Källkritik och självkritik

 Jag upphör aldrig att förvånas över hur människor kan tro på saker de ser och läser på sociala media utan att kritiskt granska informationen. Är det sant? Vem kommer detta ifrån? Vad kan vara syftet med att sprida denna information?

Än värre om man delar vidare desinformation och sprider osanningar - och i värsta fall virus - vidare. Bara för att man inte är källkritisk. Virus kan cirkulera på nätet med samma innehåll i flera år. Konstigt att man inte har uppfattat det.

På samma sätt som vi alla behöver vara källkritiska på det vi läser och delar på nätet behöver vi vara lika självkritiska på det vi skriver ut om oss själva på sociala media. Inte allt är lämpligt att dela med alla andra. Det är fint att vara personlig men vissa saker bör hållas privat.

Sen kan man dela saker, som jag gör här i min blogg, i syfte att kanske kunna hjälpa någon annan som tänker eller känner som jag, eller som går igenom något av det jag gått igenom. Kraften i igenkänning och tillhörighet är stor.

Det är mycket som ändrats i våra liv denna långa tid med en pandemi och vårt behov av internet har vuxit lavinartat. I spåren av detta ökar även lurendrejerier, rövarhistorier och annat elände som florerar på nätet. Målgruppen har vuxit och vår tid på nätet har ökat.

Så tyvärr måste man vara misstänksam mot saker som låter märkligt eller för den delen verkar för bra för att vara sant. För då är det förmodligen så. Det är så tråkigt att vissa personer utnyttjar vår välvilja att tro andra om gott. 

Men världen är inte alltid en trygg plats. Varken ute i verkligheten eller ute på nätet. Man får vara försiktig och hålla koll åt både vänster och höger. Så vi behöver hjälpa varann med att skydda varann, så genom att vara försiktiga och inte ge tillfälle till någon att utnyttja någon annan.

Gröna fingrar

 Så blev det då äntligen sol och värme. Och helg dessutom. Jag var förberedd med jord, lecakulor, krukor, plantor och fröer och gav mej i kast med att plantera. Gräslöken och timjan hade överlevt vintern men nu fick de ny jord och ansades innan de åkte tillbaks i sina krukor.

Dill och salvia har jag frösatt och i helgen köpte jag några spännande plantor, rosmarin, lila blomsterbasilika, grön basilika, citronverbena och curryört. Dessutom några Mårbacka-pelagonior och småblommiga penséer till blomlådorna. 

Jag har också planterat tre liljelökar, ska bli spännande att se om det blir något av det. Blomjorden tog slut, så jag får fortsätta en annan dag med att så frön av ackleja och ringblomma i de stora krukorna. Jag har också planterat gula ärtor, som kommer bli ärtskott.

Några krukor och en pallkrage är fortfarande tomma. De väntar på tomatplantor av olika sort, färg och växtsätt. Men än är det för tidigt att sätta ut dem. Jag måste också skaffa persilja, det är ett måste, men har inte bestämt mej för om jag ska så frö eller köpa en färdig planta.

Det blev även en skön stund i solstolen, i lä i mitt soliga hörne. Är så tacksam för mitt lilla radhus, jag trivs så bra här. Trevligt område, trevliga grannar och lugnt och skönt. Men nu måste jag nog ut och täcka över mina nya plantor så de inte dör av chocken de första kyliga nätterna.

Äkta känslor

 Jag läste en text om en kvinna som förlorade sin man. Hon brottades med alla känslor som sköljer över en. Sorg och ilska är de starkaste i början. Gråtande vände hon sig till sin pappa och frågade: Varför är det så svårt? Han svarade: För att det var äkta.

Vi fick inte så många år tillsammans, jag och Johnny, men det var äkta. Känslorna var äkta, gemenskapen och omsorgen var äkta. När man lever nära en människa som kämpar för sitt liv så får man en närhet som är starkare än något annat.

Jag kunde ha gått men valde att stanna. Ett val jag inte ångrar. Jag lärde mej så mycket om äkta kärlek, om mej själv, om sjukvården i allmänhet och cancer i synnerhet. Jag är den jag är idag tack vare vår kärlek. För det är jag honom evigt tacksam.

Saknaden blir nog aldrig mindre, men det blir allt lättare att leva vidare. Jag känner harmoni i mig själv och i år fokuserar jag på att må bra och försöka bli av med några av alla kilon jag lagt på mej när jag tröstätit och struntat i hur jag ser ut eller hur kroppen mår.

Men allt hänger ihop, det inre och det yttre. Mår jag bra i själen är det lättare att ta itu med kroppen. Jag behöver också lyssna på signalerna som kroppen sänder och inte ignorera dem. Jag behöver lära mej åter igen vad jag behöver och vad som är bra för mej.

För det ändras ju med tiden och åldern. Det som var viktigt för 20 år sen är kanske inte alls det jag behöver nu. Tider kommer och tider går, behov och längtan förändras också. Min tid är nu, precis som den var då. Det är mitt ansvar att veta vad jag vill, för det kan ingen annan veta och ingen annan fixa.

Jag måste själv bygga mitt liv, det gör ingen annan. Jag får ta konsekvenserna av mina handlingar - eller det jag inte gör. Jag får själv ordna så att jag har det bra, mår bra och sköter om mej själv. Det är var enda människa värd.

Påskhelg

 Ännu en påskhelg har passerat och jag har fått vara lite extra ledig fyra dagar i rad. Dagar som jag tillbringat med min syster, svåger och systerdotter. Eftersom vi bor långt ifrån varann vill vi ta vara på tiden vi kan vara tillsammans.

Hon har en sommarstuga som hon övertagit efter våra föräldrar och jag har det lilla torpet strax intill. Vi har öppnat upp våra ställen inför sommaren och det finns alltid projekt att ta itu med. För två år sedan målade jag mitt torp på utsidan, förra året målade jag insidan. I år har jag tänkt måla fönstren.

Men först bygga en ram till blomsterlandet framför trädäcket. De försök att anlägga en rabatt där har inte blivit så lyckade. Då trädgården består av skogsmark, dvs mossa, ljung, blåbärsris och lingonris, så vill rabatten försvinna ner i naturen igen.

Dessutom har fåglarna med stor entusiasm pickat i sig de flesta av de blomfrön jag strött ut. Nu har jag byggt en ram så att jorden stannar kvar och fyra påsar blomfröblandningar har strötts ut innan jag spände upp en fiberduk över hela härligheten så att fröna får gro i fred.

Jag har ställt upp min stora blåa plasttunna under stuprännan för att samla regnvatten att använda för att vattna, diska och spola i toan. Jag har en kassettoa från en husvagn som är mitt dass, då jag saknar vatten, avlopp och el.

Sen finns det som sagt alltid nya projekt att göra. Jag vill sätta kakel på väggen bakom skorstensröret på kaminen, jag vill byta bänkyta på köksön, jag vill hitta en bättre plats för min enda energikälla, fritidsbatteriet. Den behöver jag för att kunna ladda mobilen.

Men vi har inte bara jobbat, vi har varit med våra föräldrar och en dag tog vi en utflykt till västkusten där jag fick visa dem runt på mina favoritplatser utmed Laholmsbukten. Vädret var inte det bästa men det är ändå alltid vackert och mäktigt med havet, stränderna och de gulliga samhällena längs med kusten.

Jag har njutit av min ledighet och känner att jag fått lite återhämtning. Påsken är ju en nästan lika stor mathelg - med typ samma mat - som jul och självklart märks det i butiken. Så det har varit full fart senaste veckan. Nu har jag laddat om och är redo för en ny vecka!