Sorgen är sista stadiet av kärleken. Därför är det så svårt att släppa taget. För när sorgen går över lämnar även kärleken hjärtat. Sorgen blir det sista man har kvar av den man älskar och man vill inte glömma. Ju starkare kärlek, ju starkare sorg.
Folk i allmänhet skiljer på sorg och sorg. De kan förstå att man sörjer ett litet barn som dött och att sorgen för alltid blir en del av livet. Men när en partner dör förväntas man ”komma över” det efter en tid. Varför är det så?
Dessutom hade jag och han en förhållandevis kort tid tillsammans, även om det var intensivt och innerligt. Han var verkligen min stora kärlek. Men det blir inte enklare för att tiden var kort. På ett sätt istället svårare eftersom vi fortfarande var nyförälskade.
Tiden läker inga sår, det måste man jobba med själv. Sorgen har också sin egen gång som man inte kan diktera villkoren för. Den bara drabbar en. Den har olika stadier som man måste gå igenom. Sista stadiet är nyorientering. Då man är redo att fortsätta sitt liv framåt, inte bara existera.
En söndagsmorgon för tre veckor sedan vaknade jag upp och kände en förändring i mitt inre. Det svarta molnet runt hjärtat hade lättat. Jag var osäker på om det var tillfälligt men det har hållit i sig sen dess. Livet känns lättare och jag kan glädjas på ett annat sätt. Som förr, före sorgen.
Jag hoppas att det är sorgen som lättat. Självklart kommer alltid saknaden att finnas där men sorgen som målar allt i gråskala är jag tacksam om jag slipper. Julen som jag alltid älskat förr, känns åter som en härlig tid. Jag njuter av allt.
Året som kommer ska jag ägna åt att återerövra glädjen, att njuta av allt härligt i livet som jag kommer möta. Jag ska hitta tillbaks till mej själv men med all den kunskap och erfarenhet jag fått de senaste åren. Och all glädje som han gett mig och lärt mig under vår tid tillsammans.
Han var en livsnjutare, en charmör och en glädjespridare. Jag ska lära mig av det och använda det i mitt liv från och med nu. Han hade velat att jag skulle glädjas och ta vara på varje tillfälle som kommer i min väg. Att tacka ja till allt som är bra och utan dåligt samvete tacka nej till allt som inte känns bra.
Nu är jag redo för en nystart. Jag har ingen aning om vad det innebär men jag är redo att omfamna livet igen. Ett steg i taget mot en ljusare framtid. Sakta men säkert finna fast mark under fötterna, komma upp på vägen igen. Vägen framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar