Drömmar

 Jag tycker det är fascinerande med drömmar. Jag drömmer drömmar varje natt som jag minns när jag vaknar. Fantasifulla drömmar, i färg, men med kopplingar till verkligheten. Allt som dagen går, bleknar drömmen och nästa natt kommer en ny dröm. Det är olika sorters drömmar också.

Vissa är spännande, andra skrämmande, några upprepar samma tema, andra kopplar ihop saker i verkligheten som inte har något samband. En del är kristallklara och stannar kvar i minnet som om det vore verklighet. Andra är bara rätt och slätt märkliga. Man kan drömma om sånt som man inte ens kan drömma om i vaket tillstånd.

Jag håller med Sigmund Freud som forskade om drömmar att de kan ha något att säga oss. Sen gjorde han en hel bok med tolkningar där mycket hade sexuella undertoner, det tror inte jag. Men att vårt undermedvetna bearbetar våra dagliga upplevelser i drömmen är ganska tydligt. Säkert finns det sätt att uttyda drömmarnas betydelse.

Men eftersom drömmarna har väldigt olika karaktär tror jag att man måste försöka förstå dem utifrån det. Om nu drömmar verkligen har ett budskap. Eller vilket tillstånd är vi i när vi drömmer? Är vi typ medvetslösa eller är det hjärnan som har kul med all information vi samlat där, medvetet och omedvetet? Eller är det då vi är i det verkliga livet och vår ”vakna” tid är bara en paus?

Vi befinner oss i sömnens och drömmens värld ungefär 1/3 av dygnet (1/4 om vi sover för lite). Så att tänka sig att denna tid har betydelse är inte så konstigt. Jag kan inte sluta tänka på vad som verkligen händer när vi sover. Vart tar vårt sinne vägen när vi drömmer? Svävar det ut på en resa? Är den resan i en alternativ värld eller bara i vår fantasi?

Det finns flera filmer som spinner på denna idé, till exempel Matrix och Avatar och om man googlar på detta får man ett antal träffar på filmer som handlat om drömmar och att drömma. Det är säkert något som människan funderat på i alla tider. Men vi är fortfarande lika ovetande om drömmarnas betydelse och drömmarnas värld.

Jag tycker i alla fall det är spännande och jag tror absolut att man bearbetar information och ibland löser problem i drömmens värld. Jag tror att det undermedvetna kommer upp till ytan i drömmen och på så sätt kan vi uppleva att vi får svar eller en inblick i en eventuell framtid i drömmen. 

Sen är det upp till oss om vi tar till oss informationen hjärnan ger oss i drömmen, när tankarna får sväva fritt. Vi väljer om vi vill agera eller negligera de tankar vi får i drömmarna. Tankarna är ett virrvarr och det är upp till oss hur vi sorterar informationen, om vi kan använda oss av informationen eller om vi vågar agera på en dröm.

För drömmar är ju ändå våra egna erfarenheter och upplevelser, drömmar är ett sätt för hjärnan att sortera och katalogisera det vi varit med om. Sen spinner drömmarna vidare och skapar en hel story runt en enstaka händelse. Men det sägs att det är så för att vi inte ska bli tokiga. Hjärnan behöver ett sammanhang, ett samband, en röd tråd.

Jag har ett anteckningsblock och en penna på mitt nattduksbord, så om jag vaknar mitt i natten av en märklig dröm så gör jag lite stödanteckningar för att minnas allt när jag vaknar på morgonen. För har jag bara några stödord så brukar hela drömmen komma tillbaks i minnet.

Även om det kanske inte ger mej så mycket information om framtiden eller lösningar på alla problem, så är ändå drömmar en fascinerande inblick i vårt undermedvetna. Undrar om vi nånsin kommer att förstå vad som verkligen pågår i vårt inre när vi sover, när vi drömmer och vilken information som följer med oss in i vakenheten och utan att vi märker det styr våra beslut i vardagen.

Tänk nytt

 När vi stöter på ett problelm eller får bekymmer kan vi bl som proffessor Baltazar, vi funderar och funderar och funderar... våra tankar går runt runt och vi söker lösningar genom att använda oss av våra tidigare erfarenheter. Men det är inte alltid vi lyckas.

För att lösa problem som är skapade med vårt gamla sätt att tänka, måste vi lära oss tänka på ett helt nytt sätt. Det är inte lätt och det kräver att vi tar till oss ny information och lära oss nya saker. Ju äldre man blir ju svårare kan det vara att förnya sina tankar. Det är lätt att fastna i det gamla invanda.

Därför är det viktigt att aldrig stagnera utan ha kvar sin nyfikenhet. Vilja veta, vilja lära sig nya saker, utforska sånt man stöter på. Inte tänka att jag är för gammal för nymodigheter, det är ingen idé. Det är aldrig bortkastat att ta till sig ny i formation. Kunskap är som bekant inte tungt att bära, men det kan bli tungt om man saknar kunskap.

Istället för att tänka att det här klarar jag aldrig, tänk som Pippi, det har jag aldrig gjort, det kan jag säkert göra! Jag brukar tänka ”hur svårt kan det vara?” Och oftast är det ju inte omöjligt. Jag är inte mer korkad än andra så det är inte otänkbart att jag kan lära mej både det ena och det andra.

Hemligheten är att våga försöka. Det kan gå åt pipsvängen, visst kan det göra det, men tänk alla gånger det går vägen - vilken glädje och boost för självförtroendet! För varje gång du vågar försöka och lyckas, ju mer benägen blir du att ta dig an nya utmaningar.

Eftersom du utöver din nyfikenhet, ditt mod och din nyvunna kunskap även har en samlad kunskapsbank sen tidigare, blir du mer och mer trygg med att ta dig an problem du möter. Du blir också mindre benägen att oroa dig, för att du vet att det alltid går att hitta lösningar. Så länge det finns liv, finns det hopp.

Vårsol och bud om krig

 En hel vecka med sol och klarblå himmel gör något med oss människor. Vi blir gladare och piggare, något som verkligen behövs i dessa tider när det utkämpas ett ålderdomligt krig mitt i Europa. Men hur förbereder man sig för en eventuell krissituation i vårt land? Vi har inte haft krig på över 100 år, även om vi påverkades av följderna av både första och andra världskrigen.

I butiken märks det att folk bunkrar upp livsmedel. Konserver, knäckebröd, mjöl, socker och torrjäst hamstras. Jag har alltid haft en tendens till att ha ett lager med mat, både torrvaror och fryst, men jag har redan börjat packa ihop en låda som jag vanligtvis skulle ta med mej till torpet i vår, men jag börjar lite tidigare med att packa ihop det.

Eftersom det bara finns platser i skyddsrum till 61% av befolkningen i Värnamo så tänker jag att i kris kan jag fly ner till mitt torp. Där har jag gasolkök, vedkamin och ett bilbatteri med laddkablar till mobilen. Tar vattnet slut har jag en bäck strax intill. Det ligger väldigt avsides och isolerat så jag tänker att där kan jag vara trygg.

Det känns verkligen väldigt märkligt att ens behöva tänka såhär. Men eftersom jag alltid vill ha en plan, vara förberedd och ha koll så är jag ändå tacksam att jag har en tillflykt i nöden. Allt detta är oerhört tragiskt och skrämmande och fasansfullt, när man tänker på alla de människor som måste fly sitt land i panik, ett land som bombas och skjuts sönder och samman.

Jag fattar inte att sånt här kan hända i dagens moderna samhälle. Och att inget annat land vågar säga emot, utan böjer sig för hoten som ges om vedergällning om man blandar sig i. Självklart förstår jag att länderna vill skydda sig och sin befolkning men ändå är det fruktansvärt att en enda man med ett förvridet sinne ska få styra och ställa.

Med ett beteende som är lika moget som en mobbare i skolan. Eller som Hjalmar Söderberg skrev: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”.

Så en människa som beter sig så är alltså egentligen väldigt liten och ensam. Inte för att det rättfärdigar något alls, men det kanske ändå kan bringa lite logik i allt det ologiska. För det är omöjligt att förstå ett sådant irrationellt beteende och behov av att visa makt i syfte att skrämmas.

Samtidigt måste vår vardag gå vidare. Vi lever våra liv som vanligt mitt i allt det ovanliga. Vi jobbar, äter, sover och solen skiner från en klarblå himmel. Fåglarna kvittrar och vårlökarna tittar upp ur de svarta blomsterbäddarna. Kanske får livet en ny dimension  allt elände. Man får ett annat perspektiv på vad som verkligen är viktigt i livet.

I motgång blir man stark

 Varje torsdag-fredag står jag på ICA och bjuder på smakprovningar. Det är mycket trevligt att få kontakt med kunderna och prata mat. Det passar mej perfekt att kunna dela min tjänst mellan kontoret och detta. Jag är genuint intresserad av mat och smakkombinationer, är ganska bra på näringslära och vad som kan ersättas med vad.

Jag har ofta stammisar som kommer varje vecka och vill veta vad jag bjuder på. Jag väljer inte recepten själv, de kommer förtryckta från ICA men det är alltid relativt enkla recept som vem som helst kan följa. Ibland anpassar jag dem lite för att få det glutenfritt eller laktosfritt, för det är en fråga man får ofta.

Det är viktigt att hålla koll på allergenerna, jag vill ju inte att någon ska må dåligt och bli sjuk. Att ha en födoämnesallergi är en sak, sen är det många andra som äter efter specifika planer, LCHF, vegetariskt, veganskt, GI, SYL, spannmålsfritt, inget fläskkött, stärkelsefattigt. Jag försöker hålla koll så att man kan diskutera alternativ med kunderna.

Det betyder också att jag behöver vara insatt i butikens sortiment. Eftersom jag inte jobbar i själva driften med att packa upp varor i hyllorna tillbringar jag lite tid varje vecka med att spana in vad som finns i hyllorna, speciellt när det kommer in nyheter.

Det är ett personligt intresse att prova nyheter, vilket jag gör ofta. Ibland blir det en ny favorit, ibland blir det en gång och aldrig mer. Men då har jag i alla fall provat och vet vad jag snackar om. Jag känner mej nöjd när jag kan hjälpa en kund hitta nya favoriter.

Förra veckan kom en kund och provsmakade och han var väldigt darrhänt. Han skrattade åt sej själv när han försökte äta från det lilla fatet med den lilla gaffeln och det gick sådär. Jaa, sa han, jag bara skakar men det är inget att göra åt så det är bara att acceptera. Så log han, ryckte på axlarna och svepte en liten mugg med påskmust.

Vilken underbar attityd mot livets prövningar och svårigheter, tänkte jag. Han har ju helt rätt i att det man inte kan förändra får man acceptera, men det kan vara lättare sagt än gjort. Det ligger nära till hands att bli bitter, älta över livets orättvisor och fråga sig varför. Men vem kan ge svar?

Vi har väl alla mött motgångar i livet, mer eller mindre. När det blir stort och tungt och svårt då får man bryta ihop men sen måste man gå vidare. Man får hitta något som gör mig glad och klamra sig fast vid det. Hitta mer som gör livet lite ljusare och fokusera på det. Hämta kraft i naturen, våga visa dej sårbar för familj och vänner.

Ja men hur orkar man, undrar du kanske. Man får kraft i stunden att gå vidare för att det finns helt enkelt inget val. Kom och tänka på den gamla psalmen ”blott en dag, ett ögonblick i sänder” och det är så man får leva sig ut ur krisen, sorgen eller vad det nu är man går igenom. En dag i taget, en sak i sänder. För man kan ju inte bara lägga sig ner och dö, vår livskraft är stark trots allt.

När man fortsätter framåt, ett litet steg i taget, märker man till slut att det går lite lättare. Som man säger, ”fake it until you make it”. Att le och kämpa på mitt i svårigheten är inte lätt i början men det går lättare med tiden. Till slut ler du för att du faktiskt känner glädje och du upptäcker nya saker som gör dej glad. Du gläds också åt det som finns runt dej i vardagen, det självklara ser man i ett nytt ljus. För inget är längre självklart.