söndag 10 maj 2020

Tacksamhet och glädje

Det är så ljuvligt nu ute i naturen. Träden har fått små ljusgröna löv, olika vårblommor turas om att pryda jorden. Bäcken vid mitt torp porlar så glatt och fågelsången börjar tidigt på morgonen och håller på hela dagen och kvällen. Solen värmer och färgar min hud rödbrun och jag njuter i fulla drag.

Jag har skött om mina planteringar vid torpet, både blommor och bär, och här hemma har jag sått fröer, köpt blomplantor och prytt min lilla trädgård. Jag har fått fyra tomatplantor av min dotter som hon drivit upp från frö och även en squash. Plantorna bär jag in på nätterna än så länge för att det är för kallt för dem än.

Jag gläds åt våren, åt allt som spirar och gror. Jag njuter av ljuset och värmen. Jag är tacksam för mitt hem och mitt torp. Det finns mycket som är fint i mitt liv. Samtidigt har jag noterat att jag håller saker och människor ifrån mej.

Jag fäster mej inte så djupt vid saker och ting. Jag är glad för det jag har men skulle det försvinna så går jag inte under för det. Min skilsmässa för 8 år sedan lärde mig att det är inte värt att bråka om världsliga ting. Lugn och ro blev viktigare än ägodelar och rättvisa. 

När jag sedan förlorade min stora kärlek i cancer, lärde mig livet att  människor kan ryckas bort och jag känner det svårt att fästa mej för  nära någon annan igen. Jag håller gärna armlängds avstånd. Så i dessa corona-tider med social distans fortsätter mitt liv precis som vanligt.

Jag vill inte kalla det avtrubbat, men kanske lite distanserat. När man blivit av med saker och människor man tyckt om och älskat, vill man inte genomlida samma smärta igen. Som det gamla ordstävet säger: bränt barn skyr elden. 

Men kanske, bara kanske, kommer det att ändras med tiden. Det kan komma någon i min väg som kan göra det värt att våga älska igen. Det handlar väl om att leva och njuta här och nu. Något jag faktiskt gör, men det finns fler dimensioner i det. Att inte vara alltför fäst vid prylar tror jag bara är sunt.


Idag fick vi höra i media att poeten Christina Lugn avlidit. Hon myntade ett uttryck som vi alla kan ta till oss. ”Många oroar sig i onödan, men jag glädjer mej i onödan, det är mycket roligare”. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar