Tålamod

Jag är en ganska tålmodig person. Jag är empatisk och tycker om att umgås med olika typer av människor. Det är berikande att utbyta tankar med andra, både nya och gamla vänner. Man lär sig ständigt något nytt om varann.

När det gäller djur och maskiner har jag extra stort tålamod.  Är det en skrivare på jobbet krånglar så ropar dom på mej. Med tiden har jag lärt mig hur de fungerar. Hade en diskussion med vår it-support på jobbet, då han antog att jag var en tant som inte fattade så mycket, och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag har hållit på med datorer och skrivare längre än du levt, lille gosse...

Djur är så försvarslösa och de behöver människors omvårdnad och hjälp. De får mitt hjärta mjukt. Här om dagen när jag lyfte på en säck jord som jag haft ute några veckor, låg där ett gäng maskar kvar på asfalten. Dessa stackare tog jag försiktigt i nypan och bar till mina odlingslådor. Knäppt kanske några tycker, men alla har vi vår roll i naturen.

Jag har inte riktigt samma tålamod med ouppfostrade barn. Jag vet att det inte är deras fel, att det är föräldrarna som inte gjort sitt jobb, men jag blir lätt irriterad på barn som jag märker medvetet utnyttjar sina föräldrars svaga sidor och beter sig illa eller ägnar sig åt känslomässig utpressning. Än värre när vuxna gör det.

Jag har ännu sämre tålamod med vuxna människor som beter sig illa. De vet bättre men de har ingen känsla för vad som passar sig och hur man ska uppföra sig bland folk. Eller så bryr man sig inte. Den senaste trenden är extra korkat - att prata i högtalartelefon ute på offentliga platser. I butiken, på bussen och tåget, på fik och restauranger. Varför?

Kan de vara så att vi är så avtrubbade att vi inte bryr oss om vårt privatliv eller privata samtal? Allt ska väl ändå upp på Facebook... Ibland undrar jag om den andra personen på linjen vet om att alla på hela ICA hör vad de pratar om. Jag tycker det är pinsamt.

Så jag kanske inte är så tålmodig som jag tror, eller så är det dumhet jag reagerar mot. Det är väl egentligen inte min angelägenhet, men jag kan inte låta bli att reagera när jag möter det. Men allmänt folkvett är inte lika allmänt längre.