Triggers

Det finns en del saker som provocerar mig. Som får mig att bli upprörd, arg och får mig att vilja gå fram till personen ifråga och skrika VET HUT! Men det gör jag inte för sånt gör man inte. Fast vem vet, en vacker dag kanske det rinner över och jag får ett utbrott på en vilt främmande människa. Bland mina triggers hittar vi:

Föräldrar som idiotförklarar sina barn. Vuxna människor som kallar sina barn för dumma i huvudet, värdelösa, hopplösa. Barnen är hjälplöst fast med sina föräldrar och självklart är det viktigt med tillrättavisning och konstruktiv kritik, men det är aldrig okej att nedvärdera sitt barn. Aldrig.

Djurägare som plågar sitt husdjur. Alltså - varför har du ett djur om du inte tycker om det? Varför lär du inte ditt husdjur lite grundlydnad så du slipper bli arg för att den inte gör som du vill. Det är alltid ägarens ansvar för hur djuret beter sig. Varför skaffar du djur om du bara blir irriterad på dess beteende? Vad hade du förväntat dig? En porslinsfigur? 

Bilister som leker ordningsman i trafiken. Dom tutar och blinkar och viftar för att göra andra bilister uppmärksamma på en trasig lampa, att man råkade göra fel i rondellen, att man inte körde åt sidan tillräckligt snabbt, varnar för en riktig poliskontroll längre fram. Jag blir väldigt irriterad på sådana, tur att dom inte hör vad jag skriker åt dom...

Personer som åker rullstol eller permobil och är rökare. Vet inte varför det provocerar mig, kanske för att personen redan är i så dåligt skick att dom inte kan gå själva, borde väl ändå förstå den ytterligare hälsorisken med att inhalera nikotin? Jag blir nog mest arg på dom att dom inte är rädda om sig. Varje liv är värdefullt och ingen borde väl röka egentligen men just de redan handikappade är ännu mer utsatta för negativa hälsoeffekter.

Personer som förringar mina känslor eller min upplevelse. Jag blir tokig på folk som säger "jamen det är väl inte så farligt" eller "så ska du inte känna" eller "tänk positivt så ska du se att det blir bra". Hur kan de veta hur jag känner? Hur det känns för mig? Är inte mina känslor på riktigt, viktiga, äkta? Hur kan andra veta bättre hur jag ska tänka och agera? Ryggdunkande individer göre sig icke besvär.

Jag kanske är på väg att bli häxan surtant! Har åsikter om allt och alla, säger vad jag tycker rätt ut utan bedövning. Eller så är det att jag har en grundtrygghet i mig själv som inte längre rubbas av vad andra tycker och tänker. Jag vet vem jag är, jag har livserfarenhet och ett rörligt intellekt. Ja kanske rörigt ibland också men så är det att vara människa!

Jag kommer alltid att vara omgiven av människor som inte tycker som jag, som inte beter sig på ett sätt som jag tycker om. Tur är väl då att jag inte behöver umgås med dom, jag är fri att välja mina vänner, min flock som jag rör mig med. Jag måste leva och låta leva, vad andra gör kan jag inte göra något åt, jag kan bara ta ansvar för mig själv och mina handlingar. Andas. Gå min egen väg. Älska. Det är nyckeln till inre frid.

H.D.S.L.

Ljust och fräscht

I helgen har jag varit hos min dotter och hjälpt henne flytta in i sin första egna lägenhet. Köpt möbler och sedan legat på knä och monterat ihop dessa. Köpt inredning och husgeråd och plockat in i skåp och lådor. Så roligt att se ett litet hem skapas!

Jag kommer ihåg min egen första lya. En liten etta med kokvrå på 26 kvadrat med en sovalkov som var 1.95 lång så sängen gick inte in utan fick ställas på andra hållet med följd att den tog upp halva rummet. På golvet låg en vinröd nålfiltsmatta, fläckad och märkt av tidigare hyresgäster. Jag hävdade att jag var allergisk så att de MÅSTE kasta ut den...

Toaletten var en egen historia. Handfatet satt fast på en extra vägg med gångjärn, och på baksidan satt duschen. Så när man skulle duscha svängde man ut handfatet mot dörren och vips hade man en toa med dusch! Det var ett gammalt trähus och lyhört så in i hoppsan! Tycärr var grannarna punkare och deras fester och musik drev mig till vansinne. Så jag hittade en annan bostad.

Men den där känslan av ett eget hem, en egen lägenhet, den var härlig. En frihet och en trygg plats på samma gång. Att få skapa sin miljö och finna sin stil. Få göra som man vill och sköta sig själv. Man behöver det när man blir vuxen, att hitta sig själv och sitt sätt att leva. 

Lite samma känsla blev det när jag skilde mej för några år sen och flyttade till en egen lägenhet igen. Att få tänka om, tänka nytt och skapa något eget med de erfarenheter man har. Det stärker självkänslan när man lyckas få ihop något bra och trivsamt. 

Ett hem är alltid en skapelseprocess, man ändrar om, byter ut, lägger till och plockar bort. Man kommer på nya smarta lösningar och man tröttnar på gammalt krafs. Men det gör hemmet levande och det tycker jag är roligt!

Hej då så länge

En ny vår

Jag blev så inspirerad i helgen när det äntligen blev fint väder så jag bestämde mig för att packa undan vinterkläderna och hänga fram sommarkläderna. Jag har en flyttlåda i klädkammaren med kläder som byter innehåll allt efter väder. När jag packade upp och packade ner, passade jag på att rensa ut sådant som jag inte använt på hela säsongen.

Har man inte använt en sak på hela vintern eller sommaren är det inte särskilt troligt att jag kommer använda det senare heller. Vissa saker kan vara idé att spara som jag ändå har en viss känsla för. Men det blev en full papperskasse att lämna till klädinsamlingen. Huvudregeln när man rensar i sin gardrob är att plaggen ska göra dig glad. För gör de inte det ska de bort. 

Ibland gör man felköp. Det ser snyggt ut i butiken men sen märker man att passformen var dålig eller att man helt enkelt inte trivs i plagget. Ja det är trist men rensa ut det så slipper det hänga där och ständigt påminna dig om det dåliga valet. Man ska inte behöva stirra in i en fullproppad gardrob och tänka att jag har ingenting att ta på mej!

Sen kanske du är som jag att vikten pendlar lite upp och ner. Då behöver man ett litet lager byxor och kjolar i olika storlekar. Sånt är livet, sånt är mitt liv och jag tänker inte straffa mig själv för det. Istället har jag en gardrob med en b-plan. Ibland havererar min plan med kost och motion och då är det så just nu. Men tider kommer och tider går. Jag vet ju vad som är rätt.

Det pågår en större utrensning just nu i samband med att dottern flyttar till egen lya nästa vecka. Så nästa helg går flyttlasset från mitt förråd upp till henne med alla hennes prylar. Då får jag mer plats i förrådet och kan stuva om här hemma och få bättre plats i klädkammaren. Jag har redan börjat med gardroberna alltså och flyttar om lite.

I rena glädjeyran köpte jag mig nya dricksglas till köket! Inte för att jag måste utan för att jag ville. Jag längtade efter lite förnyelse, de glas jag köpte vid skilsmässan var billiga och funktionella, men nu hittade jag en modell som var både snygg och praktisk, i två storlekar. Kände mig löjligt nöjd när jag packade upp dem och ställde in dem i köksskåpet efter att ha rensat ut de gamla.

De gamla lämnas till second hand och blir kanske till glädje för någon annan och pengarna för försäljningen blir till hjälp för andra. Win-win helt enkelt! Jag går själv gärna på second hand och fyndar. Ibland hittar jag en pryl från mitt förflutna som jag saknat, det blir så när man skiljer sig och delar på bohaget. 

Men det kan också vara skönt att få börja om från början, få köpa de saker jag tycker om och trivs med. Ekonomin är den enda begränsningen, man får ta lite i taget. Men sakteliga bygger jag upp ett hem som är mitt, med mina val, min smak och sådant jag trivs med. Det yttre skapar inte frid i det inre men det minskar stressen om att ha ordning omkring sig.

H.D.S.L.

Vitsippan ute i backarna står

Jag går en runda varje dag genom Apladalen. Det är så fint att följa årstidernas växling i naturen. Just nu är det nog den bästa tiden. När allt börjar grönska, knoppas och blomma. Vitsipporna täcker marken som ett vitt täcke. Friska och frodiga, ljuvliga, våriga. 

Fågelsången är nästan öronbedövande på morgonen. Det kvittras och visslas från varenda gren. De jagar varann mellan träden och ut över Lagan. I vattnet bildar änderna par och letar häckningsplats. Några stackars hanar har blivit över och simmar runt i ävjan, ett ungkarlarnas ankdamm..

Allt är så ljuvligt på våren. Dofterna, vindarna, solen, naturen och det är som om vi svenskar tinar upp också efter den långa vintern. Vi ler och hälsar och pratar med varann när vi möts på stan, vi hastar inte bara vidare, lätt böjda mot vinden med luvan dragen över huvudet. Nu strålar vi ikapp med solen.

Det finns roliga saker att se fram emot, dotterns flytt till en egen lya, sonens förlovning, semester med besök av sonen från Australien och självklart kommer dottern hem då också. Jag trivs storartat på mitt nya jobb och det är så viktigt att trivas på sin arbetsplats, där man tillbringar så många av livets aktiva timmar.

Sen finns det tråkiga saker också, som att hjärtevännen är sjuk, men det gör paradoxalt nog det ännu tydligare vad som är viktigt och vad som är värdefullt. Man lär sig verkligen se det fina, det goda och njuta av de bra stunderna. Man blir också tacksam för alla härliga, spännande, roliga saker vi varit med om.

Att resa är en sak som är något jag lärt mig älska. Först drömmandet och planerandet, sedan själva resan, genomförandet, sedan alla minnen efteråt som man bär med sig i hjärtat för alltid. När livet är tufft är det extra fint att ha goda minnen att dröja sig kvar vid. Det fyller på med positiv energi.

Skapa goda minnen, det kan bara du själv göra. Se till att du upplever saker tillsammans med dem du älskar. Berätta för dina nära och kära att du älskar dom, ta vara på varje stund tillsammans, var galen, var hämningslös, var fri och var så lycklig som bara du kan. Ta ansvar för din egen lycka. Välj att se det positiva även om det finns mycket negativt. Lev livet nu!

H.D.S.L.