En timme hit eller dit

 Äntligen normaltid! Denna galenskap med att ställa om klockan, ta bort en timme i ena änden och lägga till den i den andra, för att ett halvår senare göra det motsatta. Man tjänar ljus, säger man. Kanske det men i fel ände för oss som är kvällsmänniskor.

Det är jättesvårt att bli tvungen att gå upp en timme tidigare och försöka somna en timme tidigare hela våren och sommaren. Jag har nog en stark inre klocka och jag vänjer mig aldrig. En timme kanske de flesta tycker är löjligt, men inte för mig.

Konstigt nog klarade jag tidsomställningen galant när jag reste till Australien. Men det är kanske för att det är ”rätt” håll. De ligger 10 timmar före, så jag fick vara uppe på natten och sova på dagen. Det finns också lite knep för att lura kroppen på tiden.

Redan när jag stiger på planet i Sverige, ställer jag om min klocka till Australiensisk tid. Så att jag under hela resan (som tar ett och ett halvt dygn med mellanlandning) har koll på tiden på min slutdestination. Det är också lättare att hålla sig vaken på natten och sova framåt småtimmarna, tycker jag.

Jag har inga problem med att sova på planet, det är stora fina plan på såna långresor, man har en egen tv-skärm med massor av filmer och serier, all servering ingår i biljetten (all inclusive) och de frågar hela tiden om man vill ha något att äta, något att dricka, i alla fall med det flygbolag jag flög med.

Jag reste dit senast nu i januari i år och kom hem i grevens tid. Bara ett par veckor senare stängde de gränserna in och ut ur landet pga corona. Det är många asiater i Australien och det var från det hållet som viruset kom från början.

Så nu har vi ingen aning om när vi kan ses nästa gång. Tanken är att de ska komma hit nästa år, och vi får verkligen hoppas att denna pandemi är historia då. Den psykosociala skada människor lidit är snart svårare än den fysiska. Det är inte för inte som isolering är det hårdaste staffet en brottsling kan få.

Mina bästa appar

 Jag minns när Facebook kom till Sverige 2006 och jag gick med 2008. Det var jättespännande och plötsligt hittade man gamla vänner som man förlorat kontakten med. Senare kom Instagram och jag gick med där också. 

Efter det har det dykt upp ett antal sociala nätverk och jag skaffade både Twitter och Linkedin. Men sedan har jag valt att avstå. Snapchat och Viber till exempel och det snaste, Tiktok. Sen finns ju alla dessa dejtingsajter som en del tycker jag borde prova. 

Men jag har istället valt lite andra appar som jag tycker är intressanta. Birthday som visar när någon fyller år. Gravar som visar var folk är begravda. Blixtvakt talar om var åskovädret finns, Flightradar 24 visar alla flygplan i världen och du kan följa en specifik flight och se om de håller tidtabellen.

Nu när jag har en cromecast till min TV så har jag diverse appar för att se på TV. Netflix och Disney+ är mina favoriter men de flesta TV-kanaler har en play-app så man kan se på sitt favoritprogram när man vill. Annars har jag ett tiotal tv-kanaler via en kabel i väggen som ingår i hyran.

ICA-appen använder jag nästan dagligen. Jag skriver min inköpslista där, kollar in extrapriserna, stammispriserna och andra erbjudanden. När jag valt min favoritbutik så hamnar mina varor i inköpslistan i butiksordning. Snabbt och smidigt att handla!

Dessutom finns det ett fantastiskt receptregister att hämta inspiration från. Det var längesedan jag lagade mat exakt från ett recept, nu är det mer idéer för min matlagning men man behöver lite nya influenser emellanåt. Jag tycker det är roligt att laga mat och trots att det oftast bara är till mej själv så ska det vara fint och gott.

Sen har jag ju en app för min blogg. Jag skriver texten i Pages och sedan publicerar jag den i Blogger. Jag har bloggat sedan 2013 och nu är det en tradition varje söndag att sätta mig ner och skriva. Ibland har jag en idé som jag funderat på länge, ibland får det bara komma till mej när jag börjar skriva. Och på något märkligt sätt gör det alltid det.

Bloggen är främst för min egen skull. Att skriva ner mina tankar hjälper mej att sortera och få det ur mitt system liksom. Jag grubblar mindre när jag skrivit av mig. Jag bearbetar och analyserar. Om jag sedan kan hjälpa eller inspirera någon annan samtidigt, är det en förmån. 

Om framtid och saknad

 Jag behöver roliga saker att se fram emot. Det behöver vi alla och kanske extra mycket nu i tider som dessa. Det är mycket som blivit inställt, uppskjutet och flyttat pga corona. Till slut blir man less och behöver göra något, men med vett och sans och distans.

