Ävn om det fortfarande är lite kyligt så värmer solen så skönt nu när den kommer fram. Idag har jag varit ute nästan hela dagen och nu sträcker det i huden i ansiktet. Inte van vid att sola än, men förhoppningsvis blir det många härliga soliga dagar framöver.
Jag har haft en riktig skräckupplevelse den här veckan. I torsdags förmiddag fick jag plötsligt ont i magen, som kramp, och det blev värre och värre. Till slut låg jag bara och kved, oförmögen att ens ta ett djupt andetag. Min kollega ringde ambulansen och då min smärta var i taket och mitt blodtryck likaså, tog de med mig till akuten.
Där väntade en hjärtspecialist, en kirurg och en röntgenläkare på mej och genast började undersökningarna. Eftersom de inte hade någon aning om vad som var fel, fick de söka brett. Efter ultraljud av hjärtat och kroppspulsådern blev det magnetröntgen och kontraströntgen. Jag fick smärtstillande och efter en liten stund klingade smärtan av.
Många blodprover togs och sen var det väntan på alla provsvar och analyser av röntgen. De kunde inte hitta något fel, alla värden var bra, så man gissar att det var en gallsten som passerade, när man beaktade alla symptom och summerade allt.
Det var det mest smärtsamma jag någonsin upplevt. Att föda barn var en barnlek i jämförelse. Sen är det ju också så att när man ska föda barn vet man vad smärtan beror på, jag hade ingen aning om vad som hände mej, bara känslan av att något exploderat inombords.
Dessutom är jag inte van att ha ont. Jag har aldrig ont någonstans och är väldigt sällan sjuk så jag är verkligen inte härdad. Har aldrig brutit något, aldrig opererats, aldrig legat på sjukhus. Så detta var en helt galen och känslomässigt jobbig upplevelse.
Men jag är oerhört imponerad av sjukvården. Så engagerade, så kompetenta, medkännande och omtänksamma. Jag kände mej totalt trygg och väl omhändertagen. Framåt kvällen när det smärtstilande slutat verka men smärtan inte återkommit, fick jag frågan om jag ville stanna över natten eller åka hem. Jag valde att åka hem, men med strikta order att genast ringa om jag skulle må sämre igen.
Jag beställde lite mat på ICA online, tacksam för den service man kan få där. Sen fick jag göra några telefonsamtal, till mamma, till mina barn och till syrran. Sen orkade jag inte mer. Min dotter var beredd att komma hit men jag kände att efter en intensiv dag ville jag helst vara själv.
Under fredagen låg jag mest stilla och vilad, förutom att åka och hämta min matkasse. Helt slut av upplevelsen, både fysiskt och psykiskt. Magen var öm som om jag gjort ett träningspass utan dess like. På lördagen kände jag lite energi återvända och jag mådde bättre och bättre.
Nu är det söndag kväll och jag är nästan helt återställd. Fortfarande lite öm i magen men det är inget mot hur det har varit. Tacksam att inte mitt inre exploderade fullständigt, tacksam för livet, tacksam för vårsolen, tacksam för sjukvården, tacksam för mina fina kollegor som tog hand om mej. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar