Samhället behöver bli bättre på att ta tillvara dessa människor istället för att ta dem åt sidan och särbehandla dem på ett negativt sätt. Vi behöver bara lära oss mer om dem istället för att undvika dem. Alla har vi något som avviker från det så kallade normala. Vi har alla någon egenhet, något som är lite udda, en talang eller en störning.
Vi har ingen diagnos men vi har något utöver det vanliga. Jag tror det gäller för varendaste en av oss. Vi är alla unika, sammansatta med en komplex hjärna och ett sinne som är individuellt för var och en av oss. Vi tänker olika, vi tycker olika och vi upplever samma händelse olika. Det finns inget facit, inget är rätt eller fel, bara rätt eller fel för mig.
Jag är en ganska känslig person. Det kanske man inte kan tro vid första anblicken. Jag är stark och trygg, driftig och energisk. I grund och botten har jag en djup empati. Jag känner in vad andra känner, jag hör det osagda. Jag kanske förstår människor lite lättare än vad många andra gör. Så att vara känslig betyder inte att vara svag, vek och känslosam. Det betyder att jag har tentaklerna ute, jag upplever känslor på samma sätt som fysiska upplevelser.
Det är både en tillgång och en börda. Jag har lätt att förstå människor, även de som anses "svåra". Människor söker gärna upp mig för att få prata, det är så lätt att prata med dig, säger dom. Jag har ett genuint intresse av människor och kan jag hjälpa till så gör jag gärna det. Jag har personliga erfarenheter som gör att jag kan vara till stöd för andra och då kan jag känna att mina motgångar inte varit förgäves.
Jag är en vanlig människa som tycker att vi människor ska var mer medmänskliga med varann. Vi ska låta alla var som de är, inte döma varann utan acceptera varann som vi är, med eller utan superkrafter. Jag har bara ansvar för mig och mitt liv, men jag har ansvar för hur jag bemöter andra. Med kärlek eller förakt, med värme eller rädsla. Jag väljer det själv och inre mognad är nog att kunna välja det rätta. Vi är alla unika men beroende av varann. Ingen kan leva helt ensam.
Nu är det snart jul och jag önskar att vi alla kan öppna våra hjärtan, våra plånböcker och våra hem för de som har problem, går igenom svårigheter, är ensamma eller sorgsna. Våga känna empati och våga sträcka ut en hjälpande hand. Livet är kort, se till att ta vara på varje tillfälle som kommer i din väg och ha en ödmjuk attityd till livet och till andra människor. Gläds åt de vardagliga ting som finns runt dig hela tiden. Älska, skratta, gråt och lyssna. Följ ditt hjärta för det kommer alltid leda dig rätt.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar