Tröttmössa på

 Varje vår klagar jag och varje vår tvingas vi att ställa fram klockan en timme. Jag trodde vi skulle slippa detta elände nu, men EU kan inte komma överens. Ska länderna få välja tidszon eller ska alla återgå till normaltid? Att tidsomställningen ska avskaffas är klart, men när och hur?

Att länder skulle kunna välja sommartid eller normaltid är befängt. Det finns tidszoner av en anledning och de är noga uträknade efter hur solen går upp och hur länderna ligger i förhållande till varann. Att släppa det fritt och låta alla välja själva blir en total röra med tidszonerna.

Just nu, när ingen reser, är det ett mindre problem, men sedan kommer det bli en kastastrof för flygplatserna till exempel, och för alla resande att hålla reda på tiderna. Varför kan inte normaltiden får vara just vad det är? Normaltid.

Jag är en utpräglad kvällsmänniska och har svårt att gå och lägga mej i någorlunda vettig tid för att få sova i alla fall 6 timmar innan jag måste upp och jobba. Nu måste jag lägga mej en timma tidigare för att orka gå upp en timma tidigare. 

Att gå och lägga sig är en sak, men att kunna somna en annan. När man är pigg som en mört och bara ligger och stirrar i taket, tänker på allt jag skulle kunna ha gjort, försöker tvinga mej själv att sluta tänka och sova istället, spelar spel som sägs vara avslappnande, tankeövingar, nedräkningar, avslappningsövningar... listan är lång.

Men att gå mot sin natur, att kämpa mot det som kommer naturligt, blir bara mer och mer svårt. De säger att man blir mer morgonpigg och kvällstrött när man blir äldre, men än har det inte hänt. Och frågar ni min mamma som är 87 så väntar hon också på det. Hon är lika morgontrött som jag.

Så det är väl bara att vänta på att EU beslutar det enda rätta och slopar sommartiden snarast och bestämmer att normaltid gäller. För alla. Annars får jag väl flytta till Australien. Där får jag sova hela dagen och vara uppe hela natten.

impulstankar och impulskontroll

Det gick en reklamfilm för länge sen om impulstankar. Det var egentligen reklam för ett kreditkort (för det oväntade) men den beskrev den där impulstanken vi alla har mer eller mindre ofta om att göra illa sig själv eller någon annan. I filmen ville han knuffa ner henne från en bro.

Det kan vara att man vill slå till någon, köra bilen av vägen och in i en bergvägg, gå genom isen och fastna där under. Blixtsnabba, destruktiva impulser som man genast kväver. Tack vare en sund impulskontroll. 

Mina impulser handlar mest om att säga saker som man inte borde säga. När någon går runt i affären och pratar i högtalartelefon har jag sån lust att ropa in i luren ”du vet väl om att hela ICA hör vad du säger?” När jag blir upprörd på nån är det allt annat än snälla saker jag vill säga.

Men jag biter ihop och skärper till mej. För jag har lärt mig att man ska ställa sig själv tre frågor innan man säger något. Är du helt säker på att det är sant? Är det du tänker säga bra eller dåligt? Har personen  nytta av det jag vill säga och behöver jag verkligen säga det?

Det var filosofen Sokrates (han levde år 469-399 f.kr.) som gjorde detta tankefilter.”Om det du vill berätta för mig inte är sant, inte är bra och inte ens är användbart, varför skulle jag då vilja höra det?” var hans sammanfattning.

Det är ett bra filter när vi pratar med varann och om varann. Även när vi läser saker på sociala media och så gärna vill kommentera eller dela. Att urskilja vad som är viktigt och vad som är källan till informationen. Inte genast rusa iväg impulsivt utan ha lite kontroll på vad vi gör och säger. 

I natt jag drömde...

 Jag är inne i en period just nu när jag drömmer väldigt livligt och verkligt. Jag drömmer i färg, till och med nyanser av färg, och jag minns vad jag drömt när jag vaknar. Sen bleknar drömmen under dagen, men så kommer en ny dröm.

Jag drömmer mycket om olika människor som jag haft någon sorts relation med. En del är döda nu, andra har försvunnit ur mitt liv av andra anledningar. Men i drömmen är de med precis som förr. Det känns helt i sin ordning när jag drömmer, men det känns jättekonstigt när jag vaknar.

Jag drömmer också om platser och nu senast om mitt barndomshem. Det såldes för tio år sen men i drömmen bodde jag där nu. Det fanns ett garage där med platt tak, och som tonåringar klättrade jag och mina kompisar upp där ibland och låg och spanade på folk som gick förbi.

Vi tjejer spanade förståss på killar och vi var duktiga på att känna igen de olika mopedernas läte. Vi visste vem som kom innan vi såg dem. De kunde inte se oss, eftersom vi låg och tryckte på taket. Ja det var tider det!

Drömmar är märkliga, de presenterar en verklighet som känns helt normalt i drömmen, men totalt främmande när man vaknar. Man undrar vad som pågår i det undermedvetna, om det är saker man behöver bearbeta men inte tagit itu med. När en människa är ute ur mitt liv kan man tro att det bara är att släppa och gå vidare.

Men så enkelt är det inte alltid. Särskilt om människan i fråga varit närstående eller om uppbrottet varit svårt. Det är som om hjärnan fortfarande har oavslutade relationer. Men det är väl kanske därför man drömmer. Att bearbeta sådant som man inte kan göra i det vakna.

Sen får jag samtidigt lita på att drömmarnas syfte är just att hantera sådant som är svårt eller omöjligt att hantera. Det sägs ju att drömmar hjälper oss sortera känslor och händelser, men att hjärnan spinner ihop en väv av berättelser för att bringa sammanhang i allt. Och om man inte får sova och drömma lär man bli tokig.

Oftast är det ju ändå så att man inte minns sina drömmar, eller bara minns den sista drömmen man hade innan man vaknar. Egentligen är själva storyn i drömmen inte särskilt viktig, utan det är känslan man har som kan vara något vi behöver jobba med. Hjärnan är förunderlig och det är mycket vi inte förstår eller kan förklara hur den funkar.

Besegra det onda med det goda

 Man läser så mycket om näthat och digital mobbning. Kändisar, politiker, så många blir utsatta för okända människors påhopp och elaka kommentarer på sociala media. För mej är det obegripligt hur människor kan göra så mot varann. Vad får man ut av det?

Det är som om man inte förstår den skada och smärta som ord kan åstadkomma. Men psykisk misshandel är lika svårt att utstå som fysisk. Det lämnar sår som aldrig läker. Även om blåmärken bleknar och den som förnedrar någon verbalt försvinner, så kommer känslorna stanna kvar i själen.

Men det finns också goda krafter på nätet. Många är snälla och vänliga mot varann. Det finns uppmuntran och medkänsla mellan vänner och bekanta. Vi behöver ignorera och blockera nättrollen och fokusera på allt gott som vi ser.

Jag har skapat ett nytt instagramkonto för min matlagning, nu när jag lagar specialkost utan gluten, stärkelse, mejeriprodukter och socker. Det är ett öppet konto och jag har fått flera följare som jag inte känner. Jag blir glatt överraskad över de positiva kommentarer jag får från helt okända människor.

Det finns hopp om mänskligheten, hopp om att alla goda krafter kommer att kväva de onda. Tillsammans kan vi verka för att fylla nätet med godhet och omtanke. Vi måste vara uppmärksamma och källkritiska när vi läser saker på nätet. Så mycket är osanningar och virus. Tro inte på allt du läser!