Som ni säkert vet vid det här laget är jag en stor djurvän. Förutom mitt engagemang i föreningen Djurens Vänner så ömmar jag för alla djur, stora som små. Jag försöker hjälpa så gott jag kan, allt från skalbaggar till igelkottar, maskar och grodor.
Men jag märker att min medkänsla ökar med tiden, allt eftersom jag stöter på djur som far illa. Jag blir så illa berörd av det man läser om vår så kallade djurindustri som producerar vår mat. Det är misär och misshandel på hög nivå. Vi borde kunna och veta bättre.
Det händer att jag köper färsk hel kyckling och då kan det vara att man ser att fågeln har ett brutet ben eller vinge. Då tänker jag att jag hoppas att skadan uppkom efter de dött och inte medan de ännu var i livet.
Jag förstår inte varför man behandlar djuren illa, bara för att de ska slaktas. Främst är det väl grisar och kycklingar man hör om. Det kan väl inte vara logiskt att plåga dem mer än nödvändigt inför deras oundvikliga öde. De är ju tillräckligt stressade ändå.
Samtidigt är kanske människorna som jobbar på slakterier hårdhudade och lär sig att se på djuren som ett objekt och inte som en kännande varelse. Annars skulle de nog inte orka jobba kvar. Men allt liv förtjänar respekt och att få slippa plågas i onödan.
Men trots allt kan jag uppskatta en god köttbit och vi i norden har i urminnes tider levt på kött och fisk, eftersom vi inte har tillgång till färsk frukt och grönsaker på samma vis på vintern. Det sägs ju att man mår bäst av att äta den typ av mat som mina förfäder ätit, att kroppen är tillvand på det. Jag har väldigt svårt att tänka mig att bli vegetarian trots allt.
Nu i jul så är vårt klassiska julbord fullproppat av kött i olika former - skinka, köttbullar, prinskorv, sylta och pastejer, korv och rimmat kött som kokas för att få dopp i grytan. Det är allt mer ovanligt att man gör doppekött, men jag vill gärna göra det. Det blir god buljong och köttresterna tärnas och blir toppen i soppor.
I år ska jag bara göra julmat till föräldrarna och mig själv. Men det är ändå svårt att hålla det minimalt. Jag vil ju ha lite av varje och sanningen till sägandes så är det ju så gott att ha rester att ta fram i mellandagarna. Så det blir nog en hel del på vårt lilla julbord ändå.
Vi har skrivit en lista på det som de gärna vill ha och så lägger jag till det jag vill ha. Sen delar vi på alla rester och säkrar maten för flera dagar framåt. Det är ju också gott att slippa laga mat när man fixat allt till julafton.
Så i veckan som kommer blir det att handla och förbereda julmaten, så att man slipper stå vid spisen halva julafton. Nu finns det ju också så mycket färdigt att köpa, skinkan är kokt, mimosasalladen är i burk liksom rödkål och brunkål. Så att ordna julbordet är inte så himla ansträngande nu för tiden - om man inte vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar