Barn och vuxna

 Har tillbringat lördagen med min dotter. Det är så fantastiskt att ha så fin kontakt med henne. Hon är så klok och det är så givande att samtala med henne. Sakta men säkert utvecklas både vi och vår relation från mamma-barn med ett ensidigt omhändertagande från mammans sida, till en vänskapsrelation, jämbördig och ett givande och tagande av erfarenheter och tankar.

En sådan relation kommer dock inte av sig själv. Det börjar redan från början när föder fram sitt barn, börjar amma, byta blöjor och vakta den lilla dygnet runt. Då byggs banden upp och när barnen växer upp så måste man engagera sig i deras liv, deras intressen och ha en ständigt pågående dialog.

Inte prata förbi dem, ovanför deras huvuden, utan ta med dem i samtalen, lyssna och respektera dem. Behandla dem som tänkande människor, inte nedlåtande eller förringande. Deras åsikter är viktiga även om de självklart inte alltid kan få allt de vill. Men att bli lyssnad på är betydelsefullt, både för barn och vuxna.

Något som också har varit viktigt för mig är att aldrig göra mig lustig över barnen. Något de sagt eller gjort som kanske roar oss vuxna men som är pinsamt för barnen. Avslöja aldrig sådant för andra, barnet själv får berätta om det vill. Jag var själv med om det som barn och det är sådant som lämnar spår, inga bra sådana.

En relation som byggs på ömsesidig kärlek, omsorg, respekt och omtanke blir stabil. Man får inte vackla i detta, då kan bygget få sprickor. Att vara konsekvent är särskilt viktigt i relationen med barn. De behöver en stadig grund man kan lita på. 

Jag är lyckligt lottad som fått bygga en harmonisk relation med båda mina barn, i ömsesidig kärlek och respekt. Att bry sig om utan att lägga sig i. Det är inte självklart att det blir bra även om man anstränger sig till det yttersta. Ibland händer saker som gör att det spricker. Ibland hjälper det inte att man gjort sitt bästa. Men man kan inte göra mer än så, och allt är inte alltid under min kontroll.

Att acceptera att man inte kan styra allt är också en del i att vara vuxen, om än en smärtsam del. Dåliga saker händer bra människor, så är det i livet. Livet drabbar oss med olika saker men man får försöka förhålla sig till allt detta och fortsätta vara en så bra människa man bara kan vara. Trots allt.