Jo men det skulle ju spara energi eftersom man utnyttjar dagsljuset mer. Fast det visade ju sig att besparingen blev marginell i sammanhanget. Och det där med att ta vara på dagsljuset är ju en sanning med modifikation.
Visserligen blir kvällarna lite ljusare, men det ljuset stjäler man från morgonen, som blir mörkare igen. Jag som måste upp och ut med hunden uppskattar verkligen inte att morgonen blir mörkare. Då vill man ju ha ljus för att vakna till. Dessutom är det fortfarande kallt på kvällarna även om dagarna har varit ovanligt varma och soliga den senaste veckan.
Så de ljusare kvällarna utnyttjar man inte så mycket ändå, nej jag vill hellre sitta i soffan, tända lite ljus och kura skymning. Tids nog kommer ljuset och värmen till oss, även med normaltid hela året. Bara ordet normaltid säger ju allt om vad det är. Normalt.
Sen är ju det här med tidsomställningen för sömnen. Vi blir bestulna på en timme och den fattas mig hela våren och sommaren. Jag blir inte i fas igen förrän sent på hösten när vi äntligen får tillbaks den igen. Jag kan omöjligt somna redan klockan tio, så klockan blir midnatt innan det ens är lönt att gå och lägga sig. Sen är man så lagom pigg klockan sex när radion går på.
Ingen vore gladare än jag om man avskaffade tidsomställningen. Jag har en inbyggd klocka i kroppen, den vet precis när det är dags att sova och vakna. Nu blir det obalans och jag måste hela tiden försöka lura mig själv vad klockan är. Irriterande är vad det är.
Så när folk frågar om jag inte ska åka och hälsa på min son i Australien, blir min känsla en
Nära-döden-upplevelse. Resa i 36 timmar och sedan dra fram klockan tio!!!! timmar på det. Hur skulle jag nånsin överleva en sådan pärs? Jag som kräks om jag måste kliva upp klockan tre på natten. Jag är inte gjord för tidsomställningar. Inte ens sommartid.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar