Jag kommer ihåg min egen första lya. En liten etta med kokvrå på 26 kvadrat med en sovalkov som var 1.95 lång så sängen gick inte in utan fick ställas på andra hållet med följd att den tog upp halva rummet. På golvet låg en vinröd nålfiltsmatta, fläckad och märkt av tidigare hyresgäster. Jag hävdade att jag var allergisk så att de MÅSTE kasta ut den...
Toaletten var en egen historia. Handfatet satt fast på en extra vägg med gångjärn, och på baksidan satt duschen. Så när man skulle duscha svängde man ut handfatet mot dörren och vips hade man en toa med dusch! Det var ett gammalt trähus och lyhört så in i hoppsan! Tycärr var grannarna punkare och deras fester och musik drev mig till vansinne. Så jag hittade en annan bostad.
Men den där känslan av ett eget hem, en egen lägenhet, den var härlig. En frihet och en trygg plats på samma gång. Att få skapa sin miljö och finna sin stil. Få göra som man vill och sköta sig själv. Man behöver det när man blir vuxen, att hitta sig själv och sitt sätt att leva.
Lite samma känsla blev det när jag skilde mej för några år sen och flyttade till en egen lägenhet igen. Att få tänka om, tänka nytt och skapa något eget med de erfarenheter man har. Det stärker självkänslan när man lyckas få ihop något bra och trivsamt.
Ett hem är alltid en skapelseprocess, man ändrar om, byter ut, lägger till och plockar bort. Man kommer på nya smarta lösningar och man tröttnar på gammalt krafs. Men det gör hemmet levande och det tycker jag är roligt!
Hej då så länge
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar