Det gick en reklamfilm för länge sen om impulstankar. Det var egentligen reklam för ett kreditkort (för det oväntade) men den beskrev den där impulstanken vi alla har mer eller mindre ofta om att göra illa sig själv eller någon annan. I filmen ville han knuffa ner henne från en bro.
Det kan vara att man vill slå till någon, köra bilen av vägen och in i en bergvägg, gå genom isen och fastna där under. Blixtsnabba, destruktiva impulser som man genast kväver. Tack vare en sund impulskontroll.
Mina impulser handlar mest om att säga saker som man inte borde säga. När någon går runt i affären och pratar i högtalartelefon har jag sån lust att ropa in i luren ”du vet väl om att hela ICA hör vad du säger?” När jag blir upprörd på nån är det allt annat än snälla saker jag vill säga.
Men jag biter ihop och skärper till mej. För jag har lärt mig att man ska ställa sig själv tre frågor innan man säger något. Är du helt säker på att det är sant? Är det du tänker säga bra eller dåligt? Har personen nytta av det jag vill säga och behöver jag verkligen säga det?
Det var filosofen Sokrates (han levde år 469-399 f.kr.) som gjorde detta tankefilter.”Om det du vill berätta för mig inte är sant, inte är bra och inte ens är användbart, varför skulle jag då vilja höra det?” var hans sammanfattning.
Det är ett bra filter när vi pratar med varann och om varann. Även när vi läser saker på sociala media och så gärna vill kommentera eller dela. Att urskilja vad som är viktigt och vad som är källan till informationen. Inte genast rusa iväg impulsivt utan ha lite kontroll på vad vi gör och säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar