Så blev det söndag kväll den andra semesterveckan. Mitt liv går ofta i 120 knyck och hela denna vår har varit exeptionell med coronaviruset som överskuggar våra liv. Att försöka förhålla sig till det och till våra medmänniskor. Att hantera människors irrationella beteenden och reaktioner runt situationen. Det har tagit energi.
Så denna ledighet behöver jag verkligen. Att få sakta ner och hinna ifatt mig själv och mina tankar. Det är många poletter som ramlat ner och fallit på plats. Jag har fått flera aha-upplevelser när jag väl fått tid att fundera. Det känns så gott och styrker mej som individ ännu mer.
Det är så lätt att tappa bort sig själv när man hela tiden ser till att man är fullt sysselsatt. Det kan vara många orsaker till att man håller sig upptagen, det kan vara en flykt, en tröst, en bekräftelse. Jag behövde lite tid att stanna upp och titta på mina motiv och varför jag gör och tänker som jag gör.
Inte så att jag är klar med mina processer, kanske blir jag aldrig klar, för så länge man lever utvecklas man. Såvida man är villig att lära och växa. Jag tycker i alla fall det är spännande att analysera händelser och känslor och försöka se samband och bakomliggande orsaker.
Livet är en berg- och dalbana, med hisnande svängar och backar, skrämmande ibland och helt fantastiskt ibland. Jag kan i alla fall konstatera att långtråkigt har jag inte. Även om jag kan bli rädd och osäker ibland så vill jag ändå tro att jag kommer fram hel och hållen i mål så jag kan kliva på nästa resa.
Blir det en karusell, en slänggunga, ett pariserhjul eller fritt fall? Det har jag ingen aning om. På livets nöjesfält finns det både hemska och härliga upplevelser. Men jag vill för allt i världen inte gå hem och stänga dörren. Jag vill uppleva mycket mer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar