Varje torsdag-fredag står jag på ICA och bjuder på smakprovningar. Det är mycket trevligt att få kontakt med kunderna och prata mat. Det passar mej perfekt att kunna dela min tjänst mellan kontoret och detta. Jag är genuint intresserad av mat och smakkombinationer, är ganska bra på näringslära och vad som kan ersättas med vad.
Jag har ofta stammisar som kommer varje vecka och vill veta vad jag bjuder på. Jag väljer inte recepten själv, de kommer förtryckta från ICA men det är alltid relativt enkla recept som vem som helst kan följa. Ibland anpassar jag dem lite för att få det glutenfritt eller laktosfritt, för det är en fråga man får ofta.
Det är viktigt att hålla koll på allergenerna, jag vill ju inte att någon ska må dåligt och bli sjuk. Att ha en födoämnesallergi är en sak, sen är det många andra som äter efter specifika planer, LCHF, vegetariskt, veganskt, GI, SYL, spannmålsfritt, inget fläskkött, stärkelsefattigt. Jag försöker hålla koll så att man kan diskutera alternativ med kunderna.
Det betyder också att jag behöver vara insatt i butikens sortiment. Eftersom jag inte jobbar i själva driften med att packa upp varor i hyllorna tillbringar jag lite tid varje vecka med att spana in vad som finns i hyllorna, speciellt när det kommer in nyheter.
Det är ett personligt intresse att prova nyheter, vilket jag gör ofta. Ibland blir det en ny favorit, ibland blir det en gång och aldrig mer. Men då har jag i alla fall provat och vet vad jag snackar om. Jag känner mej nöjd när jag kan hjälpa en kund hitta nya favoriter.
Förra veckan kom en kund och provsmakade och han var väldigt darrhänt. Han skrattade åt sej själv när han försökte äta från det lilla fatet med den lilla gaffeln och det gick sådär. Jaa, sa han, jag bara skakar men det är inget att göra åt så det är bara att acceptera. Så log han, ryckte på axlarna och svepte en liten mugg med påskmust.
Vilken underbar attityd mot livets prövningar och svårigheter, tänkte jag. Han har ju helt rätt i att det man inte kan förändra får man acceptera, men det kan vara lättare sagt än gjort. Det ligger nära till hands att bli bitter, älta över livets orättvisor och fråga sig varför. Men vem kan ge svar?
Vi har väl alla mött motgångar i livet, mer eller mindre. När det blir stort och tungt och svårt då får man bryta ihop men sen måste man gå vidare. Man får hitta något som gör mig glad och klamra sig fast vid det. Hitta mer som gör livet lite ljusare och fokusera på det. Hämta kraft i naturen, våga visa dej sårbar för familj och vänner.
Ja men hur orkar man, undrar du kanske. Man får kraft i stunden att gå vidare för att det finns helt enkelt inget val. Kom och tänka på den gamla psalmen ”blott en dag, ett ögonblick i sänder” och det är så man får leva sig ut ur krisen, sorgen eller vad det nu är man går igenom. En dag i taget, en sak i sänder. För man kan ju inte bara lägga sig ner och dö, vår livskraft är stark trots allt.
När man fortsätter framåt, ett litet steg i taget, märker man till slut att det går lite lättare. Som man säger, ”fake it until you make it”. Att le och kämpa på mitt i svårigheten är inte lätt i början men det går lättare med tiden. Till slut ler du för att du faktiskt känner glädje och du upptäcker nya saker som gör dej glad. Du gläds också åt det som finns runt dej i vardagen, det självklara ser man i ett nytt ljus. För inget är längre självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar