Jag är inne i en period just nu när jag drömmer väldigt livligt och verkligt. Jag drömmer i färg, till och med nyanser av färg, och jag minns vad jag drömt när jag vaknar. Sen bleknar drömmen under dagen, men så kommer en ny dröm.
Jag drömmer mycket om olika människor som jag haft någon sorts relation med. En del är döda nu, andra har försvunnit ur mitt liv av andra anledningar. Men i drömmen är de med precis som förr. Det känns helt i sin ordning när jag drömmer, men det känns jättekonstigt när jag vaknar.
Jag drömmer också om platser och nu senast om mitt barndomshem. Det såldes för tio år sen men i drömmen bodde jag där nu. Det fanns ett garage där med platt tak, och som tonåringar klättrade jag och mina kompisar upp där ibland och låg och spanade på folk som gick förbi.
Vi tjejer spanade förståss på killar och vi var duktiga på att känna igen de olika mopedernas läte. Vi visste vem som kom innan vi såg dem. De kunde inte se oss, eftersom vi låg och tryckte på taket. Ja det var tider det!
Drömmar är märkliga, de presenterar en verklighet som känns helt normalt i drömmen, men totalt främmande när man vaknar. Man undrar vad som pågår i det undermedvetna, om det är saker man behöver bearbeta men inte tagit itu med. När en människa är ute ur mitt liv kan man tro att det bara är att släppa och gå vidare.
Men så enkelt är det inte alltid. Särskilt om människan i fråga varit närstående eller om uppbrottet varit svårt. Det är som om hjärnan fortfarande har oavslutade relationer. Men det är väl kanske därför man drömmer. Att bearbeta sådant som man inte kan göra i det vakna.
Sen får jag samtidigt lita på att drömmarnas syfte är just att hantera sådant som är svårt eller omöjligt att hantera. Det sägs ju att drömmar hjälper oss sortera känslor och händelser, men att hjärnan spinner ihop en väv av berättelser för att bringa sammanhang i allt. Och om man inte får sova och drömma lär man bli tokig.
Oftast är det ju ändå så att man inte minns sina drömmar, eller bara minns den sista drömmen man hade innan man vaknar. Egentligen är själva storyn i drömmen inte särskilt viktig, utan det är känslan man har som kan vara något vi behöver jobba med. Hjärnan är förunderlig och det är mycket vi inte förstår eller kan förklara hur den funkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar