Jag fashineras över djur, jag tittar på djurprogram på tv, jag är engagerad i föreningen Djurens Vänner, som främst räddar hemlösa katter, jag har själv haft både hundar och katter, zebrafinkar, akvariefiskar och en guldhamster.
Jag är en sån där djurvän som vänder på skalbaggen som ligger på rygg och sprattlar, jag bär masken från asfalten till gräsmattan, jag flyttar på paddan som hamnat i rabatten, jag snickrade ihop ett insektshotell och jag byggde ett vinterhus till igelkotten i min trädgård som jag matat hela hösten.
Djur får mej att känna harmoni, i harmoni med livet och naturen. Djur förtjänar respekt och att bli behandlade väl. Jag mår riktigt illa när jag läser om hur djuren som ska bli vår mat behandlas. Varför måste det vara så? Och mer obegripligt, hur kan man göra så?
Hur kan en människa var så ond och elak mot ett försvarslöst djur? Varför har en del människor inga spärrar eller empati när det gäller djur? Man hör om misshandel av katter och hundar, hästar och kor. Våra tamdjur som varit med oss i många tusen år. Som ger oss sällskap och beskydd, arbetshjälp, mat, nöje och närhet.
Djur har också känslor, som ugglan sjunger i Fablernas Värld. Även om de inte kommunicerar med ord som vi, så kommunicerar de ändå. De visar tillgivenhet och trofasthet. De känner det du känner. Är du ledsen vill de trösta, är du sjuk beskyddar de dig.
Just nu är jag utan husdjur. Jag vill ha en hund men det är besvärligt när man är ensam och inte har någon som kan hjälpa till att passa den när man måste iväg och inte kan ta med den. Vi får väl se vad livet har att erbjuda framöver, om inte annat får jag väl vänta tills jag blir pensionär. Då har jag tid, den tid hunden förtjänar.
På mitt förra jobb hade jag lyxen att kunna ha med mej hunden på kontoret. Det funkar inte i en livsmedelsbutk. Men som sagt, man vet aldrig vad som kommer att hända i framtiden. Kanske öppnar sig nya möjligheter, kanske hittar jag en vän som kan hjälpa till.
Tar man sig an ett djur måste man också kunna ta hand om den på bästa sätt. De är helt beroende av sin ägare för att få omvårdnad, mat och husrum. De behöver din uppmärksamhet och din tid. Det du får tillbaks är lojalitet och vänskap, någon som alltid är glad att se dej och vara tillsammans med dej.
Allt levande har sin plats i världen. De har sitt syfte och sin nytta, oavsett om det är djur eller växter. Ibland ställer djur till det för änniskan, speciellt de små. Invasion av myror, getingbo vid ytterdörren, mygg och knott under ljumma sommarkvällar. Det är svårt att gilla men ändå kan man se deras plats i naturen. Alla behövs på sitt sätt.
Precis som vi människor. Vi är olika men vi har alla vår plats och vårt syfte. Vi har olika talanger och färdigheter, vi tycker och tänker olika men vi är alla människor med lika värde. Därför ska vi behandla varann med respekt trots våra olikheter. Vi vet inte vad som rör sig i den andres inre eller vad som är meningen med deras liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar