I nöden prövas vännen, säger man. När livet bjuder motstånd ser man vilka som är de verkliga vännerna. Vilka stannar kvar, vilka ställer upp, vilka stöttar och uppmuntrar, vilka har ett djup i sitt eget liv som kan möta djupet i ditt? Vilka är inte rädda för att dela känslor och lyssna på dina bekymmer? Vilka vill komma med goda råd och lösningar, vilka vill hjälpa till och göra så gott de kan?
En del blir rädda när en vän har problem och drar sig undan. De vet inte vad de ska säga eller göra, de drabbas av panik och stänger dörren till sitt hjärta. Men det finns ju inget rätt eller fel. Att bara finnas till, lyssna och kanske hjälpa till med enkla saker som att handla eller skjutsa till något eller passa hunden. Är man flera vänner som hjälper en vän i nöd så blir det lättare för alla.
När man har det jobbigt så ser man plötsligt de fina sakerna som finns. Enkla saker, sådant man annars tar för givet. Fågelsång, soluppgång, månsken och vårens dofter i vinden. En fika på stan med vänner, ett tvåtimmars telefonsamtal med bästa väninnan, en långpromenad helt ensam med musik i hörlurarna. Skämta och skoja med hjärtevännen. Ett riktigt gapflabb är helande.
Det är synd att det ska behövas mörker för att man ska se ljuset. Men man behöver uppleva sorg innan man kan uppskatta äkta glädje. I motsatserna finner man livets essens. Att vara vis är att kunna leva i de olika momenten utan att blanda ihop dem. Att inte bli förskräckt när livet skiftar utan kunna leva i nuet och njuta av det goda som trots allt alltid finns. Gråta har sin tid, skratta har sin tid.
Tillsammans klarar vi livet lättare. Tillsammans löser vi många fler problem och bekymmer än vad man gör ensam. Tillsammans ger glädje och styrka, inspiration och trygghet. Människan är skapad för gemenskap. Det visste redan grottmänniskan. Tillsammans är en bra plats.
H.D.S.L.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar