Leva som en smålänning

 Nu märks det att vardagsekonomin blir kärvare för de flesta. Mycket av det vi måste ha har blivit dyrare. Mat, el, bensin och nu lån. De som redan innan levt på marginalerna får stora problem. Nu har jag inga lån men de som köpt hus till dyra pengar ser sina ränekostnader stiga. Har man dessutom redan innan inte betalat särskilt hög amortering har man liksom inget utrymme på sina boendekostnader.

Men om man tittar historiskt är det inte onormala räntor, snarare har det varit mycket värre för inte så himla längesen. Men i takt med att räntorna gick ner, gick huspriserna upp. Det började pratas om fastighetsbubblan, att priserna på fastigheter blev orimligt höga och förr eller senare skulle bubblan brista.

Jag tror inte att bubblan har brustit men luften pyser sakta ut. Det jag tycker är sorgligt är att många verkar helt oförberedda på detta. Man har inga marginaler, man har levt ett gott liv och kunnat unna sig ett gott liv med lite guldkant. Nu får man panik för att hela ekonomin ställs på ända.

Men är man lite medveten om hur man kan leva mer sparsamt kan man knappa in på utgifterna. Jag tror stenhårt på att göra egna matlådor, laga mat från grunden, sparar mycket pengar. Sen får man ju spara in på allt som inte är nödvändigt och då menar jag livsnödvändigt. Vi spenderar mycket pengar generellt på godis, snacks, fika, goda drycker osv.

Sen behöver man preppa för framtiden, teckna bra försäkringar, spara för pensionen, kolla över om man har aktier och fonder. Nu har fonderna dykt allt sedan pandemin och inte blivit särskilt stabila. Då ska man inte heller drabbas av panik och sälja de som går minus. Så länge jag inte sålt dem har jag inte heller förlorat något.

Istället kan man tänka till, med världsläget i åtanke. Jag tänkte att om jag satsar på en fond med hälsotema kommer kanske den att gå bra. Pandemin har gjort att hälsoindustrin gått på högvarv. Det är också den fond som gått bäst det senaste året bland mina innehav. Så trots att jag är en glad amatör lyckades jag rätt bra med min gissning.

Så trots att framtiden kan tyckas osäker får man försöka hålla huvudet kallt, leva framåt men förstå sammanhangen bakåt. Se om sitt liv, leva som en riktig smålänning, inte slösa och inte shoppa för nöjes skull. Se till att man har en liten buffert. Jag som lever ensam vet att det inte är lätt att spara men väldigt viktigt. Att planera för framtiden men ändå leva här och nu. En spännande balansgång!

Varje ny dag är en gåva

 Det har hänt att man har hört om någon väns problem och man tänker att om jag bara hade varit där så hade jag kunnat hjälpa till. Men man var inte där då och vännen fick klara sig bäst den kunde och det var kanske inte så enkelt.

Men så kommer det ett tillfälle när man träffar på en helt okänd person som behöver hjälp. Då känns det bra att kunna hjälpa till för att man känner att man egentligen hjälper den där vännen som man inte kunde hjälpa där och då.

Att göra något bra för någon annan utan att att få någon belöning känns gott i själen. Det enda man vill är att den i sin tur gör något gott för någon annan. Att sprida vänliga handlingar kan ge ringar på vattnet och göra världen en gnutta bättre. 

Det är det enda jag vill. Att sprida omtanke och mänsklig värme omkring mig. Livet är skört och oförutsägbart. Det enda vi har är här och nu. Vi kan inte ändra det förflutna eller göra rätt i efterhand. Men vi kan göra goda gärningar när vi får tillfälle.

Detta är ju livets gåva. Att varje ny morgon kan jag bestämma mej för att vara en bra människa, en god vän, en omtänksam medmänniska. För det tror jag är meningen med livet. Att göra gott när vi har möjlighet och tillfälle ges. 

Inte klaga, inte förklara

 I veckan har drottningen i Storbrittanien avlidit, 96 år gammal. En aktningsvärd ålder och en beundransvärd livsgärning. I 70 år var hon regent, inte bara för sitt eget land men även de före detta kolonier som räknar sig till det brittiska samväldet.

Diskussionen är nu vad som händer med detta samvälde när den gemensamma nämnaren drottningen inte längre finns. Jag tänker att de borde slå sig samman som ett alternativ till EU, nu när Storbrittanien lämnat detta. Brexit har ju varit en snackis.

Det brittiska väldet bestod förutom av Storbritannien av Irland, Kanada, Australien, Nya Zeeland, öarna i Söderhavet, Indien, Pakistan, Burma, Sydafrika, de afrikanska staterna i södra och östra Afrika, Nigeria och Ghana i västra Afrika.

Dessa länder har ju ingen plats i EU så varför inte göra en BU - Brittish union? Kanske kan det underlätta samarbetet med Europa också, vad vet jag? I dagens samhälle tror jag att man behöver allierade, allt från länder ner till arbetsplatsen, kompisgänget, släktingarna.

