Kärlekens mysterium

När man blir ensam är det flera saker man saknar. En annan vuxen att dela livet med, någon att komma hem till, någon att prata med om sina innersta tankar. Även om man har goda vänner som kan fylla en del av tomrummet, fattas det ändå den där närheten, innerligheten och kärleksrelationen med en partner.

Just kärlek, känslan att älska någon och att vara älskad, är det jag saknar mest. Det blir ett tomrum i själen som inte kan fyllas av barn och familj eller vänner. Det är en annan sorts kärlek. När den rycks bort blir känslan överväldigande tomhet.

Ensamheten blir påtaglig, även när man befinner sig mitt i gemenskapen av släkt och vänner. Man är ändå ensam för att man har förlorat sin hjärtevän, sin själsfrände, sin livspartner, sin stora kärlek. Kan man nånsin bli lycklig igen?

På ett plan kan man känna sig lycklig. Man har människor omkring sig som är betydelsefulla, man möter omtanke och vänlighet, man gör roliga och trevliga saker, man äter gott och kopplar av i sitt rofyllda hem. Men något fattas.

Just känslan av att kärleken fattas mig när den tagits ifrån mig är svår. Självklart saknar jag honom som gav mig kärlek men han är borta för alltid. Kan det vara möjligt att träffa någon annan som jag skulle kunna älska? 

Tanken har slagit mig att möjligheten finns. Samma kärlek går inte att finna men en annan kärlek, en annan sorts relation med en partner på ett nytt sätt. Någon att vara tillsammans med, uppleva saker med, någon att krama.

Även om det skulle komma en ny kärlek i mitt liv, betyder inte det att den andra kärleken försvinner. Detta är kärlekens mysterium - ju mer den delas ju större blir den. När man får barn älskar man detta barn gränslöst och när man väntar andra barnet undrar man om man kan älska detta barn lika mycket. Det kan man.

Därför gäller det att den nya partnern förstår att det finns ett rum i hjärtat som redan är bebott. Även om partnern är död, är inte kärleken död. Men hjärtat kan växa i takt med kärleken och nya rum skapas. 

Kärleken är magisk, den är gränslös och när den försvinner kommer melankolin i dess ställe. Det kan vara bekvämt att stanna i det, men samtidigt finns en längtan efter kärlek igen. Men vågar man försöka igen? Den kan ta slut, den kan gå fel, det kan göra ont.

Trots det kommer drömmarna om en ny kärlek. Någon att älska och bli älskad av. Någon jag kan kalla min. Hjärtats vägar är ett mysterium, ensamma hjärtan söker varann. Men kommer jag att våga om chansen visar sig?