En vecka går så fort när man har fullt upp. Både på jobbet och på fritiden. Men jag är glad att jag har ett bra jobb, goda vänner och en härlig gemenskap med vänner och familj. Det är tacksamt att ha ett rikt liv, rikt på upplevelser och rik på goda vänner.
Det handlar en del om att vara villig att säga ja och följa med på saker som dyker upp, men också styrkan att säga nej när man känner att nu behöver jag tid för mig själv. Ibland behöver jag tid att bara vara för mig själv och hämta nya krafter för en ny dag.
Mitt huvud är alltd fullt av tankar och känslor. Jag har ett rörligt intellekt, som man säger. Så ibland kan det vara överväldigande när jag varit med människor som är emotionellt utmanande. Då behöver jag ensamtid för att bearbeta och hitta mej själv igen.
Jag är väldigt empatisk, och ibland kan andra människor vara uppslukande. Jag har lärt mej med åren att backa för att kunna sortera vad som är jag och vad som inte är mitt att hantera. Jag har lätt att ta stort ansvar, även för sådant som kanske inte är mitt ansvar, helt enkelt för att jag är en problemlösare och vill kunna hjälpa till.
Men det går ju inte alltid och jag har fått öva mig i att släppa taget av det som inte är mitt ansvar att lösa. Jag har också fått lära mig att stå på mig och hävda min plats i tillvaron utan att känna mig självisk. Men att se till att jag själv mår bra är ju faktiskt min främsta uppgift.
Att älska sig själv är ju faktiskt en förutsättning för att kunna älska andra. Om man inte kan gilla sej själv blir man ju inte heller en älskvärd person, utan kan upplevas som lite bitter och besviken. Livet kan göra oss sådana, men vi kan också välja att gå vidare, utvecklas genom erfarenheterna och lära oss bli en bättre medmänniska.
Vi kan inte välja vad som drabbar oss men vi kan välja hur vi reagerar på det. Vi väljer hur vi hanterar livets motgångar och om vi vill dra lärdom av det eller bara resignera. Jag vet mycket väl att livet är inte rättvist, och jag vet också att man måste jobba för att ta sig vidare. Man hittar styrkan inombords.
Livet är inte rättvist, så man får ändå hitta sätt att hantera det som händer och gå vidare. För så länge man lever och andas har man ständigt nya chanser att möta glädje och nya upplevelser. Att var lycklig är kanske inte ett permanent tillstånd, men att uppleva stunder av lycka är aldrig omöjligt. Det får man fortsätta tro och hoppas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar