Vad är din grej?

 Nu är det svamptider igen. Det är så härligt att gå ut i skogen och plocka kantareller, trattisar, karljohan och blek taggsvamp. Olika år har olika mycket eller lite tillgång på de olika svamparna. I år är taggavampen inte så fin och karljohan är sällsynta. Kantareller finns alltid men ibland mer och ibland mindre.

Man får också vara beredd på konkurrens från rådjur, vildsvin, människor och i år även skogsavverkning. Det har tagit mej många år och många fruktlösa skogsrundor innan jag hittat mina ställen. Så även om det är lättplockat nu har det varit en snårig väg dit.

Lite som i livet tänker jag. Man måste söka sin egen väg emellanåt, gå på nya stigar jag inte gått förut. Utforska ny mark, våga prova och utmana mig själv. Kanske hittar jag något nytt jag gillar, kanske inte. Men jag vet ju inte det förrän jag provat.

Det är också så att det man är bra på ser enkelt ut för de som står bredvid och tittar på. Men de vet inte vilket jobb det kan ha varit i förberedelser för att bli så där bra. Man blir bra på att plocka svamp om man tränar i 25 år. Att ha ett genuint intresse för naturen och de delikatesser som växer där, helt gratis att hämta, hjälper förståss till.

Det som fångar ditt intresse fångar dig och ditt fokus. Därför behöver vi vara selektiva i vad vi intresserar oss av. Berikar det mitt liv? Gör det mig glad? Är detta något jag vill fortsätta hålla på med? Kan jag svara ja på dessa frågor så är det bara att köra på!

Fastna inte i något som inte är bra för dej, som gör ditt liv och din livskvalitet sämre. Fundera på vad du tycker om, inte vad som är på modet just nu, eller vad din kompis gillar. För att bli nöjd i livet - vilket för övrigt är ett underskattat tillstånd - måste du bemöda dig att hitta DIN grej.

Att lösa problem

 Jag tycker det är kul med tekniska prylar och att kunna lösa problem när de uppstår. Att få igång en krånglande maskin ger mej en tillfredsställelse av att kunna själv. Det är inte alltid jag vet hur jag ska fixa problemet men jag är inte rädd för att prova mej fram tlls det funkar.

Jag har ett antal baskanaler till min tv via antennuttaget, min hyresförening har ett avtal med Comhem och 10 kanaler ingår i hyran. Nu ska sändningarna övergå från analoga till digitala. Så då måste man ställa om sin tv för att ta emot dem. Det var lite klurigt.

Enligt informationen från Comhem skulle man ändra mottagningen från analog till digital, göra en ny kanalsökning och sen skulle det vara klart. Men min tv hade inte det valet. Jag ändrade några parametrar och gjorde en sökning. Inget resultat. Vad gör jag nu?

Då tänkte jag en stund, och ändrade input från antenn till kabel, och vips hittade jag alla digitala kanaler! Toppen! Precis som när jag fick hjälp av dotterns pojkvän att installera min cromecast. Det gällde också att byta inputkälla så att tv:n hittade cromecast-puckens ingångskabel.

Lite stolt över mig själv att jag kunde klura ut detta själv, även om det egentligen bara var logiskt tänkande av det jag hade lärt mig förut. Men detta är kanske en av mina styrkor. Att kunna sätta samman information och tillämpa den på ett annat sätt för att lösa problem.

För problemlösning är en av de saker jag går igång på. Jag gillar utmaningen i att lösa saker som krånglar eller inte fungerar. Då kan jag  vara ganska tålmodig. Inte bara med saker utan även med människor och arbetsuppgifter. Jag har ett bra jobb där jag får utlopp för allt detta, både med människor och maskiner.

Tjock och ful / smal och snygg

 Jag har alltid kämpat med min vikt. När jag föddes vägde jag 5,3 kilo och hela min uppväxt var jag stor. I skolan fanns det barn som retades men jag kan inte säga att jag var mobbad, jag hade många vänner också. Men jag var ytterst medveten om att jag var tjock. Då visste jag inte heller vad jag skulle göra åt det. 

Som vuxen har jag försökt ett antal dieter och träningsprogram och det funkar ett tag och jag har tappat många kilon, men så fort jag slappnar av och börjar äta vanlig mat så har jag gått upp allt igen. Det är en livslång kamp om man ska behålla sin viktnedgång, eftersom min kropp hela tiden vill tillbaks till sitt normalläge, som är storlek större.

Mitt problem är väl att jag älskar mat. Jag gillar att laga mat och att äta mat. Alldeles för mycket mat. Godis, kakor och annat sött är inte mitt problem, det kan jag lätt leva utan, men mat måste man ha och att få en sund balans mellan vad jag äter och vad jag gör åt går liksom inte att hitta.

Jag är också en känslomässig ätare. När jag är ledsen äter jag, när jag är glad äter jag, mat fyller mer än magen. Mat och känslan av mättnad fyller även ett känslomässigt behov. Det är också en trevlig sysselsättning, att laga mat och äta mat. Det är en kamp genom livet att försöka förneka sig det man vill och gillar.

Så därför blir det en ständig strid med kroppen och sinnet, min vikt pendlar upp och ner genom åren och jag har kläder i min gardrob i alla storlekar. Jag är ständigt missnöjd med hur min kropp ser ut och jag har blivit så trött på att ständigt kämpa och försöka hålla vikten nere.

Lägg därtill samhällets idéer om vad som är snyggt och fult. Jag minns med sorg en kommentar jag råkade höra för många år sedan någon säga om mej till någon annan: ”hon har ett sött ansikte, synd att hon är så tjock”. 

Tjock är ful, smal är snygg. Så är normerna även om en del vill hävda motsatsen. Att man skulle vara fri att se ut hur man vill bara man mår bra, det är inte så verkligheten ser ut. Titta bara på kommentarerna när någon har gått ner i vikt och visar upp sitt nya smala jag. Snygg, vacker, fin, läcker - ja de positiva orden haglar. Då tänker den tjocka att jag är motsatsen och självkänslan sjunker ännu mer. Man visar aldrig upp en bild på sig själv där man stolt berättar att man har gått upp 20 kilo...

Jag vet att vi är många som kämpar med vikten, självbilden och självkänslan. Det dåliga samvetet jagar oss ständigt. Vi borde äta mindre, äta nyttigare, träna mer. Varför gör jag inte det då? Jo man orkar ett tag, några år i bästa fall. Sen kommer orken ta slut och man tappar lust och inspiration. 

Men nu har jag varit med om så mycket elände i livet att jag helt ärligt skiter i hur jag ser ut och vad jag väger. Jag är samtidigt nöjd med allt fint jag fått uppleva och det kan inget ändra på. Livet är inte på något sätt slut men det är en ny fas med fokus på andra värden än det yttre. Jag vet att jag är en snäll människa och det är gott så. Jag småler åt det engelska visdomsordet: ”Never trust a skinny chef”.

sista dagen på semestern

Så blev det söndag kväll den tredje semesterveckan. I morgon återgår jag till jobbet och vardagen. Även om det varit underbart att få vara ledig, ska det ändå bli kul att komma tillbaks till arbetet och arbetskamraterna. Jag saknar gemenskapen och den goda stämning vi har oss emellan.

Jag har verkligen njutit av min semester. Inte haft ett späckat schema utan tagit mig tid för att vila och koppla av. Besökt släkt och vänner, pysslat i torpet, läst böcker, solat och ätit ute ibland. Vädret har varit blandat men jag är nöjd och har fått mer sol än regn. Det har varit en fin semester.

Som styrelseledamot i föreningen Djurens Vänner Värnamo har jag också kunnat åka ut på en del uppdrag. Föreningen får meddelanden via vår Facebooksida om olika händelser som vi försöker lösa. Det handlar om upphittade katter, kattungar, omplaceringar och även påkörda katter. Vi kan med hjälp av privatpersoner och andra föreningar lösa problemen, eftersom vi ännu inte har någon organisation för att göra detta inom föreningen.

Det känns fint att kunna hitta ett nytt hem till en katt vars matte avlidit, att hämta ett gäng kattungar vars mamma blivit överkörd  och köra dem till ett katthem eller lägga ut om en upphittad avliden katt och ägaren får ett avslut i sitt letande och oron. Ja det är mest katter det handlar om. Det finns ett helt annat skyddsnät för bortsprungna hundar.

Nu njuter jag av de sista timmarna av söndagen, denna dag som varit den i särklass varmaste dagen. När jag satte mej i bilen i eftermiddags visade termometern +42 grader. Helt otroligt för att vara Sverige i augusti! Jag njuter verkligen men det gick inte att sitta i solen långa stunder idag. Det blev helt enkelt för varmt. Det är inte många dagar per år man kan säga det.

Jag har fyllt på i min minnesbank med dessa härliga sommardagar. Ljumma kvällar när man kan ha öppen dörr tills man går och lägger sej. Doften av grillat över kvarteret, ljudet av musik hos någon granne, långa samtal om livet med vänner, sovmorgnar, filmkvällar, mina plantor som blommar och bär frukt. 

Allt detta får jag leva på under hösten och vintern. När kylan smyger sig på, kvällarna blir mörkare och jag kan mumsa på egenodlade tomater, squash, kryddgrönt, äpplen, krusbär och rabarber. Nu börjar svampsäsongen ta fart på riktigt så det blir nästa projekt att sysselsätta mig med. Livet är gott även om jag saknar min livskamrat. Men det är en saknad jag får leva med.  

Livets nöjesfält

Så blev det söndag kväll den andra semesterveckan. Mitt liv går ofta i 120 knyck och hela denna vår har varit exeptionell med coronaviruset som överskuggar våra liv. Att försöka förhålla sig till det och till våra medmänniskor. Att hantera människors irrationella beteenden och reaktioner runt situationen. Det har tagit energi.

Så denna ledighet behöver jag verkligen. Att få sakta ner och hinna ifatt mig själv och mina tankar. Det är många poletter som ramlat ner och fallit på plats. Jag har fått flera aha-upplevelser när jag väl fått tid att fundera. Det känns så gott och styrker mej som individ ännu mer.

Det är så lätt att tappa bort sig själv när man hela tiden ser till att man är fullt sysselsatt. Det kan vara många orsaker till att man håller sig upptagen, det kan vara en flykt, en tröst, en bekräftelse. Jag behövde lite tid att stanna upp och titta på mina motiv och varför jag gör och tänker som jag gör.

Inte så att jag är klar med mina processer, kanske blir jag aldrig klar, för så länge man lever utvecklas man. Såvida man är villig att lära och växa. Jag tycker i alla fall det är spännande att analysera händelser och känslor och försöka se samband och bakomliggande orsaker.

Livet är en berg- och dalbana, med hisnande svängar och backar, skrämmande ibland och helt fantastiskt ibland. Jag kan i alla fall konstatera att långtråkigt har jag inte. Även om jag kan bli rädd och osäker ibland så vill jag ändå tro att jag kommer fram hel och hållen i mål så jag kan kliva på nästa resa.

Blir det en karusell, en slänggunga, ett pariserhjul eller fritt fall? Det har jag ingen aning om. På livets nöjesfält finns det både hemska och härliga upplevelser. Men jag vill för allt i världen inte gå hem och stänga dörren. Jag vill uppleva mycket mer!