Drottning Elisabeth lär ha sagt ”never complain, never explain” i hur man uppför sig som en monark. ”Klaga aldrig, förklara aldrig”. Jag förstår hur hon tänker och jag är benägen att hålla med och detta borde gälla för alla kändisar och offentliga personer - och medelålders tanter som jag!

Det är lätt att klaga på det mesta, och när man blir ifrågasatt eller trängd vill man alltid förklara sig. Men det sägs ju att klaga är som att gunga gungstol, du får något att göra men du kommer ingenstans.och vem är jag egentligen skyldig en förklaring?

Man vill kanske rättfärdiga sig själv och sina val, man vill förtydliga sitt handlande. Men varför känner man en skyldighet att svara och förklara, när den som frågar kanske bara är nyfiken? Jag tränar mig själv i att inte känna mej tvungen att försvara mig själv och mina val. Jag har ingen jag behöver redovisa för.

Just nu pågår valvakan i tv. Vi har har ju gått till val idag. Det pendlar hit och dit och det är jämt mellan blocken. Vi får nog inte veta ikväll hur det blir och sedan börjar det stora jobbet med att bilda regering.

I år har jag gjort något jag aldrig gjort innan. Jag har valt ett parti till riksdagen, ett annat till kommunen och ett tredje till landstinget. Det handlar både om sakfrågor och hur de faktiskt har agerat under de senaste fyra åren. Alla vallöften är ju bara luft, för ingen av dem kan verkligen lova något alls. Allt beror ju på vem som kommer regera med vem.

Så jag hade bestämt mej innan valspurten. Jag blir mest trött på allt tjafs och dessutom smutskastning av de andra. Oavsett vem som får majoritet så tror jag faktiskt inte det blir så väldigt stor skillnad för oss medborgare. Sakfrågor ska ju alltid röstas om och det är väl både styrkan och svagheten i en demokrati.

Men alternativet är ju värre. Diktatur vill väl ingen modern människa ha. Så priset för demokrati är ju att det är att allt ska röstas om och det kan vara ovisst vad som beslutas. Allt vägs i vågskålar och det kan skifta över tid vad som beslutas, oavsett vem som sitter i regeringsställning. Men nu väntar vi på valresultatet. Blir det röd-grönt eller blå-gult?

Stunder av lycka

 En vecka går så fort när man har fullt upp. Både på jobbet och på fritiden. Men jag är glad att jag har ett bra jobb, goda vänner och en härlig gemenskap med vänner och familj. Det är tacksamt att ha ett rikt liv, rikt på upplevelser och rik på goda vänner. 

Det handlar en del om att vara villig att säga ja och följa med på saker som dyker upp, men också styrkan att säga nej när man känner att nu behöver jag tid för mig själv. Ibland behöver jag tid att bara vara för mig själv och hämta nya krafter för en ny dag.

Mitt huvud är alltd fullt av tankar och känslor. Jag har ett rörligt intellekt, som man säger. Så ibland kan det vara överväldigande när jag varit med människor som är emotionellt utmanande. Då behöver jag ensamtid för att bearbeta och hitta mej själv igen.

Jag är väldigt empatisk, och ibland kan andra människor vara uppslukande. Jag har lärt mej med åren att backa för att kunna sortera vad som är jag och vad som inte är mitt att hantera. Jag har lätt att ta stort ansvar, även för sådant som kanske inte är mitt ansvar, helt enkelt för att jag är en problemlösare och vill kunna hjälpa till.

Men det går ju inte alltid och jag har fått öva mig i att släppa taget av det som inte är mitt ansvar att lösa. Jag har också fått lära mig att stå på mig och hävda min plats i tillvaron utan att känna mig självisk. Men att se till att jag själv mår bra är ju faktiskt min främsta uppgift.

Att älska sig själv är ju faktiskt en förutsättning för att kunna älska andra. Om man inte kan gilla sej själv blir man ju inte heller en älskvärd person, utan kan upplevas som lite bitter och besviken. Livet kan göra oss sådana, men vi kan också välja att gå vidare, utvecklas genom erfarenheterna och lära oss bli en bättre medmänniska.

Vi kan inte välja vad som drabbar oss men vi kan välja hur vi reagerar på det. Vi väljer hur vi hanterar livets motgångar och om vi vill dra lärdom av det eller bara resignera. Jag vet mycket väl att livet är inte rättvist, och jag vet också att man måste jobba för att ta sig vidare. Man hittar styrkan inombords.

Livet är inte rättvist, så man får ändå hitta sätt att hantera det som händer och gå vidare. För så länge man lever och andas har man ständigt nya chanser att möta glädje och nya upplevelser. Att var lycklig är kanske inte ett permanent tillstånd, men att uppleva stunder av lycka är aldrig omöjligt. Det får man fortsätta tro och hoppas på.