Vad är din styrka?

Man säger att "det som inte dödar, det härdar". Det kanske stämmer in på bergsklättrare eller samlare på stenåldern, men jag betvivlar att det stämmer på människor i livet som helhet. Det motstånd och de svårigheter jag möter gör mig förvisso klokare och mer erfaren. Men motstånd som vill förgöra mig gör mig bara ledsen och arg. Det gör mig inte stark.

Det som gör mig stark är det som är min trygghet. Min hjärtevän, mina barn, min familj, mina nära vänner. Ett bra jobb där jag får prestera mitt bästa, detta gör mig redo att uthärda svårigheter. Det är min fasta hamn när livet stormar. Där kan jag landa, oavsett om jag är stark eller svag, ledsen eller glad, arg eller rofylld. Bland de nära och kära kan jag vara mig själv, får jag vara mig själv, ska jag vara mig själv. Där är jag trygg.

Jag är välsignad som har människor runt mig som älskar mig. Jag har ett säkerhetsnät, jag vet att jag har människor jag kan lita på i min närhet. Jag är älskad och uppskattad. Det gör mig trygg och stark. Att bli utsatt för svårigheter är inget test hur härdad jag är, det bara drabbar vem som helst när som helst. Livet är inte rättvist, världen är full av ondska, men också av godhet och kärlek.

Vi lever i en terrorbalans där gott och ont ständigt strider mot varann. Ibland vinner den ena sidan, ibland den andra. Det beror inte på om jag är stark eller svag, alla människor drabbas någon gång av motstånd, motgångar, svårigheter och plågsamma upplevelser. Vi får alla smaka på livets grymheter på något sätt, men allt handlar om min reaktion.

"Det är inte hur man har det, utan hur man tar det" är ett annat talesätt. Jag håller verkligen med. Människor kan ha det fattigt och eländigt men ändå vara glada och sorglösa. Andra kan vara rika och ha företag, tillgångar och projekt på gång men ändå vara förtvivlade och bekymrade. Kanske till och med mer olyckliga ju mer man har att bekymra sig över. 

När man möter svårigheter så kan man sätta sig vid vägkanten och gråta (det kanske man behöver en stund) men man ska inte stanna där. Eller man kan bli aggressiv, knyta nävarna och slåss mot väderkvarnarna. Eller man kan bestämma sig för att göra det bästa man kan av situationen, ta dagen som den kommer och glädjas åt det lilla i vardagen som ändå finns.

Jag behöver förstå att det är jag själv som är ansvarig för hur min själ mår. Hur jag tar det, hur jag hanterar mitt liv. Ingen enda människa lever utan att möta motstånd. Men ska jag ge upp, låta det knäcka mig eller ska jag bestämma mig för att kämpa en god kamp? Inte låta det onda vinna utan besegra det onda med det goda. Tända ett ljus istället för att förbanna mörkret.

H.D.S.L.