Jag har fått semester i slutet av november, då ska jag resa upp till norrland och hälsa på min syster med familj. Det ser jag verkligen fram emot. Jag har tänkt ta tåget men det går inte att boka biljetter ännu, eftersom SJ inte vet hur banarbetet ser ut... 

Tycker de borde ha en mer långsiktig planering än en månad, jag vill planera mitt resande nu. Det är en del av nöjet med att resa - att planera. Det är ju lite att ordna med, hur jag tar mig till stationen och när jag ska hämtas på stationen i Sundsvall.

Men innan dess ska jag hinna med en klassträff, en tjejkväll, pappas 92-årsfirande och en fest med arbetskamrater. Jag behöver ljuspunkter att se fram emot, även om jag också uppskattar en hel dag ensam hemma.

Det kommer stunder när jag saknar min partner mer än vanligt. Fredagskvällar tex, när vår rutin brukade vara att handla tillsammans efter jobbet, sen lagade jag mat, vi åt, han diskade och sen la vi oss i varsin ände på soffan och tittade på en film.

Det var inget märkvärdigt men vi var tillsammans. Jag kan sitta i soffan och stirra på hans tomma plats och sörja en stund. Sen måste man rycka upp sig och se att man har fortfarande bra saker i livet och roliga saker att se fram emot.

Ibland går jag till kyrkogården men inte alls lika ofta som förut. Jag blir mest arg när jag kommer dit och läser hans namn på stenen. Arg att han är borta, arg att min kärlek togs ifrån mig, arg att min framtid försvann med honom. Men vem ska jag vara arg på?

Det finns inget utlopp för det, för frustrationen. Så man får jobba på att låta den energin transfereras till något mer positivt. Jag har mina barn, som ger mig mening, jag har min släkt och mina vänner. Jag har ett bra jobb med trevliga arbetskamrater och jag har ett fint litet radhus med en lagom stor trädgård.

Saknaden finns mitt i det också och så får det vara. Den som förlorat någon man älskar får lära sig att leva med det. Så länge man minns den som gått bort kommer man sakna. Och den man älskar vill man aldrig glömma, det minnet vill man vårda.

Tankar om tankar

 Jag har odlat svarta tomater i år. Det var första gången och det var väldigt spännande när den första mognade och jag kunde smaka på den. Jag delade den och blev lite förvånad, för den var alldeles ljusgul inuti. Men den smakade precis som en vanlig tomat.

Mina tankar seglade vidare och jag funderade på oss människor. Vår utsida speglar inte alltid vår insida, vi kan dölja mycket under ytan. Men vi är alla människor, med alla våra erfarenheter och egenheter. Vårt inre bagage syns inte alltid, vi försöker vara som alla andra.

Glada, nöjda, lyckade, med allt i livet på plats. Men hur många av oss har verkligen det? Det är alltid någon lös del som ligger och skramlar i asken som vi stoppat undan i vårt inre. Men när vi ser på andra ser vi deras utsida och det verkar som om alla andra har det så bra.

Vi berättar inte för alla om våra funderingar, vår oro och känslan av att inte vara nöjd med livet. Kanske har vi en god vän som vi kan dela allt med och jag hoppas att du också har det. Man behöver vädra allt sådant för att få lite perspektiv. 

Annars är det lätt att tankarna går i cirklar och det kan bli en nedåtgående spiral. Vi kan dra ner oss själva i grubblerier och missmod om vi inte lär oss att styra våra tankar. För det är våra egna tankar och vi kan styra dem. Inte låta dem styra oss.

Nej det är inte alltid så lätt. Gamla mönster och tankebanor bryts inte så enkelt. Man behöver göra medvetna val, öva på att tänka annorlunda och inse att alla människor kämpar med något. Jag är inte ensam. Om vi vågar vara ärliga mot oss själva och andra, kommer vi förstå att det är så.

Våra livsresor ser olika ut och vi kan fnysa åt andras problem som vi själva inte tycker är något. Vi kan tycka att andra inte förstår oss. Varför inte vara lite mer generös i vårt bemötande av andra människor och samtidigt vara lite mer överseende mot mig själv.

De flesta av oss gör så gott vi kan med det vi har och försöker leva utan det vi inte har. Även om vi tycker att vi saknar en del kan vi trots allt ha ett bra liv. Inte en endaste en av oss har ett fullkomligt, komplett liv. Men i sprickorna kan ljus tränga igenom, det kan det inte om vi bygger oss en mur.