Nu är jag på plats i mitt lilla radhus. Det är jobbigt att flytta, kroppen värker och mitt ordningssinne blir stressat av oordningen. Men bit för bit blir det klart. Nu är förrådet och köket klart. Smålamporna är på plats med timers eller fjärrkontroll. Taklamporna är kvar på gamla stället, jag måste ju ha belysning när jag städar.
Hyllor och krokar är uppskruvade och från att ha haft en lägenhet med idel betongväggar är det befriande med träväggar så man kan sätta upp saker mycket lättare. Mina tavellister har äntligen fått komma upp igen, det var alltför mycket besvär att sätta upp dem på betongväggarna. Nu pryder de köket och mina bästa receptböcker står uppställda där.
Det är två saker som är är utmärkande. Tystnaden och mörkret. I den förra lägenheten var det alltid ett stilla brus från ventilationen, här hörs det bara i köket, i sovrummet är det tyst. Mörkret här utanför, där skogen är granne, är skönt. Har man bott mitt i stan är det alltid lysen överallt och bilar hörs dygnet runt, mer eller mindre. Här är ingen genomfart så antalet bilar är mycket begränsat.
Jag är så nöjd med möbleringen. Man har ju en bild i huvudet som man skapat efter planritningen och det blev som jag tänkt. Soffan passar perfekt och skrivbordet fick plats i sovrummet. Det är kallare på golvet här, det är ju skillnad att bo på andra våning och på markplan. Men jag har rotat fram ett par tofflor så då är det problemet löst.
Lite teknikkrångel är det förståss, det hör väl till. Jag har bild på tv och delvis bredband, jag får undersöka vidare i morgon. Ett annat projekt är också att undersöka soprummet och tvättstugan. Det får jag också ta i morgon. Lite nytt är ju ofrånkomligt. Men jag har köpt fyra plastbackar med lock som jag ska ha till sopsortering ute i mitt förråd. Glas, metall, plast och papper. Och två små lådor till lampor och batterier.
Nöjd och trött kommer jag snart att gå i säng. I morgon är det måndag och jobb som vanligt. Första morgonen jag åker till jobbet från detta hållet. Avståndet är det samma som förut så när vädret tillåter tar jag cykeln. Men i regn och blåst som nu är det skönt med bil. Ser fram emot en vår! Äntligen kan jag sitta på min uteplats! Det har jag saknat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar