En hel vecka med sol och klarblå himmel gör något med oss människor. Vi blir gladare och piggare, något som verkligen behövs i dessa tider när det utkämpas ett ålderdomligt krig mitt i Europa. Men hur förbereder man sig för en eventuell krissituation i vårt land? Vi har inte haft krig på över 100 år, även om vi påverkades av följderna av både första och andra världskrigen.
I butiken märks det att folk bunkrar upp livsmedel. Konserver, knäckebröd, mjöl, socker och torrjäst hamstras. Jag har alltid haft en tendens till att ha ett lager med mat, både torrvaror och fryst, men jag har redan börjat packa ihop en låda som jag vanligtvis skulle ta med mej till torpet i vår, men jag börjar lite tidigare med att packa ihop det.
Eftersom det bara finns platser i skyddsrum till 61% av befolkningen i Värnamo så tänker jag att i kris kan jag fly ner till mitt torp. Där har jag gasolkök, vedkamin och ett bilbatteri med laddkablar till mobilen. Tar vattnet slut har jag en bäck strax intill. Det ligger väldigt avsides och isolerat så jag tänker att där kan jag vara trygg.
Det känns verkligen väldigt märkligt att ens behöva tänka såhär. Men eftersom jag alltid vill ha en plan, vara förberedd och ha koll så är jag ändå tacksam att jag har en tillflykt i nöden. Allt detta är oerhört tragiskt och skrämmande och fasansfullt, när man tänker på alla de människor som måste fly sitt land i panik, ett land som bombas och skjuts sönder och samman.
Jag fattar inte att sånt här kan hända i dagens moderna samhälle. Och att inget annat land vågar säga emot, utan böjer sig för hoten som ges om vedergällning om man blandar sig i. Självklart förstår jag att länderna vill skydda sig och sin befolkning men ändå är det fruktansvärt att en enda man med ett förvridet sinne ska få styra och ställa.
Med ett beteende som är lika moget som en mobbare i skolan. Eller som Hjalmar Söderberg skrev: ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”.
Så en människa som beter sig så är alltså egentligen väldigt liten och ensam. Inte för att det rättfärdigar något alls, men det kanske ändå kan bringa lite logik i allt det ologiska. För det är omöjligt att förstå ett sådant irrationellt beteende och behov av att visa makt i syfte att skrämmas.
Samtidigt måste vår vardag gå vidare. Vi lever våra liv som vanligt mitt i allt det ovanliga. Vi jobbar, äter, sover och solen skiner från en klarblå himmel. Fåglarna kvittrar och vårlökarna tittar upp ur de svarta blomsterbäddarna. Kanske får livet en ny dimension allt elände. Man får ett annat perspektiv på vad som verkligen är viktigt i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar