamheten och tillsammans skapar vi vår framgång.

Även på fritiden har jag svårt att sitta stilla. Jag tycker det är bra med reklampausarna på tv, då kan man hoppa upp och göra något. Att vara hundägare är inget stort bekymmer, det är bara skönt att komma ut och gå, få tänka och få göra av med lite energi. Lika mycket som jag behöver aktivitet och gemenskap, behöver jag få vandra ensam i naturen. Det är min balans i livet.

H.D.S.L.